Ojdå...

Hoppsan, det var verkligen en evighet sedan jag skrev sist. Vet inte riktigt varför det inte har blivit av, antingen har jag haft för mycket att göra eller så har vädret varit för fint eller så har jag helt enkelt inte haft lust att skriva. Och ju längre man väntar, desto men blir det att skriva om, då drar man sig för att skriva ännu mer och så vidare... En såndär fin ond cirkel. Men nu hade jag tänkt skriva en del, kan tänka mig att det blir ett ganska långt inlägg även om jag kommer sammanfatta en hel del.

Vad har då hänt sedan den 3 maj? Naturligtvis otroligt mycket: Hannover blev tyska mästare i ishockey, Hannover 96 klarade sig med nöd och näppe kvar i första bundesligan i fotboll, första VM-matchen vanns i söndags över Australien (4-0), Johan var här 7-10 maj, jag var i Binz 4-6 juni, sista gången på holländskan var i måndags, har varit på en "Polterabend", det har grillats en hel del, var på konsert med The Baseballs, Lena från Hannover vann Eurovision Song Contest, åkte på en jobbig urinvägsinfektion förra veckan, har druckit öl, Tysklands president har avgått, bokat flygbiljetten hem, varit på zoo och åkt på rejäl pollensnuva. För att ta det kort :) Dessutom har det ju hänt otroligt mycket på Charlotte-fronten. Hon utvecklas så vansinnigt mycket nu, framför allt inom språket men även på andra sätt. Det är hur kul som helst att se henne ta sådana stora steg framåt.

Tjaa, jag kan väl helt enkelt ta och skriva om det jobbiga först, att jag åker hem om mindre än fyra veckor och bara har 2,5 vecka kvar i just Springe. Det känns konstigt. Nu är jag inne på min elfte månad här och den sjätte sedan jag såg Sverige och min familj sist. Och nu ska jag snart åka hem. På torsdag nästa vecka kommer Marie och pappa ner och då åker vi till Toscana på semester. När vi kommer tillbaka den 4 juli ska de ta med sig i princip alla mina saker härifrån, kan ju bara ta en stor resväska på flyget hem. Så det blir till att plocka fram och packa ihop det mesta under nästa vecka. Det kommer att bli tomt här. Medan vi är i Toscana är Julia, Milan och Charlotte på semester uppe vid Nordsjön. Så jag har alltså en dryg vecka kvar till semestern och när jag kommer tillbaka har jag bara nio dagar kvar här. Mitt flyg går den 13 juli, halv sju på kvällen och jag landar en timme senare på Kastrup.

Så det börjar verkligen gå mot sitt slut här nere. Och som sagt var, det känns konstigt. Nu har jag bott här så länge, ska jag åka hem? Jag bor ju här. Men?... Det snurrar nåt vansinnigt inom mig och jag får ingen ordning på tankarna. Å ena sidan ska det blir så härligt och skönt att komma hem igen, träffa alla och se Karlshamn och Mörrum igen, sova i min egen sköna IKEA-säng (sängen här har inte varit nån hit), äta svensk mat, bada i havet, komma hem till den svenska naturen, och ha den där tryggheten att man vet hur allt fungerar (t.ex. när man ska till doktorn). Prata svenska igen, slippa de dubbade filmerna. Men å andra sidan så bor jag ju här. Jag har varit här i snart ett år och nu är det slut. That's it? Jaha? Tar det slut nu? Det är ju så definitivt. Det kändes så konstigt att boka flygbiljetten hem, det var så konkret. Nu är det snart slut. Jag har ju längtat hem innan men nu vet jag inte vad jag känner. Jag vill varken åka hem eller stanna kvar här, eller jag vill både åka hem och stanna kvar här. Hänger ni med? Äsch, det är ingen fara, jag hänger själv inte med.

Kort sagt, snart bär det av hemåt och det känns konstigt. Jag börjar sammanfatta året i huvudet, men den sammanfattningen får nog skrivas här först när jag kommit hem.

Det har ju hänt en del saker, som jag skrev ovan. Hade tänkt ta och skriva lite mer ingående om vissa saker. Sånt som fotboll och ishockey struntar jag i, för den som bryr sig har ändå mer koll än vad jag har. Fast lite om matchen i söndags ska jag berätta. Charlotte vet nämligen numera att man höjer händerna i luften och skriver "JAAA!!!" om det blir mål, men säger "O, nein!" när det går dåligt :) Det är kul att se.

Lite politiska saker har också hänt. Nord-Rhein-Westfahlen, Tysklands största förbundsstat med ca 18 miljoner invånare, har sex veckor efter valet där fortfarande ingen regering. Det finns ingen möjlighet till ett sammarbete som leder till absolut majoritet, för SPD vill inte sammarbeta med CDU. Nyval måntro? Tysklands president Horst Köhler har avgått. Han sa nåt i stil med att det var krig i Afganistan och enligt tysk grundlag får deras armé inte föra krig. Nu är det var den sista juni och som det ser ut är det Christan Wulff som blir ny president, Niedersachsens nuvarande förbundspresident.

Sedan har Johan varit här och jag har varit i Binz. Jag har redan varit en gång i Binz, en liten kurort på Rügen (ö i Östersjön), fast det var sommaren efter jag föddes, så kan kan ju inte påstå att jag minns nåt. Tågresan dit tog sex timmar, fast jag passade på att sticka en mössa till Dani (hon råkade krympa sin i tvätten) så det gick relativt fort. Klockan fem var tågen framme i Bergen på Rügen där jag blev mött av en gigantisk välkomstkommitté. För er som inte vet var jag med Johans familj på Rügen. Han och tre systrar fick det i julklapp av föräldrarna och jag blev inbjuden att följa med. Det ville jag såklart! Så förutom Johan var åtta andra personer på stationen, dessutom hade jag aldrig träffat hälften av dom förut. Men det gick fint och det känns som om jag överlevde helgen utan att göra bort mig. Slog inte ut ett enda glas, är lite stolt över mig själv ;) Under helgen åt vi gott, spelade gin rummy, badade på ett "äventyrsbad" (var lite litet för att få kalla sig det tyckte vi) och tittade på Binz, som var pyttelitet men fint. Jag lyckades efter många om och men även övertala Johan att bada i havet på lördagmorgonen. Det var iskallt men härligt! Kom hem trött och både glad och ledsen vid sex på söndagkvällen.

Jag har även fått uppleva en tysk utdöende tradition: "Polterabend". Poltern betyder typ stoja och det bjuder brudens föräldrar in till nån dag innan bröllopet. De som skulle gifta sig var Katrin och Jan. Katrin är Julias äldsta vän. Det som är så speciellt är att man ska slå sönder porslin den här kvällen, så det vara bara att slänga en tallrik i marken på uppfarten när man kom hem till Katrins föräldrar. Ingen verkar veta varför, men så är det. Jag var dock lite krasslig den dagen coh dessutom kände jag ingen så det var väl sådär.

Jag har dessutom haft det första egna scoutmötet här, för Dani var bortrest och Vanessa hade en fransk utbyteselev hemma hos sig. Det kom dock bara tre barn så det var ganska lugnt för min del och vi hade kul. Jag har även varit på tvåårskalas hemma hos Felix och Merle. De var med i vår krabbelgruppe innan de flyttade. Det var en trevligt kväll och det var sött att se hur barnen lekte med varandra. Det fanns en vattentunna där och den var ju väldigt fascinerande. Charlotte älskar vatten för tillfället. :) För drygt två veckor sedan var jag med Dani på konsert med "The Baseballs", ett killband från Berlin som kör coverlåtar i rock'n'roll-stuk. De var riktigt bra, ska definitivt gå och se dom nån gång igen :) Dagen efter var vi och grillade hos Julias föräldrar och sedan var det Eurovision Song Contest, som ju vanns av Lena från Hannover. Det har varit riktigt Lena-hysteri här och Hannover ska naturligtvis vara med och slåss om att få sända spektaklet nästa år. Vi får väl se, jag gissar att det blir Hamburg eller Berlin.

Nej, det får räcka för nu. Ska nog skriva lite till ikväll, men nu ska jag gå ut och njuta av det fina vädret. :)