Och så har det gått några dagar till här nere i Springe. I morgon är det halvår sedan jag kom ner hit och jag kan inte bestämma mig för om tiden har gått fort eller långsamt. Både och. Det känns konstigt att vara halvvägs på mitt år här nere, på ett sätt början nedräkningen nu. Hitintills har jag räknat först dagar, sedan veckor och till sist månader sedan jag kom hit, men nu blir det på nåt sätt som om jag kommer att räkna månaderna tills det är slut och jag kommer hem. Blir inte riktigt klok på vad jag tycker om det. Om det är något det här halvåret bjudit på mer än nåt annat så är det kluvna känslor. Och så kommer det nog att vara även framöver och en tid efter det jag kommit hem i sommar. Det är lite jobbigt att i princip konstant vara både glad och lite ledsen, längtar faktiskt lite tillbaka till tiden då jag bara hade en känsla i hjärtat och huvudet. Det var skönt. Men men, då hade jag inte varit här nu och det hade ju varit tråkigt.
De senaste dagarna har varit ganska händelselösa, mest på grund av att jag har varit trött och inte orkat göra nåt speciellt. I måndags var jag dock på språkkurs i Hannover och innan dess gjorde jag nåt som piggade upp mig rejält. Jag var nämligen och köpte biljetter till Mamma Mia-musikalen som jag och Johan ska gå och se när han kommer ner. Ser vansinnigt mycket fram emot det!
Sedan var det alltså språkkursdags och det var väl lite mindre förvirrat den här gången, även om jag fortfarande inte tycker särskilt mycket om läraren. Hon känns inte som någon pedagog direkt, men det var betydligt bättre än förra gången. Det var ett uns mer organiserat. Kul att lära sig ett nytt språk, men gud vad trött jag var i huvudet efteråt. Man blir verkligen fullstoppad med nya saker under dessa två timmar.
Nåt mer spännande än så har egentligen inte hänt. För nån dag sedan stickade jag klart min andra strumpa, så nu är jag en stolt ägare till ett par egenstickade strumpor. :)
Som sagt var, det finns inte mycket mer att berätta. Jag kan ju berätta lite om Charlotte och hennes framsteg och egenheter. Hon har upptäckt lysknappen i köket och trappan och insett att hon når upp till dem. Kan vara lite frustrerande för oss andra i viss fall. Fast som tur är har hon inte längre jättestort intresse för dom. Hon begriper nästan allt man säger till henne och har en mycket bestämd vilja. Vill hon t.ex. inte äta säger hon ett bestämt "nej!". Ett "ja" slipper det sällan ur henne, hon föredrar att nicka. Hon har även gått och blivit ett mycket renligt barn, tvärtom stereotypen för småbarn. Så fort hon får nåt på fingarna ser hon på dem, spretar med dem och sträcker dem mot oss för att få dem avtorkade. Samtidigt deklarerar hon tydligt att hon inte tycker om det, nämligen med ett "iiii". Hon är en riktigt liten dam. Hon känner till de flesta djur och kan peka ut dem i en bok om man ber henne, även om hon inte kan säga namnen. Med just orden har det stannat upp lite nu, var ju några stycken nya per vecka där ett tag, men hon har bland annat lärt sig "mer" och "dil" (för krokodil). Hon är så söt så och tycker om att kela på morgonen innan hon stiger upp. Fast hon har som sagt var lite mer humör än i höstas. Trots det är hon min lilla sötnos.
Snyggt jobbat med sockarna!!
SvaraRaderaI morgon kommer Marie och Åsa och hälsar på.
Ska bli jätteroligt. Jag är ärligt talat trött på vintern nu. Ser fram emot våren och ljuset. Fast tittar man ut är den långt borta..........Rena busvädret igår. Fick inte ut bilen idag förrän de varit och skottat. Kram G-M.