Filmhelg

das Kino - biograf

Och så har jag då officiellt passerat halvårsgränsen här nere. Det har gått ännu några dagar här nere som även de har varit relativt händelselösa. Vissa skulle kalla det drygt; jag kallar det lugn och skönt.

I fredags var Charlotte och jag som vanligt på krabbelgruppe och jag behövde faktiskt inte väcka Charlotte. Istället för att vakna vid nio som hon gjorde ett tag så har hon den här veckan vaknat lite efter åtta. Det betyder att hon sover middag lite tidigare och på det hela taget passar den här rytmen mig bättre. Vad jag mer tänkte säga om krabbelgruppe var att jag verkligen trivs där. Barnen är så vansinnigt söta och rara och mammorna är väldigt trevliga allihopa. Känns betydligt bättre än med dom från Bad Münder som Julia var med innan.

På eftermiddagen var jag inte på scouterna, för jag skulle in till Hannover senare och gå på bio med Anna, vilket betydde att det fanns för lite tid för scouterna. Jag och Anna såg Sherlock Holmes och innan jag berättar om filmen måste jag bara få klaga lite på tyska biografer. De visar reklam i nästan en halvtimme innan själva filmen börjar. Står det att filmen börjar åtta startar den i själva verket först halv nio, vilket är ganska irriterande. Visst får de gärna visa lite reklam för kommande filmer innan, det tycker jag bara är kul, men en halvtimme!? Nej tack, det är lite för mycket.

Filmen var hur som helst bra. Ganska mycket action, mer än jag föreställt mig i en Sherlock Holmes-film, men intrigen var spännade och svår att förutsäga. Fast det som verkligen gjorde filmen bra var huvudrollsinnehavaren, Robert Downey Jr. Han var suverän, helt otrolig! Och samspelet med Jude Law som Dr. Watson var också det underbar att se. Bara på grund av dessa två är filmen verkligen sevärd.

Igår var en jobbig dag, för jag var trött. Jag har av olika orsaker sovit dåligt under nästan hela veckan och såg i fredags verkligen fram emot att det var helg och sovmorgon. "Yes, jag kan sova till typ tio eller elva på lördag" tänkte jag. Men icke. Lite innan åtta väcktes jag av en illvrålande Charlotte. Anna kände sig inte på särskilt gott humör då. Tvärtom, jag var så irriterad att det var inte klokt. Resten av dagen gick jag typ som en zombie, läste och tittade på film och så. Somnade redan innan tio, vilket var otroligt skönt. Och idag vaknade jag inte förrän halv nio, så nu är jag nästan ifatt med sömnen!

Så mycket mer finns det inte att berätta. Allt till min och Johans berlinresa i mars är bokat nu, hotell och resor och så. Känns väldigt bra! Det ser jag verkligen fram emot!

Idag har jag inte gjort många knop, och ska inte vara uppe så länge till. Trots mina 10,5 timmar inatt är jag trött. Hoppas att ni mår bra, för det gör jag!

Halvårsjubileum imorgon - blandade känslor

ein halbes Jahr - ett halvår

Och så har det gått några dagar till här nere i Springe. I morgon är det halvår sedan jag kom ner hit och jag kan inte bestämma mig för om tiden har gått fort eller långsamt. Både och. Det känns konstigt att vara halvvägs på mitt år här nere, på ett sätt början nedräkningen nu. Hitintills har jag räknat först dagar, sedan veckor och till sist månader sedan jag kom hit, men nu blir det på nåt sätt som om jag kommer att räkna månaderna tills det är slut och jag kommer hem. Blir inte riktigt klok på vad jag tycker om det. Om det är något det här halvåret bjudit på mer än nåt annat så är det kluvna känslor. Och så kommer det nog att vara även framöver och en tid efter det jag kommit hem i sommar. Det är lite jobbigt att i princip konstant vara både glad och lite ledsen, längtar faktiskt lite tillbaka till tiden då jag bara hade en känsla i hjärtat och huvudet. Det var skönt. Men men, då hade jag inte varit här nu och det hade ju varit tråkigt.

De senaste dagarna har varit ganska händelselösa, mest på grund av att jag har varit trött och inte orkat göra nåt speciellt. I måndags var jag dock på språkkurs i Hannover och innan dess gjorde jag nåt som piggade upp mig rejält. Jag var nämligen och köpte biljetter till Mamma Mia-musikalen som jag och Johan ska gå och se när han kommer ner. Ser vansinnigt mycket fram emot det!

Sedan var det alltså språkkursdags och det var väl lite mindre förvirrat den här gången, även om jag fortfarande inte tycker särskilt mycket om läraren. Hon känns inte som någon pedagog direkt, men det var betydligt bättre än förra gången. Det var ett uns mer organiserat. Kul att lära sig ett nytt språk, men gud vad trött jag var i huvudet efteråt. Man blir verkligen fullstoppad med nya saker under dessa två timmar.

Nåt mer spännande än så har egentligen inte hänt. För nån dag sedan stickade jag klart min andra strumpa, så nu är jag en stolt ägare till ett par egenstickade strumpor. :)














Som sagt var, det finns inte mycket mer att berätta. Jag kan ju berätta lite om Charlotte och hennes framsteg och egenheter. Hon har upptäckt lysknappen i köket och trappan och insett att hon når upp till dem. Kan vara lite frustrerande för oss andra i viss fall. Fast som tur är har hon inte längre jättestort intresse för dom. Hon begriper nästan allt man säger till henne och har en mycket bestämd vilja. Vill hon t.ex. inte äta säger hon ett bestämt "nej!". Ett "ja" slipper det sällan ur henne, hon föredrar att nicka. Hon har även gått och blivit ett mycket renligt barn, tvärtom stereotypen för småbarn. Så fort hon får nåt på fingarna ser hon på dem, spretar med dem och sträcker dem mot oss för att få dem avtorkade. Samtidigt deklarerar hon tydligt att hon inte tycker om det, nämligen med ett "iiii". Hon är en riktigt liten dam. Hon känner till de flesta djur och kan peka ut dem i en bok om man ber henne, även om hon inte kan säga namnen. Med just orden har det stannat upp lite nu, var ju några stycken nya per vecka där ett tag, men hon har bland annat lärt sig "mer" och "dil" (för krokodil). Hon är så söt så och tycker om att kela på morgonen innan hon stiger upp. Fast hon har som sagt var lite mer humör än i höstas. Trots det är hon min lilla sötnos.

Fantomen på operan och Titanic

das Musical - musikal (japp, tyskan innehåller en massa engelska låneord)

De senaste dagarna har varit väldigt lugna, precis som mitt liv här nere är i största allmänhet. Det är ett behagligt tempo, speciellt för en förre detta IB-elev.

I fredags var jag och Charlotte på krabbelgruppe och en av mammorna hade med sig en kaka, eftersom hon hade haft födelsedag. Den var farligt god! I övrigt hade vi lika kul som vanligt. I fredags eftermiddag var jag inte på scouterna, eftersom vi skulle åka till Hannover på kvällen och se Fantomen på operan. Eftermiddagen spenderades istället framför datorn, med ett samtal med mamma och med funderingar på vad jag ska göra i höst. Kan inte påstå att jag blev så mycket klokare. Det finns helt enkelt för mycket saker jag vill göra (och för lite tid och pengar).

På kvällen åkte vi alltså till Hannover och lämnade Charlotte hos Carro och Basti innan jag, Julia och Milan begav oss till teatern. Det var riktigt kul att gå och se en musikal igen, fast jag blev lite besviken. Föreställningen var inte riktigt som jag tänkt mig. De hade kortat ner historien, skådespelerskan som hade huvudrollen var inte i min smak och dessutom - det värsta av allt - hade de tagit bort fantomen på operan-låten! Jag satt där och väntade, men den kom aldrig. Det var en ganska trevlig kväll, men jag var på det hela taget besviken, speciellt med tanke på hur mycket biljetten kostade.

Igår gjorde jag inte särskilt mycket. Var ute på stan en sväng, läste, stickade, tittade på film och så vidare. Igår kväll var jag hos Dani en stund och vi tittade på Titanic. Första gången för min del (jag vet, alla säger "va, har du inte sett Titanic?" när jag berättar det). Så nu har jag sett den och ingen kan längre förfasa sig det. En typisk film som man inte ska se ensam, tur att jag var med Dani annars hade jag nog drunknat i tårar. Fast jag måste säga att jag gillar Pearl Habour bättre.

Idag har också varit en mycket lugn dag. Träning, stickning, läsning, en pratstund med pappa, tvättning och holländskaplugg. Riktigt kul att lära sig ett nytt språk! Jag kan redan de två viktigaste orden: ijs & chocolade. :)

Töväder och syförening

tauen - töa

Japp, det har töat de senaste dagarna, rejält med snö har försvunnit, fast idag slog det till och blev riktigt kallt igen.

Måste säga att jag är lite imponerad över mig själv att jag skriver redan nu och inte förräns på söndag. Egentligen har jag ganska mycket tid att skriva, men det blir aldrig av. Antingen är nån inloggad på skype som jag vill prata med, eller så prioriterar jag min stickning före bloggskrivandet. Är inne på min andra strumpa nu. :) Dessutom har jag jobbat lite mer den här veckan, varit på holländskakurs och tränat tre gånger = lite tid att skriva blogg (eller som sagt var, tillräckligt tid men som prioriteras till annat).

I måndags jobbade jag vanlig tid och det var en vanlig dag med Charlotte. Lite mer sysslor att utföra är normalt, men som vanligt gjorde jag det när lilla fröken sov. På eftermiddagen stickade jag klart min strumpa och är mycket nöjd. Det är visserligen lite fel här och där och den är väl inte jättevacker, men den ser hemmastickad ut och passar perfekt. Framför allt att den passar så bra är jag mycket nöjd med. På eftermiddagen bar det av till Hannover och Bildungsverein. Kändes lite konstigt att åka dit och inte gå på den vanliga tyskakursen, hade vant mig vid det. Men i måndags var det alltså holländska som gällde. Vissa av er tycker jag nog är lite knasig som vill lära mig holländska medan jag bor i Tyskland, men anledningarna är att jag redan gått den svåraste tyskakursen, inte hade lust att läsa nån mer tyskakurs, tycker om att lära mig språk och holländska är dessutom ett språk som jag knappast skulle kunna lära mig via typ sensus i Sverige. Lite udda är det, jag vet, men jag tycker ju om att vara udda.

Så holländska blev det alltså och det ska jag läsa måndagar kl. 17.30-19.45 i tio veckor. Ganska skönt att kursen ligger på denna tiden, jag är hemma redan lite efter nio. Vi var ett blandat gäng som var där. En pensionär som ville göra nåt kul, en tjej i min ålder som ville börja plugga i Holland till hösten, ett medelålders par som hade en dotter bosatt i Holland, en kille på knappt 30 år vars jobb hade kontor i Amsterdam plus lite andra människor. Och så jag. När jag berättade för läraren att jag var svensk som jobbade här och ville lära mig holländska så typ idiotförklarade hon mig, inte rätt ut men ändå. Hon begrep inte hur jag skulle hålla isär språken, men jag försökte förklara för henne att holländskan verkade ganska lik svenskan också, fast det tyckte inte hon. Konstig typ, jag gillade inte henne riktigt, fast det gjorde jag ju inte Oscar (tyskläraren) heller i början.

Det var några förvirrade timmar vi var där. Läraren var lätt kaotisk och oplanerad, och det kändes inte riktigt som hon visste hur hon skulle lära ut. Men men, vi lärde oss att säga "jag heter...", "jag bor...", "jag är/arbetar som..." plus en hel del andra saker. Just då kändes det verkligen oorganiserat, men när jag tänker på det nu så lärde jag mig ganska mycket bara på denna kvällen. Förhoppningsvis blir det mindre kaotiskt på måndag, då ska vi nämligen börja använda kursböckerna.

I tisdags började babysimmet igen och vi har bytt tillbaka till kursen mellan halv tio och kvart över tio, med tanke på att Charlotte sover så länge nu. För min del är det egentligen lite synd, för alla de jag känner är i kursen tidigare, men det hade som sagt var inte passat Charlotte så bra. Nästa kurs byter vi nog tillbaka, för då är vi framme i mars/april och Charlotte kommer nog att ha börjat vakna tidigare igen.

I tisdag hände det inget mer intressant, jag jobbade tills Milan kom hem vid tre eftersom Julia var tvungen att vara kvar i skolan på konferens. Det var hon även igår och idag, så igår var Veronika här och tog hand om Charlotte en stund, vilket var tur, för igår var jag dödstrött i princip hela dagen. Sov två timmar på eftermiddagen, vilket jag typ inte har gjort sedan de första veckorna efter jag kom hit. Vid sju åkte Veronika hem igen och jag tog över tills Julia kom hem. Milan var på nån jobbfest. Idag jobbade jag också längre en normalt, tills Milan kom hem, men imorgon är det normal arbetsdag som gäller.

Idag har det inte hänt så mycket speciella saker heller. Dani kom förbi en stund och vi satt och stickade; hon en liten påse och jag min andra strumpa. Jag vet, det är lite syföreningsvarning, men vi hade trevligt så det bryr vi oss inte om. :) Nä, nu är det dags att sova. Jag mår bra, hoppas att ni gör det med!

Just det, tack farmor och farfar för vykortet!

Mössa, strumpor, kafé och klättring

die Verspätung - försening

Jag begriper inte vart tiden tar vägen och varför jag inte hinner skriva. Nu har det ju nästan gått en vecka sedan sist, illa illa. Eller tjaa, egentligen vet jag vart tiden tar vägen. De senaste dagarna har jag helt enkelt prioriterat bort bloggningen. Får se om nästa vecka blir lite mer väldokumenterad, men tvivlar på det.

Så vad har jag då lagt min dyrbara tid här nere i Springe på istället för bloggning? Väldigt olika saker, men mest tid har jag spenderat med min stickning. Min tyska vän här nere (skriver inte namnet för hon brukar leta upp det i min blogg och ta reda på vad som står om henne :) ) ska nämligen få en mössa i födelsedagspresent. Visserligen vet hon om det, för vi kom fram till det tillsammans. Jag kände för att sticka nåt + hon behövde en mössa och har födelsedag i februari = jag stickar en mössa till henne. Nimmt. Fast hon har såklart "glömt" att hon ska få den.

Hur som helst var jag ute på stan i tisdags och köpte garn, tog en evighet att bestämma mig för vilket garn jag ville använda. Det slutade med ett fint grått garn. Garnbutiker är egentligen väldigt farliga att gå in i. Det finns så vansinnigt många fina garner jag vill köpa. Tur att garnbutiken här i Springe är väldigt liten. På kvällen var tanken att jag skulle gå och träna, men min cykel hade frusit, Julia hade Skodan (den andra bilen får jag av försäkringsmässiga skäl inte köra) och 20 minuter innan passet börjar är det definitivt ingen idé att bege sig till fots dit. Så det var bara att traska in i huset igen, men det positiva var ju att jag kunde börja på mössan. Det blev några centimeter stickade.

På onsdagseftermiddagen var mössan klar. Jag lyssnade på en ljudbok och stickade i någon timme och vips så var den klar. Blev själv lite förvånad över hur fort det gick. Men så var det ett väldigt enkelt mönster också. Men nu var min sticklust verkligen igång och jag kände för att sticka nåt mer. Hitintills i mitt liv har jag bara stickat vantar, mössor och vansinnigt många halsdukar (väldigt många halvfärdiga halsdukar också...) och nu kände jag för nåt nytt. Så i torsdags var jag och Dani en sväng i garnbutiken, dock resultatlöst. Fast sedan fick jag ett nystan rött garn av Dani och kom på att jag ville testa på strumpor. Så efter lite mönsterletande (garnstudio.se är en guldgruva för den som vill veta) så satte jag igång med mina strumpor igår. Nu har jag bara framfoten och tån kvar på första strumpan, lite stolt över att jag lyckades med hälen helt själv. :) Bild kommer när strumpan är klar. Den blir nog inte jättevacker, men jag förväntar mig inte så mycket heller. Herregud, det är ju den första strumpan jag stickar i mitt liv.

Vad har då mer hänt? Jo, i onsdags och torsdags var jag och tränade och det var så härligt att vara tillbaka. Riktigt skönt. I torsdags var jag även och fikade med Dani och sedan gick vi en promenad. I fredags var det scoutmöte som vanligt, mest fyllt med lek och stim. På förmiddagen var det krabbelgruppe vilket var lika trevligt som det brukar. Dock bjöd kvällen på en ny erfarenhet. Jag och Dani gick tidigare från scouterna för att åka in till Hannover och träffa två av Danis scoutkompisar. Tillsammans gick vi sedan och klättrade. Innan dess måste jag bara berätta om tågresan till Hannover. Dani och jag gick nämligen lite för sent från scoutmötet, så när vi kom fram till stationen så körde tåget precis in. Men lokföraren hängde ut genom fönstret och Dani fick honom att vänta på oss medan vi köpte biljett. Så snabbt har jag nog aldrig fixat en biljett förut. På grund av oss blev tåget lite försenat... Det stod till och med "5 minuters försening", även om vi faktiskt bara bidrog med två av dom. Resten tog nåt annat hand, för tåget körde ovanligt långsamt.

Hur som helst, vi kom till Hannover och efter tunnelbaneresa och lite omkringirrande hittade vi gymet med klätterväggar. Varken Dani eller jag har klättrat särskilt mycket, så det var bara att börja från scratch, med kabiner och knopar och så. Det var riktigt kul att klätta, men också rejält ansträngande. Dani är den av oss som blev bäst på klättring, men å andra sidan kan jag säkra på egen hand till skillnad från henne. Det blev en kul kväll.

Igår ägnades alltså mycket av min tid åt min strumpa, men senare på kvällen stack jag in till Hannover för att träffa Michael, Julia och Anna. Vi gick till ett kafé i närheten från stationen och hade en trevlig kväll med småprat om ditt och datt. Kanske kommer jag och Julia att resa nånstans på slutet av påsklovet eller nån helg framöver, det hade varit kul. En stor del av kvällen ägnades även åt en diskussion om alkohol och åldrar och så, något som alla kan reflektera över. En kul kväll även igår alltså.

Och idag har jag stickat. Fast inte bara, har varit och tränat en sväng också och gjort diverse saker som behövde uträttas. Fast nu ska jag nog återgå till min stickning. Förhoppningsvis dröjer det inte en vecka tills nästa inlägg. :)

Kälkåkning och egentid

der Schlitten - kälke

Tjaa, nu har det gått några dagar sedan jag kom tillbaka hit igen och jag har hunnit landa igen. Det vill säga: mitt humör åker inte riktigt lika mycket bergochdalbana som innan, utan rör sig stadigt uppåt. Hemlängtan finns kvar, men är nu under kontroll till skillnad från de första dagarna då den levde ett vilt liv. Mitt liv börjar åter komma igång här nere, vilken är skönt.

I torsdags och fredags var jag som sagt var inte på nåt särskilt bra humör, delvis riktigt nere för att vara ärlig. Men det hände även trevliga saker under dessa dagar. På torsdagen var jag och Charlotte ute och jag drog henne i hennes nya julklappskälke. Hon är inte jättebegeistrad över att åka kälke, i alla fall inte i backar, men att bli dragen på plan mark tycker hon är helt okej. Julia kom hem vid tolvtiden och under större delen av eftermiddagen gjorde jag inte särskilt mycket. All min lediga tid de senaste dagarna har jag tillbringar mest för mig själv och tagit det lugnt. Jag hann ju inte med så mycket sånt på min semester hemma i Sverige och hela december var ju också den ganska händelserik, så det är väldigt skönt att bara kunna sitta ner, lägga pussel, titta på film eller läsa. Så spenderade jag hela lördagen och nästan hela söndagen.

I fredags morse var jag på krabbelgruppe och det var riktigt kul att se de små liven igen. De är allihopa så söta och rara att man skulle kunna ta med sig hela bunten hem. Om man inte visste att de inte är så söta hela tiden det vill säga... Ta Charlotte som exempel. Gud vad hon har varit ansträngande de senaste dagarna. Jag behövde ju bara ta hand om henne i torsdag och fredags, men hon har definitivt kommit in i en trotsfas. Så fort hon inte får sin vilja igenom (och det kan vara i allt från en struntsak till nåt större) så skriker hon. Hon blir så ilsken ska ni veta, det är knappt man kan tro att det är samma lilla Charlotte som så ofta är urgullig, go' och rar. Hon stampar med fötterna i golvet och slår med armarna omkring sig. Det ser ganska roligt ut. Både Julia och jag har svårt att hålla oss för skratt när hon får sin små utbrott. Man borde inte skratta, men hon är så söt även när hon är ilsken.

Hur som helst, förra veckan tyckte jag dock att det var ganska så tufft. Mitt humör var ju inte det bästa och jag hade behövt en söt och rar Charlotte för att få lite uppmuntran, men icke... Inte förrän efter middagsluren så var hon på bättre humör. Hon är dessutom lite mammasjuk för tillfället, nu när Julia har börjat jobba efter lovet igen.

Vad har jag mer gjort de senaste dagarna då? I fredags var det dags för scouterna igen och vi var och åkte pulka. Det var kul, det är alltid skönt att få vara lite barnslig. Igår var jag ute och gick ett bra tag och tog en del bilder. Det är ju så vansinnigt mycket snö här nere och så otroligt vackert. Igår var även Dani inom en sväng och vi satt och pratade en stund. Idag har vi varit och åkt pulka och haft en litet snöbollskrig, bara vi två. Det var riktigt kul det med. :) Vad kan jag mer berätta? Jo, idag har Julia varit hemma, för skolorna i region Hameln-Bad Pyrmont har stängt pga snö. Skolbussarna kommer inte fram, så då får även de andra eleverna ledigt. Hmm, jag funderar på om det nån gång har hänt mig? Nepp, tror inte det. Stängd skola i sydsverige pga snö, tror inte det va... Jag kan även berätta att jag ska läsa holländska den här terminen, mest för skojs skull, men att kursstarten har blivit uppskjuten "pga organisatoriska skäl". Känner igen det där...

Tjaa, det var nog allt för idag. För att göra er där hemma avundsjuka kan jag berätta att det snöade konstant fredag till söndag. :)

Hej, mitt vinterland!

Då var jag tillbaka i Tyskland igen. Det blev inget inlägg när jag var hemma, det fanns helt enkelt ingen tid till det. Lite konstigt, jag var ju hemma nästan 11 dagar. Men jag vet ärligt talat inte vart tiden tog vägen, det bara sprang ikväll. Visst, jag hann med många saker, men ändå. 11 dagar borde väl inte gå så snabbt? Så nu sitter jag här med väldigt blandade känslor. Det är svårt att beskriva, men jag tror att jag sällan varit så kluven som jag är nu. En del av mig stretade emot vansinnigt när jag satte mig på tåget igår, men en annan röst inom mig säger åt mig att månaderna framför mig kommer att bjuda på många roliga händelser och att jag ska njuta av tiden här nere så mycket jag bara kan. Väldigt splittrad som sagt var. Det är ganska tufft.

Skillnaden mellan den här gången och förra gången jag åkte tillbaka hit är nämligen att jag inte vet om jag kommer att komma hem nåt förrän mitt år här är slut, dvs i mitten eller slutet på juli. Förmodligen inte. Det känns konstigt. Jag kommer inte att se nåt där hemma igen på mer än sex månader, förutom när folk kommer och besöker mig. Visst, tanken var från början att jag inte skulle komma hem nåt alls under året, men sedan ändrade jag mig ju och nu känns det därför konstigt att veta att jag förmodligen inte kommer att se Sverige på ett halvår. Det känns bara mysko helt enkelt. Tur att jag vet att jag kommer att få besöka, åtminstone av Johan och förhoppningsvis av några till nån gång under våren.

Vad har då hänt sedan jag skrev sist? Ja, det hände ju en hiskeligt massa saker den sista veckan innan jag åkte hem till Sverige, jag hoppas att jag minns allt. Eller tjaa, jag har konstaterat att jag nog inte minns dagarna innan julafton så bra, men jag ska försöka skriva om dom. Den 19, lördagen, var det svinkallt ute. Vi trodde att Milan drev med oss när han sa att termometern i bilen visade minus 16 grader (!). Men när vi kollade andra termometrar så visade det sig att det stämde. Det var riktigt iskallt. Vi åkte till närmaste granförsäljningsplats här i Springe och sedan tog det ett tag innan vi hittade en gran som alla var nöjda med. Om jag får lov att skryta lite så var det jag som hittade den. ;) Sedan åkte vi in till Hannover och gjorde diverse ärenden. Jag försökte hitta de sista julklapparna, men det gick inte så bra. Det blev nämligen istället en klänning till mig. En sån där typisk klänning som man bara råkar hitta, och sedan bara måste prova, fast man vet att man inte borde prova den för att om den passar så kommer man inte att kunna låta bli att köpa den. Och det kunde jag naturligtvis inte, trots att jag egentligen inte hade tänkt göra av med mer pengar i december. Men men, vissa klädesplagg har helt enkelt en magisk kraft över ens tankar.

Jag minns inte riktigt vad jag gjorde på söndagen, förutom att Dani kom förbi på eftermiddagen en stund. Vi satt mest och pratade och lekte lite med Charlotte. På måndagen vet jag inte riktigt heller vad jag gjorde, jag tror jag var ute i Springe och fixade de sista julklapparna och slog in de sen på kvällen. Tisdagen var hur som helst en städdag. Först var visserligen Charlotte och jag på årets sista babysim, men resten av dagen städade jag oupphörligt. Först var det hela undervåningen som skulle städas mer än vanligt, sedan skulle även trappan dammsugas (det är lite knepigt) och när Julia kom hem och tog hand om Charlotte gav jag mig på mitt eget rum. Dammsugning, dammtorkning, sortering av saker och rejäl städning av badrummet. Det tog sin lilla tid och efteråt var jag ganska så slutkörd, fast jag gick och tränade ändå sen på kvällen, det var ju sista omgången step/aerobic innan julen.

Onsdagen var Julias första lediga dag (jullovet började ganska sent här i år) som hon ägnade städning och jag åt Charlotte. Vi två var ute på stan en sväng, handlade bland annat, för att Julia skulle få lite lugn och ro. På kvällen tittade Julia och jag på Cissi, en gammal tysk film som faktiskt var helt okej.

Sedan blev det då julafton och den var ganska intensiv. På morgonen när jag kom ut från mitt rum så låg det en julstrumpa med paket från min familj hemma i Sverige. Mamma hade smugglat hit och gett Julia den. Hon hade även skrivit en rad och namnen på alla viktiga personer i mitt liv fanns med på kortet. Det, tillsammans med tanken på att jag inte var hemma på julafton, gjorde mig lite tårögd. Hela dagen gick jag med en konstig känsla, det var så annorlunda. Jag har alltid varit hemma på julen, men nu var jag inte det. Det kändes inte fel, inte precis i alla fall, utan bara konstigt.

På morgonen klädde vi granen. Mycket rött och fin blev den. Sedan var det dags för lussekattsbak och däremellan hann jag med ett samtal hem till mamma. Vid halv fyra bar det av hem till Julias föräldrar. Där tog vi det lugnt en stund med te och kakor (och jag hann med ett samtal till pappa, farmor och farfar) innan vi drog oss bort till kyrkan. Det kändes också lite udda, med tanke på hur sällan det är jag går i kyrkan. Men, man tar sedan dit man kommer och de flesta familjer går i kyrkan på julen här nere i Tyskland. Kyrkan var fylld till brädden, något som tydligen bara händer en gång om året här. Där efter drog vi oss tillbaka hem och så var det dags att gömma sig på övervåningen medan Julias föräldrar la fram julklapparna under granen. Det gjorde nämligen Julia och hennes systrar alltid som barn och när Veronika ringer i en liten klocka så får man komma ner, för då har jultomten varit där och lämnat alla paket. Under väntetiden hann jag med ett samtal till Johan, som blev glatt överraskad över att jag ringde.

die Bescherung - julklappsutdelning

Sedan var det alltså dags för paketutdelning. Här gör de så att när man får ett paket så öppnar man direkt och alla tittar på, sedan får man gå fram och välja ett nytt paket i högen och dela ut det. Jag fick betydligt fler julklappar än jag hade förväntat mig, bland annat ett halssmycke och en sjal. Även nu fick jag en överraskning, för det kom fler paketer från mina nära och kära hemma i Sverige. Efter julklappsutdelningen var det matdags och inget julbord här inte, utan raclette. För er som som inte vet vad detta är: http://en.wikipedia.org/wiki/Raclette
Det tog ett tag, men det var riktigt gott. Dock var Charlotte riktigt trött på slutet, så vi fick dra oss hemåt lite efter elva. Det hade emellertid varit en riktigt trevlig dag, trots det konstiga i att inte vara hemma.

På juldagen så kom Milans familj, dvs hans föräldrar och hans syster med sina två döttrar. Vi bjöd på anka, glass till efterrätt och lussekatter och chokladmoussetårta till fika senare på eftermiddagen. Charlotte fick en hemsk sak av sina farföräldrar i julklapp: ett litet keyboard med massvis med knappar på. Har en känsla av att det kommer att gå mig på nerverna ganska så snart. Den här dagen var lite stelare än den förra, mest för att Julia och Milan inte har särskilt mycket gemensamt med Milans syster. På kvällen när gästerna åkt igen så packade jag, det blev en liten resväska och en välfylld handväska.

På lördagen bar det sedan av. Tåget gick halv elva från Springe och sedan var jag på resande fot i elva timmar. Det var väl ganska så långtråkigt efter ett tag. Först byte i Hannover med lite väntetid, sedan byte i Hamburg, färja Puttgarden-Rödby och byte i Köpenhamn. Som tur var var ju resan uppdelad i lite etapper, annars hade det nog blivit ännu långtråkigare. Fast det kändes lite tungt ett tag när jag var på färjan och insåg att jag bara hade rest halva tiden fram tills dess. Men men, jag överlevde det med. Att åka första klass var skönt, mindre folk och mer utrymme. Det fanns några intressanta stunder under resan. Bland annat konstaterade jag att jag blev ganska glad när jag såg den danska välkomsttexten när jag gick på tåget i Hamburg. Nästan som hemma ju :) Och sedan kändes det som att jag var så gott som hemma när jag kom till Köpenhamn, trots att det var mer än tre timmar kvar då. Konstigt vilket perspektiv man får på vad som är "hemma" när man bor så långt bort. Jag kom i alla fall hem vid halv tio på kvällen och möttes av Johan på stationen. Och sedan har dagarna alltså bara rullat iväg.

I Sverige hann jag med julklappsutdelningar (och fick en del själv), träffade min familj, träffade Johan ännu mer, blev presenterad för Johans ena syster med dotter (nästan två år), träffade Johanna K (gammal klasskamrat från IB), firade nyår med scoutgänget, träffade en kompis till med mera. Så många dagar, men vart tog de vägen?

Och igår så bar det alltså av hem till Tyskland igen (lite jobbigt att "hem" både gäller här och Sverige...). Tåg till Kastrup, två timmars väntetid och flyg till Hannover. Dock bjöd kvällen på lite överraskningar. Vi flygpassagerare åkte buss ut till flygplanet, men fick inte gå ur bussen. Efter ett tag kom piloten och förklarade att värmesystemet hade lagt av och att det försökte fixa det. Vi fick alltså åka tillbaka till terminalen och vänta där. Då var jag riktigt irriterad. Mitt humör var redan innan inte det bästa, jag var ganska nere, och så kommer detta. Vi fick inte ens reda på hur lång tid det kunde tänkas ta. Åh, vad sur jag var. Men, vi behövde bara vänta knappt tio minuter och fick sedan åka ut till planet igen. De struntade i att laga värmesystemet för att det skulle ta för lång tid, men det var inte så farligt. Väl uppe i luften fick vi värme från motorerna och det var lika varmt som normalt i flygplanet.

När vi landade möttes vi att rejält med snö. Tydligen har så gott som hela Tyskland ett vitt täcke och här i norr var det säkert två-tre decimeter, vilket är ganska mycket för Hannover-området. Det blev lite skratt i planet när vi fick reda på att bussen som vi skulle åka med hade kört fast i snön ca 50 meter från flygplanet. Den kom som tur var loss ganska snabbt. När jag sedan kom in på flygplatsen kom min väska direkt och efter det kom en trevlig överraskning. Alla tre i min tyska familj hade kommit för att hämta mig. Det var riktigt kul att se dom igen, speciellt Charlotte såklart, som sprack upp i ett leende när hon fick se mig. Så istället för att behöva vänta på tåget som gick vid halv elva så var jag hemma drygt samma tid. Väldigt skönt måste jag säga, speciellt med tanke på hur mycket snö jag hade fått pulsa igenom på vägen från stationen och hem. Det ligger rejält med snö här 40-50 centimeter på sina ställen. Det är så vackert!

Det här inlägget blev nog det längsta jag någonsin skrivit, så vad som har hänt idag skriver jag om i morgon istället. Nu är det strax middagsdags! Jag ska fortsätta att tampas med mina virvlande känslor.