Puh, vad jag avskyr att vara förkyld

Ja, som ni märker blev det inget scoutläger för min del, vaknade imorse med samma halsonda och snuva som igår. Misstänker även att jag har feber nu. Det är ju så typiskt jag att bli förkyld när det händer något speciellt som jag sett fram emot. Födelsedagar, julaftnar, diverse läger och hajker och fester; man kan nästan räkna med att jag är sjuk åtminstone en tredjedel av alla såna händelser. Okej, kanske inte riktigt så många, men betydligt mer än genomsnittspersonen. Så det blev helt enkelt till att ringa Dani och lämna återbud. Riktigt synd, men vad kan man göra. Med tanke på hur jag kände mig under dagen så hade det absolut inte varit nån god ide att sova ute två nätter. Det får bli en filmhelg i sängen/soffan istället.

Charlotte har emellertid varit så rar och go hela dagen, precis som igår. Det är på nån sätt som om hon känner på sig att jag är sjuk och är därför lugnare och snällare. Hon har lekt så bra själv hela dagen. Den enda gången hon blev lite sur var när hon ville krypa själv i trappan men inte fick det. Jag håller fast henne i minst en hand och det får hon stå ut med. Sen kan hon skrika så mycket hon vill, vilket inte brukar vara så länge. Hon testar gränser för tillfället och när hon inser att jag inte kommer att ge vika så ger hon upp ganska snart. Hon är i alla fall inte långsint.

Dagen började lite annorlunda. När jag kommer ner ungefär kvart i sju var det mörkt och tyst i köket. Ingen där. Konstigt tyckte jag men satte mig i alla fall och åt frukost. Antog att de var på mellanvåningen. Några minuter senare kommer en stressad Julia ner för trappan och slänger ihop lite mackor innan hon skyndar ut igenom dörren. Hon och Milan hade försovit sig. Charlotte vaknade tjugo i åtta, vilket var skönt för min del eftersom jag då hade fått nästan en timme själv. Hon var glad och log stort emot mig när jag kom in i sovrummet. Känslan av att ligga där och gosa med henne är fortfarande härlig. Sen kom det vanliga med påklädning, frukost och lek. Det enda positiva med att vara förkyld är när man byter blöjor. Charlotte var så lugn och lekte för sig själv innan vi gick och handlade. När vi var ute märkte jag tydligt att jag var förkyld.

Efter handlandet somnade vi båda två i dubbelsängen och vaknade inte förrän 1,5 timmar senare. Ett tydligt tecken på att jag inte är frisk. Sen var det lunchdags och Charlotte blir bara bättre på att äta med gaffel. Det är lite svårt att få på maten på gafflen, så det får jag fixa, men sen går det bra. Sked är dock lite svårare, hon har fortfarande inte lärt sig att när man vänder skeden uppochner så trillar maten av. Det där med tyngdkraft kan vara svårt. Sedan lekte Charlotte så lugnt och snäll tills Julia kom hem. Jag behövde i princip bara ligga på soffan och komma med glada tillrop lite då och då så var Charlotte nöjd. Av någon anledning var mina tår väldigt intressanta idag igen.

Julia kom hem och medan hon städade så la jag Charlotte som blivit trött igen. Det går fortfarande väldigt smidigt när jag ska lägga henne, hon skriker sällan och somnar utan problem. När Milan kom hem hade Charlotte vaknat igen och alla tre åkte till Hameln för att köpa bambu. Jag gick upp på mitt rum och somnade nästan bums. Sov säkert i 1,5-2 timmar. Lite senare kom Milans föräldrar och åt här. Jag var bara nerom och åt, drog mig sen tillbaka igen. Inte så sugen på att vara social när jag är snuvig och så. En film senare ligger jag nu här i sängen och skriver. Jag stör mig fortfarande på att jag är förkyld, men kan ju inte göra så mycket åt det. Förhoppningsvis sover jag bra och länge inattt. Sov gott alla där hemma!