Då var tanken att jag skulle skriva lite till. Inlägg två idag alltså. Jag slutade alltså med att Lena vann Eurovision. Helgen efter det var jag i Binz och helgen efter det var förra helgen. Så nu är jag typ framme i nutid igen. :) Förra helgen var jag och shoppade i Hannover, gick på zoo och storstädade mitt rum. I lördags var jag alltså på zoo i Hannover. Det var gigantiskt och jättefint. Det var inte alls så som nåt zoo jag varit på innan. Det syntes inte en bur på hela området och det var inte heller så att det bara var inhängnad efter inhängnad. Det var väldigt imponerande, men så är det ju också väldigt nybyggt, eller rättare sagt omgjort. Zoo Hannover är visserligen ganska gammalt men de senaste femton åren har allt byggts om. Den sista delen blev färdig i slutet på maj i år. Zoot är uppdelat i olika delar beroende på vilka djur där är. En savann del, en kanada-del, en djungeldel och en typ bondgårdsdel. Synd bara att det regnade till och från när jag var där, blev lite fuktig emellanåt. Men men, spenderade fem timmar där och gick under den tiden bara en gång runt hela zoot, ni kan ju bara tänka er hur stort det är alltså.
I måndags var sista gången på nederländskakursen. Det kändes konstigt att säga hej då till läraren och de andra. Vad säger man egentligen till en person som man gått en kurs med i fyra månader och aldrig kommer att träffa igen? Lev väl? Ha ett bra liv? Njaa, inte direkt. Konstig känsla det där. Jag är dock väldigt nöjd, har lärt mig så mycket på de här 16 gångerna. 32 timmars holländska undervisning och jag kan mycket holländska nu. Förstå är såklart det lättaste, men jag kan även skriva och prata hyfsat och grammatiken har jag inte heller så stora problem med. Väldigt nöjd måste jag säga, även om jag inte riktigt vet vad jag ska använda det till...
Så mycket mer om speciella saker finns det inte att berätta. Hade tänkt berätta lite om Charlotte nu och hur hon utvecklas. Språkmässigt är det så kul att se och höra henne. Hon lärde sig säga "s" för inte så länge sedan och det är så sött, lite läspande sådär. Hon kombinerar även fler och fler ord och försöker formulera meningar. För nån vecka sedan ropade hon "Anna, Essen, komm!" till mig när jag var nere i källaren. Hur sött som helst. :) Hon lär sig minst ett nytt ord varje dag känns det som, ibland mer och hon försöker ofta härma det vi säger. Hon har kommit in i lite av en trotsfas igen, fast det varierar verkligen. Ena dagen är hon hur gullig som helst, nästa dag trotsig. Hon har fastnat för det här "kan själv" och säger hela tiden bestämt "Otte!" när hon vill göra nåt själv eller menar att en sak tillhör henne. Igår försökte hon få mig att ta av mig mina skor fast jag inte ville och när jag sa att det var mina skor och att jag ville ha dom på sa hon irriterat "Otte!". Ibland går det en lite på nerverna när man ska förklara att vissa saker inte tillhör henne och vissa saker bestämmer faktiskt jag. Hon försöker verkligen stirra ut mig ibland. Det är bara att ha tålamod och vara konsekvent.
Vad finns det mer att berätta om henne? Gunga är för tillfället det bästa som finns när vi är på lekplatsen. Hemma är det fortfarande böcker som gäller och helst de med sånger eller ramsor. Det är kul när vi sjunger, vi samarbetar nämligen. Jag sjunger en strof men lämnar alltid ut sista ordet, som Charlotte sedan fyller i. Hon lär sig mer och mer av vilka ord som är med och jag är förundrad över vilket minne hon har. Jag skulle inte komma ihåg texten till vissa visor, men hon kan alltid sista ordet. Jag måste dock säga att jag har en gedigen kunskap om tyska barnvisor och ramsor nu. :) Dessutom kan jag ju större delen av Charlottes andra böcker utantill. Så många gånger har vi läst dom... Charlotte hjälper dessutom mer och mer till här hemma och vill ofta hjälpa mig när jag städar. Det vill man ju såklart uppmuntra, synd bara att hon oftast stjälper mer än vad hon hjälper... Jag har börjat borsta hennes tänder på morgonen, någon som varierar i hur lätt det är. Vissa dagar går det helt enkelt smidigare än andra... De flesta dagarna har vi numera fint väder här nere och då går vi till lekplatsen. Gunga är som sagt var favisen men även åka rutschkana och leka i sandlådan är kul. Hon sysselsätter sig oftare och oftare själv och då kan jag sitta och njuta i solen. Inte alls fel!
Igår var vi och plockade jordgubbar på ett fält här i Springe. Det tyckte Charlotte såklart om och hon åt en hel del, men bara dom riktigt stora :) Det blev två kilo (här mäter man jordgubbar i vikt och inte volym) för fem euro. Inte illa tycker jag, speciellt eftersom man kan äta medan man plockar. Dit ska vi imorgon också. Gud, vad jordgubbar är gott!
Det var nog det för idag. Har faktiskt skrivit ifatt, om än ganska så kortfattat om det mesta. Inte illa. Ska se till att skriva mer regelbundet och flera gånger nu de sista veckorna här, för om Charlotte och om mina tankar om året i sin helhet finns det mycket kvar att skriva om. Hoppas ni mår bra! :)
onsdag 16 juni 2010
Ojdå...
Hoppsan, det var verkligen en evighet sedan jag skrev sist. Vet inte riktigt varför det inte har blivit av, antingen har jag haft för mycket att göra eller så har vädret varit för fint eller så har jag helt enkelt inte haft lust att skriva. Och ju längre man väntar, desto men blir det att skriva om, då drar man sig för att skriva ännu mer och så vidare... En såndär fin ond cirkel. Men nu hade jag tänkt skriva en del, kan tänka mig att det blir ett ganska långt inlägg även om jag kommer sammanfatta en hel del.
Vad har då hänt sedan den 3 maj? Naturligtvis otroligt mycket: Hannover blev tyska mästare i ishockey, Hannover 96 klarade sig med nöd och näppe kvar i första bundesligan i fotboll, första VM-matchen vanns i söndags över Australien (4-0), Johan var här 7-10 maj, jag var i Binz 4-6 juni, sista gången på holländskan var i måndags, har varit på en "Polterabend", det har grillats en hel del, var på konsert med The Baseballs, Lena från Hannover vann Eurovision Song Contest, åkte på en jobbig urinvägsinfektion förra veckan, har druckit öl, Tysklands president har avgått, bokat flygbiljetten hem, varit på zoo och åkt på rejäl pollensnuva. För att ta det kort :) Dessutom har det ju hänt otroligt mycket på Charlotte-fronten. Hon utvecklas så vansinnigt mycket nu, framför allt inom språket men även på andra sätt. Det är hur kul som helst att se henne ta sådana stora steg framåt.
Tjaa, jag kan väl helt enkelt ta och skriva om det jobbiga först, att jag åker hem om mindre än fyra veckor och bara har 2,5 vecka kvar i just Springe. Det känns konstigt. Nu är jag inne på min elfte månad här och den sjätte sedan jag såg Sverige och min familj sist. Och nu ska jag snart åka hem. På torsdag nästa vecka kommer Marie och pappa ner och då åker vi till Toscana på semester. När vi kommer tillbaka den 4 juli ska de ta med sig i princip alla mina saker härifrån, kan ju bara ta en stor resväska på flyget hem. Så det blir till att plocka fram och packa ihop det mesta under nästa vecka. Det kommer att bli tomt här. Medan vi är i Toscana är Julia, Milan och Charlotte på semester uppe vid Nordsjön. Så jag har alltså en dryg vecka kvar till semestern och när jag kommer tillbaka har jag bara nio dagar kvar här. Mitt flyg går den 13 juli, halv sju på kvällen och jag landar en timme senare på Kastrup.
Så det börjar verkligen gå mot sitt slut här nere. Och som sagt var, det känns konstigt. Nu har jag bott här så länge, ska jag åka hem? Jag bor ju här. Men?... Det snurrar nåt vansinnigt inom mig och jag får ingen ordning på tankarna. Å ena sidan ska det blir så härligt och skönt att komma hem igen, träffa alla och se Karlshamn och Mörrum igen, sova i min egen sköna IKEA-säng (sängen här har inte varit nån hit), äta svensk mat, bada i havet, komma hem till den svenska naturen, och ha den där tryggheten att man vet hur allt fungerar (t.ex. när man ska till doktorn). Prata svenska igen, slippa de dubbade filmerna. Men å andra sidan så bor jag ju här. Jag har varit här i snart ett år och nu är det slut. That's it? Jaha? Tar det slut nu? Det är ju så definitivt. Det kändes så konstigt att boka flygbiljetten hem, det var så konkret. Nu är det snart slut. Jag har ju längtat hem innan men nu vet jag inte vad jag känner. Jag vill varken åka hem eller stanna kvar här, eller jag vill både åka hem och stanna kvar här. Hänger ni med? Äsch, det är ingen fara, jag hänger själv inte med.
Kort sagt, snart bär det av hemåt och det känns konstigt. Jag börjar sammanfatta året i huvudet, men den sammanfattningen får nog skrivas här först när jag kommit hem.
Det har ju hänt en del saker, som jag skrev ovan. Hade tänkt ta och skriva lite mer ingående om vissa saker. Sånt som fotboll och ishockey struntar jag i, för den som bryr sig har ändå mer koll än vad jag har. Fast lite om matchen i söndags ska jag berätta. Charlotte vet nämligen numera att man höjer händerna i luften och skriver "JAAA!!!" om det blir mål, men säger "O, nein!" när det går dåligt :) Det är kul att se.
Lite politiska saker har också hänt. Nord-Rhein-Westfahlen, Tysklands största förbundsstat med ca 18 miljoner invånare, har sex veckor efter valet där fortfarande ingen regering. Det finns ingen möjlighet till ett sammarbete som leder till absolut majoritet, för SPD vill inte sammarbeta med CDU. Nyval måntro? Tysklands president Horst Köhler har avgått. Han sa nåt i stil med att det var krig i Afganistan och enligt tysk grundlag får deras armé inte föra krig. Nu är det var den sista juni och som det ser ut är det Christan Wulff som blir ny president, Niedersachsens nuvarande förbundspresident.
Sedan har Johan varit här och jag har varit i Binz. Jag har redan varit en gång i Binz, en liten kurort på Rügen (ö i Östersjön), fast det var sommaren efter jag föddes, så kan kan ju inte påstå att jag minns nåt. Tågresan dit tog sex timmar, fast jag passade på att sticka en mössa till Dani (hon råkade krympa sin i tvätten) så det gick relativt fort. Klockan fem var tågen framme i Bergen på Rügen där jag blev mött av en gigantisk välkomstkommitté. För er som inte vet var jag med Johans familj på Rügen. Han och tre systrar fick det i julklapp av föräldrarna och jag blev inbjuden att följa med. Det ville jag såklart! Så förutom Johan var åtta andra personer på stationen, dessutom hade jag aldrig träffat hälften av dom förut. Men det gick fint och det känns som om jag överlevde helgen utan att göra bort mig. Slog inte ut ett enda glas, är lite stolt över mig själv ;) Under helgen åt vi gott, spelade gin rummy, badade på ett "äventyrsbad" (var lite litet för att få kalla sig det tyckte vi) och tittade på Binz, som var pyttelitet men fint. Jag lyckades efter många om och men även övertala Johan att bada i havet på lördagmorgonen. Det var iskallt men härligt! Kom hem trött och både glad och ledsen vid sex på söndagkvällen.
Jag har även fått uppleva en tysk utdöende tradition: "Polterabend". Poltern betyder typ stoja och det bjuder brudens föräldrar in till nån dag innan bröllopet. De som skulle gifta sig var Katrin och Jan. Katrin är Julias äldsta vän. Det som är så speciellt är att man ska slå sönder porslin den här kvällen, så det vara bara att slänga en tallrik i marken på uppfarten när man kom hem till Katrins föräldrar. Ingen verkar veta varför, men så är det. Jag var dock lite krasslig den dagen coh dessutom kände jag ingen så det var väl sådär.
Jag har dessutom haft det första egna scoutmötet här, för Dani var bortrest och Vanessa hade en fransk utbyteselev hemma hos sig. Det kom dock bara tre barn så det var ganska lugnt för min del och vi hade kul. Jag har även varit på tvåårskalas hemma hos Felix och Merle. De var med i vår krabbelgruppe innan de flyttade. Det var en trevligt kväll och det var sött att se hur barnen lekte med varandra. Det fanns en vattentunna där och den var ju väldigt fascinerande. Charlotte älskar vatten för tillfället. :) För drygt två veckor sedan var jag med Dani på konsert med "The Baseballs", ett killband från Berlin som kör coverlåtar i rock'n'roll-stuk. De var riktigt bra, ska definitivt gå och se dom nån gång igen :) Dagen efter var vi och grillade hos Julias föräldrar och sedan var det Eurovision Song Contest, som ju vanns av Lena från Hannover. Det har varit riktigt Lena-hysteri här och Hannover ska naturligtvis vara med och slåss om att få sända spektaklet nästa år. Vi får väl se, jag gissar att det blir Hamburg eller Berlin.
Nej, det får räcka för nu. Ska nog skriva lite till ikväll, men nu ska jag gå ut och njuta av det fina vädret. :)
Vad har då hänt sedan den 3 maj? Naturligtvis otroligt mycket: Hannover blev tyska mästare i ishockey, Hannover 96 klarade sig med nöd och näppe kvar i första bundesligan i fotboll, första VM-matchen vanns i söndags över Australien (4-0), Johan var här 7-10 maj, jag var i Binz 4-6 juni, sista gången på holländskan var i måndags, har varit på en "Polterabend", det har grillats en hel del, var på konsert med The Baseballs, Lena från Hannover vann Eurovision Song Contest, åkte på en jobbig urinvägsinfektion förra veckan, har druckit öl, Tysklands president har avgått, bokat flygbiljetten hem, varit på zoo och åkt på rejäl pollensnuva. För att ta det kort :) Dessutom har det ju hänt otroligt mycket på Charlotte-fronten. Hon utvecklas så vansinnigt mycket nu, framför allt inom språket men även på andra sätt. Det är hur kul som helst att se henne ta sådana stora steg framåt.
Tjaa, jag kan väl helt enkelt ta och skriva om det jobbiga först, att jag åker hem om mindre än fyra veckor och bara har 2,5 vecka kvar i just Springe. Det känns konstigt. Nu är jag inne på min elfte månad här och den sjätte sedan jag såg Sverige och min familj sist. Och nu ska jag snart åka hem. På torsdag nästa vecka kommer Marie och pappa ner och då åker vi till Toscana på semester. När vi kommer tillbaka den 4 juli ska de ta med sig i princip alla mina saker härifrån, kan ju bara ta en stor resväska på flyget hem. Så det blir till att plocka fram och packa ihop det mesta under nästa vecka. Det kommer att bli tomt här. Medan vi är i Toscana är Julia, Milan och Charlotte på semester uppe vid Nordsjön. Så jag har alltså en dryg vecka kvar till semestern och när jag kommer tillbaka har jag bara nio dagar kvar här. Mitt flyg går den 13 juli, halv sju på kvällen och jag landar en timme senare på Kastrup.
Så det börjar verkligen gå mot sitt slut här nere. Och som sagt var, det känns konstigt. Nu har jag bott här så länge, ska jag åka hem? Jag bor ju här. Men?... Det snurrar nåt vansinnigt inom mig och jag får ingen ordning på tankarna. Å ena sidan ska det blir så härligt och skönt att komma hem igen, träffa alla och se Karlshamn och Mörrum igen, sova i min egen sköna IKEA-säng (sängen här har inte varit nån hit), äta svensk mat, bada i havet, komma hem till den svenska naturen, och ha den där tryggheten att man vet hur allt fungerar (t.ex. när man ska till doktorn). Prata svenska igen, slippa de dubbade filmerna. Men å andra sidan så bor jag ju här. Jag har varit här i snart ett år och nu är det slut. That's it? Jaha? Tar det slut nu? Det är ju så definitivt. Det kändes så konstigt att boka flygbiljetten hem, det var så konkret. Nu är det snart slut. Jag har ju längtat hem innan men nu vet jag inte vad jag känner. Jag vill varken åka hem eller stanna kvar här, eller jag vill både åka hem och stanna kvar här. Hänger ni med? Äsch, det är ingen fara, jag hänger själv inte med.
Kort sagt, snart bär det av hemåt och det känns konstigt. Jag börjar sammanfatta året i huvudet, men den sammanfattningen får nog skrivas här först när jag kommit hem.
Det har ju hänt en del saker, som jag skrev ovan. Hade tänkt ta och skriva lite mer ingående om vissa saker. Sånt som fotboll och ishockey struntar jag i, för den som bryr sig har ändå mer koll än vad jag har. Fast lite om matchen i söndags ska jag berätta. Charlotte vet nämligen numera att man höjer händerna i luften och skriver "JAAA!!!" om det blir mål, men säger "O, nein!" när det går dåligt :) Det är kul att se.
Lite politiska saker har också hänt. Nord-Rhein-Westfahlen, Tysklands största förbundsstat med ca 18 miljoner invånare, har sex veckor efter valet där fortfarande ingen regering. Det finns ingen möjlighet till ett sammarbete som leder till absolut majoritet, för SPD vill inte sammarbeta med CDU. Nyval måntro? Tysklands president Horst Köhler har avgått. Han sa nåt i stil med att det var krig i Afganistan och enligt tysk grundlag får deras armé inte föra krig. Nu är det var den sista juni och som det ser ut är det Christan Wulff som blir ny president, Niedersachsens nuvarande förbundspresident.
Sedan har Johan varit här och jag har varit i Binz. Jag har redan varit en gång i Binz, en liten kurort på Rügen (ö i Östersjön), fast det var sommaren efter jag föddes, så kan kan ju inte påstå att jag minns nåt. Tågresan dit tog sex timmar, fast jag passade på att sticka en mössa till Dani (hon råkade krympa sin i tvätten) så det gick relativt fort. Klockan fem var tågen framme i Bergen på Rügen där jag blev mött av en gigantisk välkomstkommitté. För er som inte vet var jag med Johans familj på Rügen. Han och tre systrar fick det i julklapp av föräldrarna och jag blev inbjuden att följa med. Det ville jag såklart! Så förutom Johan var åtta andra personer på stationen, dessutom hade jag aldrig träffat hälften av dom förut. Men det gick fint och det känns som om jag överlevde helgen utan att göra bort mig. Slog inte ut ett enda glas, är lite stolt över mig själv ;) Under helgen åt vi gott, spelade gin rummy, badade på ett "äventyrsbad" (var lite litet för att få kalla sig det tyckte vi) och tittade på Binz, som var pyttelitet men fint. Jag lyckades efter många om och men även övertala Johan att bada i havet på lördagmorgonen. Det var iskallt men härligt! Kom hem trött och både glad och ledsen vid sex på söndagkvällen.
Jag har även fått uppleva en tysk utdöende tradition: "Polterabend". Poltern betyder typ stoja och det bjuder brudens föräldrar in till nån dag innan bröllopet. De som skulle gifta sig var Katrin och Jan. Katrin är Julias äldsta vän. Det som är så speciellt är att man ska slå sönder porslin den här kvällen, så det vara bara att slänga en tallrik i marken på uppfarten när man kom hem till Katrins föräldrar. Ingen verkar veta varför, men så är det. Jag var dock lite krasslig den dagen coh dessutom kände jag ingen så det var väl sådär.
Jag har dessutom haft det första egna scoutmötet här, för Dani var bortrest och Vanessa hade en fransk utbyteselev hemma hos sig. Det kom dock bara tre barn så det var ganska lugnt för min del och vi hade kul. Jag har även varit på tvåårskalas hemma hos Felix och Merle. De var med i vår krabbelgruppe innan de flyttade. Det var en trevligt kväll och det var sött att se hur barnen lekte med varandra. Det fanns en vattentunna där och den var ju väldigt fascinerande. Charlotte älskar vatten för tillfället. :) För drygt två veckor sedan var jag med Dani på konsert med "The Baseballs", ett killband från Berlin som kör coverlåtar i rock'n'roll-stuk. De var riktigt bra, ska definitivt gå och se dom nån gång igen :) Dagen efter var vi och grillade hos Julias föräldrar och sedan var det Eurovision Song Contest, som ju vanns av Lena från Hannover. Det har varit riktigt Lena-hysteri här och Hannover ska naturligtvis vara med och slåss om att få sända spektaklet nästa år. Vi får väl se, jag gissar att det blir Hamburg eller Berlin.
Nej, det får räcka för nu. Ska nog skriva lite till ikväll, men nu ska jag gå ut och njuta av det fina vädret. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)