Äntligen anmäld till språkkurs

Tjaa, som jag konstaterat några gånger nu, dagarna med Charlotte må vara lika, men de skiljer sig alltid lite åt. Framför allt hur lång dagen är beror på Charlotte och hur länge hon sover. Igår vaknade hon ju inte förrän lite efter halv nio, därför kändes dagen inte så lång. Idag vaknade hon däremot redan kvart över sju, så det var bara att klä på henne och ge henne frukost. Vi lekte och sjöng ett tag, men jag märkte att hon fortfarande var trött, för hon var ganska gnällig. När jag sjöng för henne så skulle hon efter ett tag upp i knät, la sig raklång över min mage och somnade efter ett tag där. Dessa otroligt mysiga stunder väger upp för de stunder då hon bara skriker. Det är en blandning, men nåt annat hade jag inte förväntat mig och nåt annat hade nog inte heller varit så givande. Men stunderna då hon somnar tätt intill mig är så härliga. Jag vet redan nu att jag kommer att sakna dem nåt otroligt när jag åker hem igen.

Hon sov dock bara 10-15 minuter, sen var det dags att packa ihop sakerna och gå på babysim. Eftersom Charlotte är helt frisk nu så var det lugnt att gå. Det var lika kul som vanligt, det är alltid roligt att gå och simma med Charlotte, för det märks att hon tycker om det. Vad jag har glömt att berätta är att Charlotte förmodligen ska bli en "Musikwichtel" (musiknisse eller musikvätte på svenska) i januari nästa år. Det är en grupp barn från 1,5 år som spelar musik efter förmåga (t.ex. med hjälp av stenar och så). Det ska jag gå på med henne, eftersom det är på förmiddagar. Det ska bli så kul, kan tänka mig att det är riktigt gulligt!

När vi kom hem från simningen så somnade Charlotte såklart direkt. Julia kom en knapp timme senare, tidigare än normalt eftersom jag skulle åka in till Hannover med tåget vid ett. Det var riktigt fint väder även idag, säkert mer än 25 grader, så det behövdes definitivt ingen jacka när jag cyklade till tåget. Det gick bra att ta sig dit jag skulle, trots att det innefattade både tåg och tunnelbana och sen gå en bit. Det tog dock nästan en hel timme att ta sig till "Bildungsverein", folkhögskolan där jag skulle på rådgivning.

När jag väl kom dit var det fullt med annat folk som också skulle på rådgivning och jag fick nummer 14 tilldelat mig. Så det var bara att snällt sätta sig ner och vänta. Jag är glad att jag inte kom tjugo minuter senare och fick nummer 30... Det tog nämligen 1 timme och 20 minuter innan det blev min tur, det var tur att jag tog med mig iPoden. Men när det väl blev min tur gick det undan. Jag blev inkallad till en kvinna som var språklärare och hon presenterade sig och bad mig att berätta lite om mig själv. När jag gjort det sa hon att jag pratade utmärkt tyska och undrade liksom på skämt vad jag gjorde där egentligen. :) Det är alltid kul att få beröm. Jag hade siktat in mig på en B2/C1 kvällsintensivkurs och det tyckte hon lät som en mycket bra idé, egentligen hade jag nog kunnat gå ett snäpp högre också men vi kom överens om att den kursen nog skulle bli bra. Så det var bara att gå ut till receptionen och anmäla sig, vilket nästan tog längre tid än pratstunden med henne. Så nu är jag anmäld och kursen börjar 28 september. Det känns bra. Det är dock verkligen en intensiv kurs. Tre gånger per vecka, 2 h och 40 min varje gång, i drygt två månader. Men det ska bli riktigt kul!

Jag kom hem igen lite efter fem (fortfarande strålande väder) och tog det lugnt ett tag. Julia var på skolkonferens och Milan hade ingen lust att laga mat, så vi bestämde oss för att hämta kebab istället. Kebaben här är gjord på kyckling och betydligt godare än den där hemma. Sen drog jag mig upp hit ganska snart igen, ska inte vara uppe allt för länge eftersom jag sov ganska dåligt inatt igen. Jag mår bra, hoppas att ni också gör det!