Dag 3...

Det blir ett inlägg idag också. Längre fram kommer jag nog inte skriva lika ofta, men nu finns det så mycket att berätta om; allt är nytt och annorlunda.

Det har varit en bra dag. Jag sov väldigt länge, betydligt längre än vad jag brukar göra, men jag antar att det är på grund av alla nya intryck. Jag är trött nästan hela tiden. Förhoppningsvis släpper det om nån vecka. Början på dagen var härlig. Charlotte var på ett strålande humör och hade jättekul vad man än lekte med eller gjorde. Jag älskar redan hennes bubblande skratt, det är helt enkelt underbart!

Varje fredag förmiddag och tisdag eftermiddag är det marknad i Springe, så den passade vi på att besöka idag. Det är inte marknad som man tänker på det där hemma, utan snarare torghandel med frukt, grönsaker, kött, bröd, annan mat och blommor. Lite krimskrams fanns det dock. Därefter besökte vi den ena av de två glassbarerna i Springe. Denna skulle enligt Julia vara den bästa. Och klaga kan jag inte. Jag tog en "Schokoladen Teller": chokladglass, nötglass, chokladsås, grädde och krokantspån. Det var inte helt fel, snarare utsökt!

Efter en liten middagspaus åkte vi och badade vid en sjö, och jag blev introducerad för Julias yngsta syster Anna-Lena. Hon är 24 år och studerar hälsokommunikation. Det var en trevlig tjej som jag förhoppningsvis kommer att komma bra överens med. Idag hade Charlotte inte sovit så mycket, vilket gjorde att hon var jättetrött på eftermiddagen och blev skrikig. Men väl inne i bilen igen somnade hon snabbare än kvickt. Det blev en lugn kväll och när Charlotte hade sovit och ätit lite var hon åter på det strålande humöret från morgonen. Som sagt var, skrattet är underbart. Hon, Julia och jag tittade på Dumbo tillsammans, men Julia och jag tyckte nog mer om det än Charlotte. Dumbo har jag nog inte sett på nästan 15 år, och det var nostalgi att se den igen. Fast jag började fundera på vad för barnfilm den egentligen är... Kråkorna röker och Dumbo och musen dricker sig fulla... Men så är den ju nästan 70 år gammal. Det var i vilket fall som helst en mysig kväll. Det känns som om jag har hamnat hos en toppenfamilj, verkligen.

En intensiv dag...

Hjälp, vad trött jag är. Alla nya intryck kör verkligen slut på mig, men så har jag också fått en hel del formaliteter och dylikt avklarade idag. Efter en frukost som var över förväntan (dvs fullkornsfrallor och normalt pålägg) bar det av ut på stan för en rundtur och lite ärenden. Springes centrum och gågator och nog till och med mindre än motsvarigheten i Karlshamn, och det vill ju inte säga lite... Hur som helst är jag i alla fall försäkrad nu, har ett konto med pengar på Sparbanken i Springe och är registrerad invånare. En intressant detalj när jag var och anmälde mig som invånare var att de inte bara frågade om födelsedatum och så, utan även vilken religion jag tillhörde. Evangelist eller katolik. Hmm.... Ja, katolik är jag ju definitivt inte, så det blev evangelist.

På eftermiddagen blev det lite lek med Charlotte innan det var dags för henne att sova lite. Jag fick en stund för mig själv, och jag kan ärligt säga att även jag sov en stund. Det är ganska skönt att kunna dra mig tillbaka till mitt eget lilla område överst i huset. Senare kom två av Julias väninnor på besök och lämnade försenade födelsedagspresenter till Charlotte (som fyller år 11 juli). En innehöll en färgglad snigel på hjul som man kunde dra efter sig i ett snöre. När jag drog omkring den runt Charlotte skrattade hon så att hon nästan kiknade. :) Hon har ett underbart bubblande skratt som smittar väldigt lätt. Som tur är är hon ganska lättroad.

En stund efter Milans hemkomst på sena eftermiddagen körde vi in till Hannover, där det sen igår och två veckor framöver är "Maschseefest". Det är lite som en festival, men det finns i princip bara mat- och drickastånd. Enligt Julia handlade det mest om det: äta gott, dricka gott, träffa vänner och lyssna på musik (mest lokala förmågor). Det var en gemytlig stämning och fin vy över Maschsee mitt i Hannover. Jag åt bland annat crepes med nutella och banan (jag vet, efter EB trodde jag att jag inte skulle äta nutella på minst ett år, men så blev det inte...). Det var jättegott men också väldigt mättande. Den festivalen lär jag besöka någon gång till. Johan och Rikard hade nog avgudat den om de var här. :)

Som sagt var, en intensiv dag. Just det, nåt annat intressant som hände under dagen var att när vi körde runt i Hannover så passerade vi en "Sex-kino", dvs en erotikbiograf. Tydligen ska de vara ganska vanliga, för när jag blev lite lätt förvånad över att det bland normala butiker låg en sån bio sa Julia: "Vänta bara". Det finns alltså värre saker... Men men, jag trivs i alla fall här än så länge. Milan och Julia är okomplicerade människor som är lätta att umgås med och Charlotte är vansinnigt söt. Det här kommer nog att bli bra.

Framme

Nu har jag varit i mitt nya hem i ca 6 timmar. Det känns lite konstigt att sitta i det rum som kommer att vara mitt ett år framöver och skriva. Rummet är jättestort, jag har hela övervåningen i radhuset för mig själv. Egen toalett med dusch har jag också!

Början på dagen var väl inte den roligaste. Att säga hej då till huset, katterna, familj och Johan var inte det lättaste. Det tog ett tag att slita sig men till slut bar det av söderut. Det blev några timmars bilåkning, med färja Rödby-Puttgarden (mamma och Martin skjutsar ner mig). Jag som först trodde att jag skulle ha ett helt baksäte för mig själv tog gravt fel, det blev fullt med packning (vilket i och för sig till viss del kan skyllas på alla mina väskor...).

Runt halv fyra-tiden parkerade mamma bilen utanför de radhus där mitt nya hem fanns. Jag var ju inte direkt lite nervös när jag knackade på dörren till Alter Sportplatz 16. Men min nervösitet hade inte behövts, för jag togs emot med öppna armar. Julia och Milan är båda två mycket sympatiska människor som verkligen vill att jag ska trivas hos dem. Charlotte var och andra sidan lite mer skeptisk, men när hon senare under kvällen sträckte upp armarna mot mig för att bli upptagen ansåg jag att jag nog är godkänd. Hon är en en gullig unge som skrattar mycket. Jag tror och hoppas att vi kommer att ha kul tillsammans.

Kvällen bjöd på grillning med familjen och mamma och Martin. Jättegod mat, så på den punkten kan jag vara lugn. Tyskarna är ju annars inte direkt kända för att vara några finsmakare. Jag packade upp och gjorde mig hemmastadd i mitt nya rum. Milan fixade internet åt mig och här sitter jag nu. Julia var precis uppe och sa gonatt. Känslorna är blandade: saknad och förväntan, vemod och glädje. Det känns som om det här kan bli ett toppenår och det tänker jag göra det till!

För er som inte vet var Springe ligger (vilket ingen borde göra, eftersom det är en pytteliten stad) så kan jag berätta att det ligger ca 3 mil söder om Hannover, vilket är markerat på kartan.

Om en vecka bär det av

På onsdag nästa vecka (29 juni) åker jag iväg för att spendera ett år i Tyskland som Au Pair. På den här bloggen kommer jag att berätta om hur jag har det där nere och om mina tankar och funderingar över livet som Au Pair och hur livet är i Tyskland. Skriv gärna kommentarer, jag vill gärna veta hur ni har det här hemma också.

Jag hoppas och tror att detta kommer att bli ett fantastiskt år, även om jag kommer sakna Sverige, min familj och mina vänner!