Nu är det ca 1,5 månad sen jag var hemma i Sverige, lite svårt att fatta att tiden går så fort. På söndag kommer jag att ha varit här i fyra månader, en tredjedel av min tid här nere i Tyskland. Känns lite konstigt. När jag kom hit i juli kändes det som om hösten sträckte ut sig evighetslång framför mig och nu är det snart december. Och som alla vet så går ju december vansinnigt fort, med julbak, paketinslagning, adventsfirande och så vidare så ett tu tre så är det väl snart 2010. Firade vi inte nyår hemma hos mig nyss? Vart tog våren och sommaren vägen? Började jag inte gymnasiet precis? Ja, jag blir lite så när jag tänker på tiden. Jag har sagt det förut, men jag kan inte bestämma mig för om det går långsamt eller inte. Å ena sidan känns det som om tiden släpar sig fram när jag tänker på att mamma, Johan och Marie med kompis kommer ner på fredag nästa vecka. Jag längtar så. Men å andra sidan, herregud, det är ju snart december! Vart har tiden tagit vägen?
Det har hänt lite saker sedan jag skrev det senaste långa inlägget för 1,5 vecka sedan. På måndagen förra veckan var dagen normal och på kvällen var jag på språkkurs. I det här språktestet KDS (= Kleines Deutsches Sprachdiplom = lilla tyska språkdiplomet) ingår en muntlig del där man ska läsa en text högt samt hålla ett 5-7 min långt föredrag som man har 30 min på sig att förbereda. Efter dessa 5-7 min följer 5-10 min av frågor ställda av testarna. För alla IBare är det som en blandning av Swedish Oral Commentary och English Oral Presentation. Hur som helst, detta övar vi på under språkkursen och förra måndagen var det min tur. Man får tre teman/frågor att välja mellan och efter de 30 minuterna är det bara att köra. Jag valde temat om könsroller i mitt hemland och hur de ser ut i familjen respektive samhället. Ett annat tema jag hade att välja på var vilka brister skolsystemet i mitt hemland har och vilka förbättringar som skulle kunna göras. Detta tyckte Oscar var jättekul att ge mig, med tanke på att vi diskuterat det temat under förra lektionen och jag hade svåra problem med att komma på några brister med skolsystemet i Sverige. Naturligtvis finns det brister och det kan förbättras, men om jag var kritisk till den svenska skolan innan är jag det inte längre. Systemet är så mycket bättre i Sverige än i Tyskland att jag jag har svårt att kritisera vårt system. Jag skulle säkert kunna komma på några brister om jag funderade längre, men på 30 minuter - inte en chans.
Det blev visst en liten utsvävning, men hur som helst, jag höll mitt föredrag och det kändes bra. Eller så bra som det någonsin kan kännas vid ett muntligt språkprov, där man aldrig känner sig riktigt bra. Det kändes som om jag sa massa saker fel, men Oscar tyckte att det var bra och man får sällan positiv kritik från honom så jag ska väl vara nöjd.
I tisdags jobbade jag hela dagen, ända till sju på kvällen. Milan var under måndag, tisdag och onsdag på vidareutbildning och Julia hade konferens på tisdagen. Men Charlotte och jag fyllde ut dagen ganska väl med babysim, ett besök i Wisentgehege och så kom Dani hit på kvällen och höll mig sällskap. Charlotte må vara söt, men jag behöver lite mer intelligent konversation än "Ball" och "didildi" någon gång om dagen. På onsdagen var jag och tränade och började på slutet av träningen må lite illa, vilket blev värre under kvällen. Resultat: ingen språkkurs för min del. På torsdagen var jag på ett strålande humör, bitvis tack vare det fina vädret. Det blev en timslång cykeltur, en sväng i affärerna och en glass hos Martino. Jag måste säga att jag gillar Tyskland med dess möjlighet till glass året om (även om jag fick sitta inomhus för att det var lite kallt ute).
I fredags bar det alltså av mot staden Verden och scouthelg. På morgonen glömde jag pinsamt nog att gå till krabbelgruppe med Charlotte, lite pga att hon sov till halv tio, men även för att min hjärna hade full fokus på helgen framför mig. Det kallades kongress och var lite som en inspirationshelg med workshops. Temat var som sagt var fantasi och allt kretsade kring kreativitet. På lördagförmiddagen var jag med i en teaterverkstad. Vi gjorde diverse teaterövningar och testade sedan att improvisera lite. Vi var en liten grupp och blev därför klara tidigare än planerat. Resten av tiden fram till lunch spenderade vi med att bygga torn av kapla-klossar. http://sv.wikipedia.org/wiki/Kapla Jag hade totalt glömt att jag lekte med sådana när jag var liten, snacka om att det var kul att göra det igen. Vi lät kreativiteten flöda och det blev diverse saker. Bli aldrig vuxen, det är mycket roligare att vara barn och leka!
Efter lunch var jag på en workshop om just lekar. I Hannover finns det en förening som äger en brandbil, ombyggd till leksakslager eller vad man ska kalla det. Två personer kör omkring med den varje eftermiddag måndag till fredag och stannar varje måndag på ett ställe i Hannover, varje tisdag ett annat ställe och så vidare. Samma tid, samma plats varje vecka, så att barnen vet när det kommer. Vem som helst mellan 5-12 år kan komma dit och leka med sakerna i bilen, som innehåller allt från trehjulingar till just kaplaklossar. Det är en suverän sak tycker jag, perfekt för barn vars föräldrar inte har råd med en massa leksaker och för barn som behöver träffa andra barn. Synd att det inte är ekonomiskt försvarbart för en scoutförening.
På lördagkvällen såg vi en dockteater som var för barn från fem år, men alla älskade den och hon som gjorde den var verkligen suverän. På söndagförmiddagen lyssnade vi till ett föredrag om mobilens plats i samhället och dess betydelse, vilket kan låta långtråkigt, men faktiskt var riktigt intressant. Det var på det hela tagen en lyckad och rolig helg, även om scouterna kanske inte är det bästa kuren mot hemlängtan, snarare tvärt om, speciell eftersom det var förbundsstämma nu i helgen. Måste också bara berätta vad Johannes, en jag lärde känna, sa. En annan workshop gick ut på att bygga hus av kex och godis och när vi pratade om detta sa Johannes: "Jag har hört att det ska finnas byggsatser för pepparkakshus på IKEA" med en röst som antydde att detta skulle vara en helmysko sak. Det blev lite skratt från min sida och jag fick förklara den svenska traditionen med pepparkakshus.
Vad har då hänt den här veckan? Inte så mycket egentligen. Jag har varit lite halvkrasslig, mest illamående men även lite halsont, feber och snuva. Lite av varje, vilket gjorde att jag kände mig krasslig helt enkelt. Ingen språkkurs i måndags och ingen träning i tisdags, då jag för övrigt jobbade till halv fyra eftersom Julia hade konferens igen. Mycket jobb den senaste tiden. Igår var jag dock på språkkursen igen, men det hände inget direkt speciellt. Jag åkte dock in tidigare till Hannover för att handla lite julklappar och mitt humör höjdes rejält när jag kom ut från stationen. Julpyntat Hannover med ljus överallt stod att se. Dessutom var det första dagen för julmarknaden i Hannover och en del är vid just stationen. Julstämningen flödade och det var så mysigt så. Det må bara vara november, men till viss del har julstämningen infunnit sig hos mig.
Det får bli allt för idag. Jag hade egentligen lite mer att berätta, men inlägget har redan blivit så långt. Jag är på bra humör, hoppas att det samma gäller er där hemma!
torsdag 26 november 2009
söndag 22 november 2009
Fantasifull helg och trött Anna
Nu har jag precis kommit hem från "Landkongresse Niedersachsen 2009" och snacka om att jag är trött. Jag och Dani har varit på en typ inspirationshelg med workshops. Temat för årets kongress var fantasi och allt handlade om kreativitet. Jag var bl.a. med i teaterverkstan och vi har lyssnat på ett föredrag om barn och mobiltelefoner. Jag är som sagt var riktigt trött, så det blir inte så mycket mer idag. Veckan som varit har varit ganska full med saker och så en sån händelserik helg därpå... Men jag mår hur som helst bra och hoppas att ni också gör det!
söndag 15 november 2009
Zum Geburtstag viel Glück!
der Geburtstag - födelsedag
Grattis på 16-årsdagen önskas Marie! Hoppas du fick en trevlig dag!
Det har hänt lite grejer sedan jag skrev i torsdags, eller tjaa, fredagen var i alla fall ganska späckad med aktiviteter. Charlotte vaknade inte förrän lite innan nio. Måste säga att det är ganska skönt att ha de där två timmarna för mig själv på morgonen, jag kollar mailen, läser, städar och liknande. Lite innan halv tio begav vi oss mot den katolska kyrkan. I deras lokaler träffas nämligen en krabbelgruppe i Springe, den med människorna från babysimmet. Vi var bara fyra stycken (plus fyra barn såklart), men det var riktigt trevligt. Alla tre små pojkarna var väldigt gulliga och inte alls blyga av sig. Efter en stund fann jag mig själv stående vi rutschkanan och hjälpa alla i tur och ordning. Man känner sig ganska omtyckt då. :) Charlotte var hur gullig som helst, lekte med de andra och framför allt med en av mammorna. Det var kul där så vi lär fortsätta att gå dit.
På eftermiddagen gjorde jag negerbollar. Jag kände ett plötsligt behov av att baka och det blev negerbollar, varför vet jag inte riktigt. Men det finns tydligen inte här nere. Julia var väldigt undrande, speciellt eftersom de inte behövde bakas i ugnen. Men hon tyckte om dom. Jag tog även med en burk till scouterna och där gjorde de succé! De var även de väldigt undrande till och börja med men när de smakat så bad alla om receptet. Så det får jag väl ta och översätta nån dag.
På kvällen bad det av till Hannover och bion. Det blev till slut jag, Michael, Julia och Anna från språkkursen. Vi såg alltså Disneys: En julsaga, den som baseras på Charles Dickens berättelse. Den var bra och dessutom i 3D, vilket gjorde den ännu bättre. Den kändes verkligen levande. Lite läskig på sina ställen, men det tyckte nog bara jag. :) Efteråt gick jag, Michael och Julia och tog en kopp varm choklad innan vi begav oss hemåt.
I lördags jobbade jag för ovanlighetens skull. Julia och Milan hjälpte till vid en flytt, så jag fick passa Charlotte. Fast det var inte så ansträngande, eftersom det var babysim på morgonen (det är det en gång per kurs). Charlotte somnade naturligtvis efteråt och blev sedan hämtad av Veronika och Änni. Själv satt jag mig i soffan med en filt och en film. Det var en sån dag. Lite deppdag och lite slappardag. Fast filmen fick mig på bättre humör. Senare på kvällen såg jag även Änglar och demoner, som var bättre än förväntat enligt mig. Speciellt Ewan McGregor gjorde ett bra jobb tycker jag.
Idag har det inte hänt så mycket. Var med via skype och firade Marie lite imorse, innan jag gick och tränade. Resten av dagen har spenderats med att skriva en artikel till Totempålen (mitt scoutdistrikts tidning), göra läxan, städa på mitt rum, tvätta och andra pyssliga saker. En ganska lugn dag egentligen, men ändå lite stressig för att jag hade en del att klara av. Nu ska jag gå och sova, något jag har försummat lite under helgen. Veckan som kommer är fullspäckad, jag jobbar betydligt mer än vanligt och är endast hemma och ledig torsdag kväll. Till helgen åker jag och Dani på workshophelg för seniorscouterna i Niedersachsen. Så förvänta er inga blogginlägg, känns inte riktigt som om jag kommer att ha tid till det...
Grattis på 16-årsdagen önskas Marie! Hoppas du fick en trevlig dag!
Det har hänt lite grejer sedan jag skrev i torsdags, eller tjaa, fredagen var i alla fall ganska späckad med aktiviteter. Charlotte vaknade inte förrän lite innan nio. Måste säga att det är ganska skönt att ha de där två timmarna för mig själv på morgonen, jag kollar mailen, läser, städar och liknande. Lite innan halv tio begav vi oss mot den katolska kyrkan. I deras lokaler träffas nämligen en krabbelgruppe i Springe, den med människorna från babysimmet. Vi var bara fyra stycken (plus fyra barn såklart), men det var riktigt trevligt. Alla tre små pojkarna var väldigt gulliga och inte alls blyga av sig. Efter en stund fann jag mig själv stående vi rutschkanan och hjälpa alla i tur och ordning. Man känner sig ganska omtyckt då. :) Charlotte var hur gullig som helst, lekte med de andra och framför allt med en av mammorna. Det var kul där så vi lär fortsätta att gå dit.
På eftermiddagen gjorde jag negerbollar. Jag kände ett plötsligt behov av att baka och det blev negerbollar, varför vet jag inte riktigt. Men det finns tydligen inte här nere. Julia var väldigt undrande, speciellt eftersom de inte behövde bakas i ugnen. Men hon tyckte om dom. Jag tog även med en burk till scouterna och där gjorde de succé! De var även de väldigt undrande till och börja med men när de smakat så bad alla om receptet. Så det får jag väl ta och översätta nån dag.
På kvällen bad det av till Hannover och bion. Det blev till slut jag, Michael, Julia och Anna från språkkursen. Vi såg alltså Disneys: En julsaga, den som baseras på Charles Dickens berättelse. Den var bra och dessutom i 3D, vilket gjorde den ännu bättre. Den kändes verkligen levande. Lite läskig på sina ställen, men det tyckte nog bara jag. :) Efteråt gick jag, Michael och Julia och tog en kopp varm choklad innan vi begav oss hemåt.
I lördags jobbade jag för ovanlighetens skull. Julia och Milan hjälpte till vid en flytt, så jag fick passa Charlotte. Fast det var inte så ansträngande, eftersom det var babysim på morgonen (det är det en gång per kurs). Charlotte somnade naturligtvis efteråt och blev sedan hämtad av Veronika och Änni. Själv satt jag mig i soffan med en filt och en film. Det var en sån dag. Lite deppdag och lite slappardag. Fast filmen fick mig på bättre humör. Senare på kvällen såg jag även Änglar och demoner, som var bättre än förväntat enligt mig. Speciellt Ewan McGregor gjorde ett bra jobb tycker jag.
Idag har det inte hänt så mycket. Var med via skype och firade Marie lite imorse, innan jag gick och tränade. Resten av dagen har spenderats med att skriva en artikel till Totempålen (mitt scoutdistrikts tidning), göra läxan, städa på mitt rum, tvätta och andra pyssliga saker. En ganska lugn dag egentligen, men ändå lite stressig för att jag hade en del att klara av. Nu ska jag gå och sova, något jag har försummat lite under helgen. Veckan som kommer är fullspäckad, jag jobbar betydligt mer än vanligt och är endast hemma och ledig torsdag kväll. Till helgen åker jag och Dani på workshophelg för seniorscouterna i Niedersachsen. Så förvänta er inga blogginlägg, känns inte riktigt som om jag kommer att ha tid till det...
torsdag 12 november 2009
Tydligen låter det som om jag kommer från USA...
das Regen - regn
Här i Springe öser regnet ner. Imorse var det strålande solsken och mitt humör sköt i höjden. Men naturligtvis varade det bara fram till 12-tiden och sen kom regnet tillbaka. Det är lite deprimerande måste jag säga. Vad har då hänt sen igår eftermiddag?
Jo, på eftermiddagen var jag ute en sväng och beställde en bok som vi läser på språkkursen. Expediten trodde att jag kom från USA, precis som i princip alla jag möter tror. Tydligen har min tyska en amerikansk accent, vilket jag inte riktigt begriper. Visserligen har jag spenderat de senaste tre åren med att prata engelska och där har jag en amerikansk dialekt, men varför min tyska skulle få samma accent förstår jag inte riktigt... Men det verkar som det. Den enda som gissat på att jag är från Sverige var en tjej som spenderat de flesta av sina semester hemma i Sverige. Fast när jag nämner mitt efternamn så gissar de flesta på att jag kommer från Sverige. Som expediten i bokhandeln sa: "Ja, det lät som nåt ur en Astrid Lindgren-bok." De flesta gör faktiskt kopplingen till Småland, visserligen inte alltid till landskapet utan även till Småland på IKEA...
På kvällen var jag på språkkurs och på vägen dit var jag ganska nere. Lite hemlängtan och regnet hjälper ju inte direkt. Men timmarna där lyfte mitt humör igen. Det var kul, vi skrev bland annat en diktamen, som gick hyfsat bra med tanke på hur fort Oscar läste. När Julia rättade mitt begrep hon till och med min handstil, trots att det var slarvigare än vanligt pga att Oscar läste så snabbt. Imorgon ska ett par av oss gå på bio och se Disneys - En julsaga. Det ser jag verkligen fram emot.
Idag var en ganska lugn dag. På morgonen vaknade Charlotte tidigt, redan innan Julia hunnit gå, men det märktes att hon fortfarande var trött. Hon var extra kelen och ville sitta i mitt knä hela tiden. Så vi tittade på Björnbröder - eller rättare sagt, jag tittade på filmen och Charlotte sov i mitt knä. Det var så mysigt så.
Nu på eftermiddagen har jag varit och tränat, lagt klart mitt 1000-bitarspussel och varit med Julia och Charlotte och besökt en eftermiddagskrabbelgruppe här i Springe. Så mycket mer har inte hänt. Av någon anledning är jag jättetrött, så det lär inte bli nån särskilt sen kväll ikväll. Förmodlingen lär jag somna tidigt.
Här i Springe öser regnet ner. Imorse var det strålande solsken och mitt humör sköt i höjden. Men naturligtvis varade det bara fram till 12-tiden och sen kom regnet tillbaka. Det är lite deprimerande måste jag säga. Vad har då hänt sen igår eftermiddag?
Jo, på eftermiddagen var jag ute en sväng och beställde en bok som vi läser på språkkursen. Expediten trodde att jag kom från USA, precis som i princip alla jag möter tror. Tydligen har min tyska en amerikansk accent, vilket jag inte riktigt begriper. Visserligen har jag spenderat de senaste tre åren med att prata engelska och där har jag en amerikansk dialekt, men varför min tyska skulle få samma accent förstår jag inte riktigt... Men det verkar som det. Den enda som gissat på att jag är från Sverige var en tjej som spenderat de flesta av sina semester hemma i Sverige. Fast när jag nämner mitt efternamn så gissar de flesta på att jag kommer från Sverige. Som expediten i bokhandeln sa: "Ja, det lät som nåt ur en Astrid Lindgren-bok." De flesta gör faktiskt kopplingen till Småland, visserligen inte alltid till landskapet utan även till Småland på IKEA...
På kvällen var jag på språkkurs och på vägen dit var jag ganska nere. Lite hemlängtan och regnet hjälper ju inte direkt. Men timmarna där lyfte mitt humör igen. Det var kul, vi skrev bland annat en diktamen, som gick hyfsat bra med tanke på hur fort Oscar läste. När Julia rättade mitt begrep hon till och med min handstil, trots att det var slarvigare än vanligt pga att Oscar läste så snabbt. Imorgon ska ett par av oss gå på bio och se Disneys - En julsaga. Det ser jag verkligen fram emot.
Idag var en ganska lugn dag. På morgonen vaknade Charlotte tidigt, redan innan Julia hunnit gå, men det märktes att hon fortfarande var trött. Hon var extra kelen och ville sitta i mitt knä hela tiden. Så vi tittade på Björnbröder - eller rättare sagt, jag tittade på filmen och Charlotte sov i mitt knä. Det var så mysigt så.
Nu på eftermiddagen har jag varit och tränat, lagt klart mitt 1000-bitarspussel och varit med Julia och Charlotte och besökt en eftermiddagskrabbelgruppe här i Springe. Så mycket mer har inte hänt. Av någon anledning är jag jättetrött, så det lär inte bli nån särskilt sen kväll ikväll. Förmodlingen lär jag somna tidigt.
onsdag 11 november 2009
En firandets och en sorgens dag
Idag blir det två dagens ord, ett som präglar min dag och ett som präglar Tyskland för tillfället.
der Ball - boll
der Torwart - målvakt
Igår kväll efter att jag skrev var det mest intressanta som hände min träning, det var en normal kväll helt enkelt. Vad jag glömde skriva om igår var att det var exakt 20 år sedan Berlinmuren revs. Anledningen till det var att det inte märktes så mycket här omkring. Det har naturligtvis funnits lite artiklar och krönikor i tidningen, men så mycket mer av detta 20-årsjubleum märktes som sagt var inte här. De flesta människor som jag umgås med är ju antingen utlänningar, för unga för att ha upplevt Östtyskland eller så är de födda och uppvuxna här i väst utan nån anknytning till öst. Inga personliga kopplingar till Berlinmuren alltså och jag antar att det är därför jag märkte så lite av det. I Berlin var det däremot en stor fest vid Brandenburger Tor (som förr var en gråzon i östra Berlin, befann du dig där sköts du helt enkelt). Bland annat hade det satts upp "murbitar" i plast som dominobrickor som fälldes igen, för att symbolisera murens fall. Känner man att läsa mer finns det på DN: http://http://www.dn.se/nyheter/varlden/murens-fall-firandet-i-gang-1.991007
Om gårdagen var en firandets dag var idag en sorgens dag för Tyskland och framför allt för Hannoveranerna (människorna i Hannover kallas så). Igår kväll dog nämligen fotbollsspelaren Robert Enke, Hannover 96s 32-åriga målvakt. Han tog livet av sig genom att kasta sig framför ett tåg. Det kom helt plötsligt, ingen hade anat något och han hade tidigare under dagen varit på fotbollsträningen som vanligt. Att det var ett självmord och inte en olycka är säkert, ett avskedsbrev har hittats. Vad omvärlden inte visste var att han led av svåra depressioner. Hans liv har varit fyllt av tragedier, bland annat dog hans tvååriga dotter 2006 av ett medfött hjärtfel, men den före detta landslagsmålvakten verkade alltid komma tillbaka från kriserna. Enke var en otroligt omtyckt fotbollsspelare i Tyskland, för att inte säga en av de mest älskade. Han var en idol för alla och ansågs vara en mycket sympatisk människa. TV-program avbröts igår kväll av extrainsatta nyhetssändningar och idag har det hållits ett antal presskonferenser angående hans död. Bland annat har hans änka hållit en och jag begriper inte hur hon fixade det. Mindre än 24 timmar efter hennes man dog. Hade någon av människorna jag älskar dött hade jag aldrig kunnat göra nåt sånt så tätt inpå. Jag hade inte fixat det.
Hela Hannover är i chock och så gott som alla sörjer Robert Enkes död. Julia var lite som i en dimma i morse och ledsen hela dagen, och hon är trots allt inte speciellt fotbollsintresserad (naturligtvis intresserad, hon är ju tysk, men inte lika mycket som andra). Det är en sorgens dag här i Hannover. För den som vill läsa mer:
http://http://www.dn.se/sport/fotboll/robert-enke-lamnade-avskedsbrev-1.992235
Över till lite roligare ämnen. Charlotte kan nämligen säga "boll" nu och vet nästan precis vad en boll är. Det är i sådana här stunder mitt jobb är så otroligt givande. Jag får se den här lilla personen utvecklas och det är så härligt. Hon kan även nästan säga "Hallo", "tiger" och "Danke". Jag är så stolt över min lilla ängel. För övrigt har det inte hänt så mycket idag. Regnet fortsätter att falla och jag har lagt pussel. Om 1,5 timme bär det av till Hannover. Hoppas att ni mår bra, för stämningen här är lite nedslagen.
der Ball - boll
der Torwart - målvakt
Igår kväll efter att jag skrev var det mest intressanta som hände min träning, det var en normal kväll helt enkelt. Vad jag glömde skriva om igår var att det var exakt 20 år sedan Berlinmuren revs. Anledningen till det var att det inte märktes så mycket här omkring. Det har naturligtvis funnits lite artiklar och krönikor i tidningen, men så mycket mer av detta 20-årsjubleum märktes som sagt var inte här. De flesta människor som jag umgås med är ju antingen utlänningar, för unga för att ha upplevt Östtyskland eller så är de födda och uppvuxna här i väst utan nån anknytning till öst. Inga personliga kopplingar till Berlinmuren alltså och jag antar att det är därför jag märkte så lite av det. I Berlin var det däremot en stor fest vid Brandenburger Tor (som förr var en gråzon i östra Berlin, befann du dig där sköts du helt enkelt). Bland annat hade det satts upp "murbitar" i plast som dominobrickor som fälldes igen, för att symbolisera murens fall. Känner man att läsa mer finns det på DN: http://http://www.dn.se/nyheter/varlden/murens-fall-firandet-i-gang-1.991007
Om gårdagen var en firandets dag var idag en sorgens dag för Tyskland och framför allt för Hannoveranerna (människorna i Hannover kallas så). Igår kväll dog nämligen fotbollsspelaren Robert Enke, Hannover 96s 32-åriga målvakt. Han tog livet av sig genom att kasta sig framför ett tåg. Det kom helt plötsligt, ingen hade anat något och han hade tidigare under dagen varit på fotbollsträningen som vanligt. Att det var ett självmord och inte en olycka är säkert, ett avskedsbrev har hittats. Vad omvärlden inte visste var att han led av svåra depressioner. Hans liv har varit fyllt av tragedier, bland annat dog hans tvååriga dotter 2006 av ett medfött hjärtfel, men den före detta landslagsmålvakten verkade alltid komma tillbaka från kriserna. Enke var en otroligt omtyckt fotbollsspelare i Tyskland, för att inte säga en av de mest älskade. Han var en idol för alla och ansågs vara en mycket sympatisk människa. TV-program avbröts igår kväll av extrainsatta nyhetssändningar och idag har det hållits ett antal presskonferenser angående hans död. Bland annat har hans änka hållit en och jag begriper inte hur hon fixade det. Mindre än 24 timmar efter hennes man dog. Hade någon av människorna jag älskar dött hade jag aldrig kunnat göra nåt sånt så tätt inpå. Jag hade inte fixat det.
Hela Hannover är i chock och så gott som alla sörjer Robert Enkes död. Julia var lite som i en dimma i morse och ledsen hela dagen, och hon är trots allt inte speciellt fotbollsintresserad (naturligtvis intresserad, hon är ju tysk, men inte lika mycket som andra). Det är en sorgens dag här i Hannover. För den som vill läsa mer:
http://http://www.dn.se/sport/fotboll/robert-enke-lamnade-avskedsbrev-1.992235
Över till lite roligare ämnen. Charlotte kan nämligen säga "boll" nu och vet nästan precis vad en boll är. Det är i sådana här stunder mitt jobb är så otroligt givande. Jag får se den här lilla personen utvecklas och det är så härligt. Hon kan även nästan säga "Hallo", "tiger" och "Danke". Jag är så stolt över min lilla ängel. För övrigt har det inte hänt så mycket idag. Regnet fortsätter att falla och jag har lagt pussel. Om 1,5 timme bär det av till Hannover. Hoppas att ni mår bra, för stämningen här är lite nedslagen.
tisdag 10 november 2009
Raindrops keep falling on my head...
der Zeichentrickfilm - tecknad film
I söndags kväll gjorde jag inte mycket. Jag låg mest och lyssnade på Die Krücke (kryckan), en bok som vi antingen skulle ha läst eller lyssnat på innan språkkursen igår. Igår hände inte heller då särskilt mycket. Jag försov mig för första gången sen jag kom hit, hade lyckats ställa alarmet på 17.15 istället för 07.15. Då var det ju tur att jag bor och jobbar i samma hus, det vara bara för Julia att komma upp och knacka på min dörr. Ingen skada skedd alltså. Charlotte vaknade dock inte förrän vid tio. Vet inte riktigt vad som har hänt, i början av min tid här vaknade hon alltid mellan halv sju och halv åtta, lite senare runt halv åtta-åtta och nu sover hon jättelänge på morgonarna. Kanske beror det på att det håller på att bli vinter här. Jag har själv mindre lust att stiga upp på morgonarna, sängen är ju så varm och skön...
Charlotte var trött hela förmiddagen och somnade därför igen redan vid ett-tiden. På eftermiddagen lyssnade jag klart på Die Krücke och la sen pussel en stund. Inget intressant egentligen. Och för första gången sedan språkkursen började hade jag ingen lust att åka dit. Helst hade jag bara velat gå och lägga mig och sova. Skyller på vädret, det här eviga regnandet är både sövande och deprimerande. Dessutom jobbade vi vidare med passivsatser, vilket som sagt var är vansinnigt tråkigt... Men men, det var lite intressantare igår än i onsdags, för jag lärde mig i alla fall lite nya saker. Dessutom trivs jag med människorna där.
Idag så var jag tvungen att väcka Charlotte på morgonen, för hon sover som sagt var ovanligt länge nu för tiden. Vi körde till babysimmet och det var kul som vanligt. Julia har varit hemma idag för hon mådde inte riktigt bra imorse, så när vi kom hem igen från simningen och Charlotte somnade så kunde jag åka och handla själv. Det var lite ovant att gå där i butiken helt själv, utan att behöva hålla koll på Charlottes långa armar hela tiden. Nu på eftermiddagen har vi tittat på Robin Hood och jag säger bara det, om Astrid Lindgren är konstigt att se på tyska så gäller samma sak för Disneyfilmer. Man är ju van vid bestämda röster och det känns helmysko att inte höra Beppe Wolgers som Lille John till exempel.
Jag har även fått tyskaläxan gjord så nu har jag resten av eftermiddagen fri för annat. Lite pussel kanske...
I söndags kväll gjorde jag inte mycket. Jag låg mest och lyssnade på Die Krücke (kryckan), en bok som vi antingen skulle ha läst eller lyssnat på innan språkkursen igår. Igår hände inte heller då särskilt mycket. Jag försov mig för första gången sen jag kom hit, hade lyckats ställa alarmet på 17.15 istället för 07.15. Då var det ju tur att jag bor och jobbar i samma hus, det vara bara för Julia att komma upp och knacka på min dörr. Ingen skada skedd alltså. Charlotte vaknade dock inte förrän vid tio. Vet inte riktigt vad som har hänt, i början av min tid här vaknade hon alltid mellan halv sju och halv åtta, lite senare runt halv åtta-åtta och nu sover hon jättelänge på morgonarna. Kanske beror det på att det håller på att bli vinter här. Jag har själv mindre lust att stiga upp på morgonarna, sängen är ju så varm och skön...
Charlotte var trött hela förmiddagen och somnade därför igen redan vid ett-tiden. På eftermiddagen lyssnade jag klart på Die Krücke och la sen pussel en stund. Inget intressant egentligen. Och för första gången sedan språkkursen började hade jag ingen lust att åka dit. Helst hade jag bara velat gå och lägga mig och sova. Skyller på vädret, det här eviga regnandet är både sövande och deprimerande. Dessutom jobbade vi vidare med passivsatser, vilket som sagt var är vansinnigt tråkigt... Men men, det var lite intressantare igår än i onsdags, för jag lärde mig i alla fall lite nya saker. Dessutom trivs jag med människorna där.
Idag så var jag tvungen att väcka Charlotte på morgonen, för hon sover som sagt var ovanligt länge nu för tiden. Vi körde till babysimmet och det var kul som vanligt. Julia har varit hemma idag för hon mådde inte riktigt bra imorse, så när vi kom hem igen från simningen och Charlotte somnade så kunde jag åka och handla själv. Det var lite ovant att gå där i butiken helt själv, utan att behöva hålla koll på Charlottes långa armar hela tiden. Nu på eftermiddagen har vi tittat på Robin Hood och jag säger bara det, om Astrid Lindgren är konstigt att se på tyska så gäller samma sak för Disneyfilmer. Man är ju van vid bestämda röster och det känns helmysko att inte höra Beppe Wolgers som Lille John till exempel.
Jag har även fått tyskaläxan gjord så nu har jag resten av eftermiddagen fri för annat. Lite pussel kanske...
söndag 8 november 2009
Stille Post, mexikansk buffé och söndagsöppet
Sedan i fredags har det egentligen inte hänt så mycket. Jag började i fredags vid halv sju som vanligt, men Charlotte vaknade inte förrän halv nio, precis som vanligt. Sedan låg vi och myste i sängen en halvtimme, så gosigt så. :) Vid tio kom Carro och hämtade Charlotte, hon skulle ta hand om henne resten av dagen och bland annat gå och bada med henne. Efter den vanliga städningen stack jag och tränade. På eftermiddagen var det scoutdags och vi hade en fotbollsspelsturnering, där Tim vann förkrossande segrar över oss alla andra, medan vi vann varsin match, alltså kom resten på andra plats. Jag måste säga att jag tycker jag är urusel på fotbollsspel, men jag lyckades vinna över Dani och när vi två bildade par var vi suveräna. :) Sedan körde vi lite vanliga lekar och härmed snor jag Michaels koncept "Word of the day" (han har det på sin blogg, länk ser ni till vänster).
Dagens ord: Stille Post - viskleken
Efter scouterna var jag hemom en sväng och åt, innan jag begav mig hem till Dani. Vi drack te och pratade och så.
Igår var en väldigt lugn dag. Vädret var dåligt och jag hade inte lust att göra något överhuvudtaget. Så det blev en filmdag. Först såg jag Enchanted (Förtrollad) och sedan några avsnitt House. Enchanted var riktigt rolig i början, klockren på sina ställen, men på slutet blev den lite för puttinutti och förutsägbar. Men det var verkligen sevärd. Så mycket mer gjorde jag inte under dagen. På kvällen bar det för Julia och mig av till Hameln och restaurangbesök med mammorna i Julias krabbelgruppe. Vi åt buffé på en mexikansk restaurang och så gott som allt var helt utsökt. Guacamolen var underbart god. Dit ska jag definitivt gå fler gånger under mitt år här.
Och idag då? Jo, lite innan elva bar det av till gymmet och ett step-aerobicspass. Jag var helt slut när jag kom hem. Lite senare åkte hela familjen in till Hannover. Planen var egentligen att gå en sväng runt Maschsee, men eftersom det var söndagsöppet tog vi en sväng i innerstan istället. Milan och Julia kollade på julklappar till Charlotte och jag gick en sväng för mig själv. När vi kom hem lite innan fem var jag dödstrött och kollapsade en stund på sängen. Middagslurar är definitivt underskattade. Så mycket mer ska jag inte göra idag, är fortfarande rejält sömnig. Hoppas att ni mår bra hemma. Grattis pappa på fars dag!
Dagens ord: Stille Post - viskleken
Efter scouterna var jag hemom en sväng och åt, innan jag begav mig hem till Dani. Vi drack te och pratade och så.
Igår var en väldigt lugn dag. Vädret var dåligt och jag hade inte lust att göra något överhuvudtaget. Så det blev en filmdag. Först såg jag Enchanted (Förtrollad) och sedan några avsnitt House. Enchanted var riktigt rolig i början, klockren på sina ställen, men på slutet blev den lite för puttinutti och förutsägbar. Men det var verkligen sevärd. Så mycket mer gjorde jag inte under dagen. På kvällen bar det för Julia och mig av till Hameln och restaurangbesök med mammorna i Julias krabbelgruppe. Vi åt buffé på en mexikansk restaurang och så gott som allt var helt utsökt. Guacamolen var underbart god. Dit ska jag definitivt gå fler gånger under mitt år här.
Och idag då? Jo, lite innan elva bar det av till gymmet och ett step-aerobicspass. Jag var helt slut när jag kom hem. Lite senare åkte hela familjen in till Hannover. Planen var egentligen att gå en sväng runt Maschsee, men eftersom det var söndagsöppet tog vi en sväng i innerstan istället. Milan och Julia kollade på julklappar till Charlotte och jag gick en sväng för mig själv. När vi kom hem lite innan fem var jag dödstrött och kollapsade en stund på sängen. Middagslurar är definitivt underskattade. Så mycket mer ska jag inte göra idag, är fortfarande rejält sömnig. Hoppas att ni mår bra hemma. Grattis pappa på fars dag!
fredag 6 november 2009
Bagels, en sömntuta och ett regnigt Springe
Som sagt var, jag försöker ta mig i kragen och skriva lite oftare. Egentligen har det inte hänt särskilt mycket speciellt sen i onsdags eftermiddag, men här kommer trots det en liten update.
Jag åkte alltså in till Hannover i onsdags kväll för att träffa Michael. Efter lite resonerande hit och dit var vi skulle äta begav vi oss till en restaurang i närheten som Michael hade varit på inna och som skulle vara billig och bra. Men naturligtvis var det överfull när vi kom dit, så det var bara att traska vidare. Från Hauptbahnhof (centralstationen) går det norrut en gata som heter Lister Meile (List är en statsdel i Hannover och Meile betyder mil). Det är en gata som jag gillar, det finns massa små roliga butiker på det och naturligtvis ett bageri var hundrade meter. Finns det överskott på något i Tyskland så är det just bagerier. Jag förvånas verkligen över hur alla kan överleva. Jag menar, bara här i Springe finns det minns 7-8 st och det i en stad som är ungefär lika stor som Karlshamn. Visserligen köper tyskarna mycket bröd och kakor, men ändå?
Hur som helst, när vi traskat ett tag stötte vi på en Bagel Brothers, vilket konstigt nog verkade vara det enda matstället öppet. Det var lite som Subway, fast med bagels. Det var hur som helst gott. Lokalen var dock lite för orange för både min och Michaels smak... Vi pratade om ditt och datt, skillnader mellan USA, Tyskland och Sverige, våra erfarenheter av Tyskland och tyskarna så här långt och naturligtvis om språket. Det är oundvikligt med tanke på att vi sitter och hjälper varandra när man inte hittar ord, gör stora grammatiska fel osv. Vi ägnade oss en bra stund åt att skratta åt hur olika man beskriver djurläten i olika länder. Michael tyckte att det svenska "mu" lät som en ko med brittisk accent. :) Vi hade hur som helst jättetrevligt och Michael är lätt att umgås med.
På språkkursen blev det lite av varje, men på slutet jobbade vi med passivsatser ("Bilen kördes av mig till skolan" istället för "Jag kör bilen till skolan"), vilket var dötråkigt med tanke på att jag redan kan det. Det är en typisk sak man lär sig i skolan, men som oftast är svårare om man har lärt sig språket den muntliga vägen. Jag tror vi gick igenom det i tvåan på gymnasiet, så det var som sagt var inget nytt för min del. Det gör ju naturligtvis att läxan går fortare, men det är lite tråkigt att inte lära sig nåt nytt.
Har det hänt nåt mer intressant? Egentligen inte tror jag. Igår var det mesta som vanligt, fast det var skönt att Charlotte inte vaknade förrän kvart över nio. Hon har blivit en riktig sömntuta, vaknar aldrig förrän efter åtta nu för tiden. På kvällen gjorde jag med mammas hjälp via skype klart Julias julklapp, en stickad halsduk (mössan blev klar för nån vecka sen). Annars har det varit lugnt. I eftermiddag är det scouter, sedan ska jag hem till Dani en stund på kvällen. Imorgon kanske jag tar en sväng om Hannover, men vi får se. Hoppas ni har bättre väder där hemma än här, här regnar det nämligen nästan konstant nu.
Grattis på 20-årsdagen önskar jag David!
Jag åkte alltså in till Hannover i onsdags kväll för att träffa Michael. Efter lite resonerande hit och dit var vi skulle äta begav vi oss till en restaurang i närheten som Michael hade varit på inna och som skulle vara billig och bra. Men naturligtvis var det överfull när vi kom dit, så det var bara att traska vidare. Från Hauptbahnhof (centralstationen) går det norrut en gata som heter Lister Meile (List är en statsdel i Hannover och Meile betyder mil). Det är en gata som jag gillar, det finns massa små roliga butiker på det och naturligtvis ett bageri var hundrade meter. Finns det överskott på något i Tyskland så är det just bagerier. Jag förvånas verkligen över hur alla kan överleva. Jag menar, bara här i Springe finns det minns 7-8 st och det i en stad som är ungefär lika stor som Karlshamn. Visserligen köper tyskarna mycket bröd och kakor, men ändå?
Hur som helst, när vi traskat ett tag stötte vi på en Bagel Brothers, vilket konstigt nog verkade vara det enda matstället öppet. Det var lite som Subway, fast med bagels. Det var hur som helst gott. Lokalen var dock lite för orange för både min och Michaels smak... Vi pratade om ditt och datt, skillnader mellan USA, Tyskland och Sverige, våra erfarenheter av Tyskland och tyskarna så här långt och naturligtvis om språket. Det är oundvikligt med tanke på att vi sitter och hjälper varandra när man inte hittar ord, gör stora grammatiska fel osv. Vi ägnade oss en bra stund åt att skratta åt hur olika man beskriver djurläten i olika länder. Michael tyckte att det svenska "mu" lät som en ko med brittisk accent. :) Vi hade hur som helst jättetrevligt och Michael är lätt att umgås med.
På språkkursen blev det lite av varje, men på slutet jobbade vi med passivsatser ("Bilen kördes av mig till skolan" istället för "Jag kör bilen till skolan"), vilket var dötråkigt med tanke på att jag redan kan det. Det är en typisk sak man lär sig i skolan, men som oftast är svårare om man har lärt sig språket den muntliga vägen. Jag tror vi gick igenom det i tvåan på gymnasiet, så det var som sagt var inget nytt för min del. Det gör ju naturligtvis att läxan går fortare, men det är lite tråkigt att inte lära sig nåt nytt.
Har det hänt nåt mer intressant? Egentligen inte tror jag. Igår var det mesta som vanligt, fast det var skönt att Charlotte inte vaknade förrän kvart över nio. Hon har blivit en riktig sömntuta, vaknar aldrig förrän efter åtta nu för tiden. På kvällen gjorde jag med mammas hjälp via skype klart Julias julklapp, en stickad halsduk (mössan blev klar för nån vecka sen). Annars har det varit lugnt. I eftermiddag är det scouter, sedan ska jag hem till Dani en stund på kvällen. Imorgon kanske jag tar en sväng om Hannover, men vi får se. Hoppas ni har bättre väder där hemma än här, här regnar det nämligen nästan konstant nu.
Grattis på 20-årsdagen önskar jag David!
onsdag 4 november 2009
Nummer två idag
Nä, jag struntade i H&M och kom fram till att jag hinner skriva lite till idag. Lika bra att skriva allt när jag för en gång skull har tid. Söndag alltså. I söndags åt vi frukost relative tidigt och sedan bar det av hemåt igen för pappa och Marie. En kort och intensiv visit, precis som alla besök här nere och mina hemma har varit och kommer att förbli. Men men, det var roliga dagar i alla fall. I söndags var jag sedan och tränade och fick om möjligt ännu mer träningsvärk än förra gången, ett vansinnigt tufft gympapass. Att resa armarna ovanför huvudet och gå uppför trappan var inget roligt. Men men, passen är hur som helst kul. Eftermiddagen spenderades med andra twilight-boken. :)
I måndags var det då dags för arbete igen och uppstigning halv sju. Dagarna här nere ser lite annorlunda ut nu jämfört med innan, även om mycket är sig likt. Charlotte sover längre på morgonarna, till åtta eller längre. Men därför sover hon heller inte förmiddag och eftermiddag längre, utan tar bara en middagslur på ca 1,5-2 timmar varje dag och oftast somnar hon först framåt ett, lagom till när Julia kommer hem. Annars är det mesta sig likt, men handling, städning, lek och så vidare. Fast Charlotte har en bokfas för tillfället. Inte läsa böcker, nej, utan bläddra i dom. Det tycker hon är riktigt kul just nu. Hon hämtar en bok, sätter sig i knän på mig och bläddrar igenom den. Sedan hämtar hon en ny bok och så går det vidare. Hon tröttnar aldrig.
I måndags kväll var det språkkurs igen och det här gången fick vi skriva diktamen. Det gick hyfsat bra, jag glömde några kommatecken och så, men godkänt för att vara första gången. Efteråt stod jag och pratade med Michael och en annan tjej på stationen. Michaels och mitt tåg går från samma perrong, det är därför vi har haft så mycket tid att lära känna varandra. Han är tydligen också scout, vilket jag blev förvånad över när jag hörde det först. Hur stor är den sannolikheten? Jag menar, så många scouter finns det ju egentligen inte... Men men, det är hur som helst kul och han är jättetrevlig och lätt att prata med. Han är här som utbytesstudent ett år, fick tydligen ett stipendium vilket betyder att det enda han behöver betala själv är fickpengar. Lite avundsjuk måste jag säga...
Igår så var det babysim igen och det var riktigt kul. Jag kommer som sagt var bra överens med dom här personerna och barnen var jätteroliga igår när de lekte med bollar. De är så gulliga. :) Hmm, har det hänt nåt annat intressant de senaste dagarna? Jag tror inte det. Charlotte är lika gullig och lätthanterlig som vanligt och det är fortfarande lika mysigt att ligga och gosa i sängen med henne. Vid halv sex bär det nu av mot Hannover, om ca en timme alltså.
Jo, förresten, en rolig sak finns det att berätta. Jag vet inte riktigt vilken dag det här var, men för ett tag sen lyckades jag låsa mig ute... Duktigt, inte sant? Vi har nämligen en dörr här nere som låses automatiskt när man stänger den, alltså behöver man ingen nyckel för att låsa när man går ut, men naturligtvis en när man ska komma in. När jag såg dörren första gången kände jag på mig att det här skulle hända nån gång. Jag glömde nyckeln inne i huset. Så det var bara att ta en långpromenad med Charlotte och vänta på att Julia skulle komma hem. För natuligtvis svarade varken hon eller Milan på mobilen. Jaja, det gick i alla fall ingen nöd på oss, vi tog en sväng om Martino och Charlotte fick glass och jag varm choklad. Men det är väl typsikt att glömma nyckeln. Förhoppningsvis lär jag inte göra om det...
Så nu är jag alltså framme vid dagens datum igen. Det blev två långa inlägg för att komma ikapp. Som sagt var, jag ska försöka bättra mig, men vi får se hur det blir. Förhoppningsvis dröjer det inte 2,5 veckor tills nästa gång. Jag tackar förresten för kortet, farmor och farfar! Det är alltid lika kul att få post. Nu ska jag göra nåt annat ett tag, innan det alltså blir Hannover och språkkurs. Ta hand om er där hemma! (eller var ni som läser detta nu är)
I måndags var det då dags för arbete igen och uppstigning halv sju. Dagarna här nere ser lite annorlunda ut nu jämfört med innan, även om mycket är sig likt. Charlotte sover längre på morgonarna, till åtta eller längre. Men därför sover hon heller inte förmiddag och eftermiddag längre, utan tar bara en middagslur på ca 1,5-2 timmar varje dag och oftast somnar hon först framåt ett, lagom till när Julia kommer hem. Annars är det mesta sig likt, men handling, städning, lek och så vidare. Fast Charlotte har en bokfas för tillfället. Inte läsa böcker, nej, utan bläddra i dom. Det tycker hon är riktigt kul just nu. Hon hämtar en bok, sätter sig i knän på mig och bläddrar igenom den. Sedan hämtar hon en ny bok och så går det vidare. Hon tröttnar aldrig.
I måndags kväll var det språkkurs igen och det här gången fick vi skriva diktamen. Det gick hyfsat bra, jag glömde några kommatecken och så, men godkänt för att vara första gången. Efteråt stod jag och pratade med Michael och en annan tjej på stationen. Michaels och mitt tåg går från samma perrong, det är därför vi har haft så mycket tid att lära känna varandra. Han är tydligen också scout, vilket jag blev förvånad över när jag hörde det först. Hur stor är den sannolikheten? Jag menar, så många scouter finns det ju egentligen inte... Men men, det är hur som helst kul och han är jättetrevlig och lätt att prata med. Han är här som utbytesstudent ett år, fick tydligen ett stipendium vilket betyder att det enda han behöver betala själv är fickpengar. Lite avundsjuk måste jag säga...
Igår så var det babysim igen och det var riktigt kul. Jag kommer som sagt var bra överens med dom här personerna och barnen var jätteroliga igår när de lekte med bollar. De är så gulliga. :) Hmm, har det hänt nåt annat intressant de senaste dagarna? Jag tror inte det. Charlotte är lika gullig och lätthanterlig som vanligt och det är fortfarande lika mysigt att ligga och gosa i sängen med henne. Vid halv sex bär det nu av mot Hannover, om ca en timme alltså.
Jo, förresten, en rolig sak finns det att berätta. Jag vet inte riktigt vilken dag det här var, men för ett tag sen lyckades jag låsa mig ute... Duktigt, inte sant? Vi har nämligen en dörr här nere som låses automatiskt när man stänger den, alltså behöver man ingen nyckel för att låsa när man går ut, men naturligtvis en när man ska komma in. När jag såg dörren första gången kände jag på mig att det här skulle hända nån gång. Jag glömde nyckeln inne i huset. Så det var bara att ta en långpromenad med Charlotte och vänta på att Julia skulle komma hem. För natuligtvis svarade varken hon eller Milan på mobilen. Jaja, det gick i alla fall ingen nöd på oss, vi tog en sväng om Martino och Charlotte fick glass och jag varm choklad. Men det är väl typsikt att glömma nyckeln. Förhoppningsvis lär jag inte göra om det...
Så nu är jag alltså framme vid dagens datum igen. Det blev två långa inlägg för att komma ikapp. Som sagt var, jag ska försöka bättra mig, men vi får se hur det blir. Förhoppningsvis dröjer det inte 2,5 veckor tills nästa gång. Jag tackar förresten för kortet, farmor och farfar! Det är alltid lika kul att få post. Nu ska jag göra nåt annat ett tag, innan det alltså blir Hannover och språkkurs. Ta hand om er där hemma! (eller var ni som läser detta nu är)
Jag ska försöka bättra mig, men det är mycket nu...
Nu var det en evighet sen jag skrev ett ordentligt inlägg senast, två och en halv veckor sedan för att varas exakt. Men det har hänt så mycket den senaste tiden att jag helt enkelt inte haft tid att skriva. Jag får alltså mer och mer att skriva om och har lika lite tid att skriva om det, alltså blir det som en ond cirkel. Men nu har jag en eftermiddag utan något speciellt inplanerat, den senaste boken är utläst, min hörbok tog precis slut och Julias julklapp är så gott som klar. Dessutom har jag ingen tyskaläxa, vilket betyder att jag faktiskt har tid att skriva lite. Jag ska försöka att bli bättre på det igen, men vi får se hur ofta jag kommer att skriva. Det händer som sagt var mycket nu för tiden. Det lär inte bli några redogörelser om vanliga dagar, jag kommer snarare bara att skriva om det som faller för utanför de vanliga rutinerna med Charlotte och så.
Så vad har då hänt sedan söndagen efter jag åkte hemifrån Sverige? Här kommer en snabbresumé. Måndagen var det planerat att jag skulle på språkkurs precis som vanligt, men den blev inställd. Lite surt, men jag fick en pratstund med diverse människor på skype istället, och det är ju aldrig fel. På tisdagen började babysimmet igen och det var lika kul som vanligt. Det har blivit så populärt att de är tvungna att ha tre kurser, så därför är Charlotte och jag där nu redan 8.45-9.30. Vi är bara sju i denna grupp, men det är ganska lagom. I den förra var vi 11 stycken, vilket kändes som för mycket. Det är samma människor som i den förra kursen, fast lite färre då, vilket känns bra. Jag kommer bra överens med mammorna i den här gruppen, vilket gör det så mycket roligare.
På tisdagen hade över Julias syster Carro födelsedag, så dit åkte vi på kvällen för att fira henne. Hon och Basti bor inne i Hannover, i en visserligen ganska liten lägenhet, men vad fin den var! Det kändes som om de har ganska mycket pengar. Takhöjden måste varit tre meter. Det var en trevlig kväll, trots att jag inte kände så många personer. Jag fick smaka Zwiebelkuchen och Federweisser, som tydligen ska vara typiskt tyskt. Den här Federweisser var vansinnigt söt, det gick i princip bara att dricka ett glas av den innan det blev för sött. Charlotte var hur gullig som helst den här kvällen, hon gick omkring på egen hand i lägenheten men skulle hela tiden vara där Carro var. Det var som om hon kände på sig vem som var födelsedagsbarnet, för hela kvällen var det bara Carro, Carro och Carro. Hon charmade alla. :) Precis som hon brukar.
På onsdagen var det dags för språkkurs igen på kvällen och det gick bra. På torsdagkvällen träffade jag Dani en stund och hon visade bilder från sin höstlovsresa till Lanzarote. Det var ganska kul, med tanke på att jag har varit där två gånger och därför kände igen en hel del, som nationalparken Timanfaya. Det väckte lite minnen till liv. På fredagen var det bad för scouterna. Vi träffades på badhuset i Springe och hade en rolig stund. Därefter var jag med om min första "Laternenumzug" med resten av familjen. Detta är en typisk tysk tradition och den går ut på att barn träffas med ljuslyktor och går genom samhället. Tidigare gick barnen själva, men nu går ofta föräldrar med. Det kändes som om halva Springe hade samlats för att "gå lykta" som de säger, men det visade sig senare i tidningen att det "bara" hade varit 400 personer. Det var hur som helst väldigt mysigt och vi avslutade kvällen med att äta på Pallas, den grekiska restaurangen som vi brukar äta på.
Lördagen och söndagen var fixardagar. Jag tvättade, städade, fixade julklappar och så vidare. Jag måste säga att jag är ganska stolt över mig själv. Två månader innan julafton var jag klar med presenterna till sju av de elva personerna jag ska ge till. Inte illa. Och nu alltså även med den till Julia. På lördagkvällen hade vi familjekväll och tittade på den första Twilight-filmen. Helt okej. Jag har de senaste veckorna varit helt uppslukad av det två första böckerna, vilket är ännu en anledning till att jag inte hunnit skriva. Igår läste jag klart tvåan.
Sedan var det då måndag igen (förra veckan alltså). Språkkurs på kvällen och det blir roligare för varje gång. Kanske inte själva lärandet i sig, men vi känner varandra bättre, vilket gör att det är en mer avslappnad stämning nu än i början. Jag trivs med människorna där, även om läraren fortfarande är lite mysko. På tisdagen var det babysim och det var kul som vanligt. En rolig eller snarare gullig sak som hände var att Charlotte fick en puss av Janis (en av de andra) på slutet. Det var verkligen hur sött som helst. :) Den här dagen var jag även för första gången på Springes motsvarighet till Friskis och Svettis. Det var kul, även om jag hade en rejäl träningsvärk dagen efter.
På onsdagen var det språkkurs igen och den här gången fick vi lyssna på två föredrag. Det ingår i provet som man kan göra om man vill, och det här var en testomgång för två av oss. Man får tre teman att välja mellan och har sedan 30 min att förbereda ett 5-7 min långt föredrag. Det gick väl hyfsat bra för båda två. Vem vet, nästa gång kan det vara min tur, Oscar (vår lärare) kommer nämligen bara att plocka två, vilka som helst. Men jag är inte jättenervös för nåt sånt. Det har jag ju gjort förr.
På torsdagen kom sedan pappa och Marie. Julia och jag var upptagna en stund av eftermiddagen med att baka kakor och jag städade på mitt rum. Det behövdes. Vi började med att fika och visa huset. Sedan visade jag dom Springe och båda två samt Johan kan intyga att det går väldigt fort. Det finns inte mycket att se, typ en gågata och inget mer, men jag tycker om det ändå. :) På kvällen var vi allihopa och åt på Bacchus, en annan grekisk resturang. Gud, vad mätt jag blev... På fredagen jobbade jag som vanligt, men Julia kom hem tidigt, vid 10-tiden (som hon gör på fredagar nu för tiden). Därefter åkte jag och min svenska familj till Hameln. Naturligtvis blev det lite shoppat, men den delen stod Marie mest för. :) På fredagkvällen var jag med min tyska familj på Julias pappas 60-kalas. Det var en trevlig tillställning, trots att jag kände så få. Det var hippitema och vissa av Wolfgangs vänner hade spökat ut sig nåt så fruktansvärt. Det var hur kul som helst att se. Jag körde hem lite innan 11, eftersom Charlotte började bli trött då. Jag är lite stolt över att jag hittade hem från kalaset, som ligger i en by lite längre bort. :) Det kanske kan bli nåt av mitt usla lokalsinne nån gång...
På lördagen åt vi en sen och stor frukost allihopa, innan jag, Marie och pappa tog tåget in till Hannover. Det blev en heldag där, med shopping, fika och en tur i gamla stan. Jag hade jättetrevligt och det blev lite julklappar köpta till mig. :) På kvällen åt vi allihopa tillsammans här hemma och sedan försökte Milan och Julia läsa pappas serietidning (Larson). Det var riktigt roligt att lyssna på dom.
Nu hinner jag tyvärr inte skriva nåt mer, för jag ska in till Hannover strax. Kort inom H&M och sedan träffa Michael från språkkursen. Vi ska äta nåt och sitta och prata bort tiden en stund innan språkkursen börjar. Förhoppningsvis hinner jag skriva om de senaste dagarna imorgon.
Hoppas att ni mår bra där hemma, jag mår finfint! :D
Så vad har då hänt sedan söndagen efter jag åkte hemifrån Sverige? Här kommer en snabbresumé. Måndagen var det planerat att jag skulle på språkkurs precis som vanligt, men den blev inställd. Lite surt, men jag fick en pratstund med diverse människor på skype istället, och det är ju aldrig fel. På tisdagen började babysimmet igen och det var lika kul som vanligt. Det har blivit så populärt att de är tvungna att ha tre kurser, så därför är Charlotte och jag där nu redan 8.45-9.30. Vi är bara sju i denna grupp, men det är ganska lagom. I den förra var vi 11 stycken, vilket kändes som för mycket. Det är samma människor som i den förra kursen, fast lite färre då, vilket känns bra. Jag kommer bra överens med mammorna i den här gruppen, vilket gör det så mycket roligare.
På tisdagen hade över Julias syster Carro födelsedag, så dit åkte vi på kvällen för att fira henne. Hon och Basti bor inne i Hannover, i en visserligen ganska liten lägenhet, men vad fin den var! Det kändes som om de har ganska mycket pengar. Takhöjden måste varit tre meter. Det var en trevlig kväll, trots att jag inte kände så många personer. Jag fick smaka Zwiebelkuchen och Federweisser, som tydligen ska vara typiskt tyskt. Den här Federweisser var vansinnigt söt, det gick i princip bara att dricka ett glas av den innan det blev för sött. Charlotte var hur gullig som helst den här kvällen, hon gick omkring på egen hand i lägenheten men skulle hela tiden vara där Carro var. Det var som om hon kände på sig vem som var födelsedagsbarnet, för hela kvällen var det bara Carro, Carro och Carro. Hon charmade alla. :) Precis som hon brukar.
På onsdagen var det dags för språkkurs igen på kvällen och det gick bra. På torsdagkvällen träffade jag Dani en stund och hon visade bilder från sin höstlovsresa till Lanzarote. Det var ganska kul, med tanke på att jag har varit där två gånger och därför kände igen en hel del, som nationalparken Timanfaya. Det väckte lite minnen till liv. På fredagen var det bad för scouterna. Vi träffades på badhuset i Springe och hade en rolig stund. Därefter var jag med om min första "Laternenumzug" med resten av familjen. Detta är en typisk tysk tradition och den går ut på att barn träffas med ljuslyktor och går genom samhället. Tidigare gick barnen själva, men nu går ofta föräldrar med. Det kändes som om halva Springe hade samlats för att "gå lykta" som de säger, men det visade sig senare i tidningen att det "bara" hade varit 400 personer. Det var hur som helst väldigt mysigt och vi avslutade kvällen med att äta på Pallas, den grekiska restaurangen som vi brukar äta på.
Lördagen och söndagen var fixardagar. Jag tvättade, städade, fixade julklappar och så vidare. Jag måste säga att jag är ganska stolt över mig själv. Två månader innan julafton var jag klar med presenterna till sju av de elva personerna jag ska ge till. Inte illa. Och nu alltså även med den till Julia. På lördagkvällen hade vi familjekväll och tittade på den första Twilight-filmen. Helt okej. Jag har de senaste veckorna varit helt uppslukad av det två första böckerna, vilket är ännu en anledning till att jag inte hunnit skriva. Igår läste jag klart tvåan.
Sedan var det då måndag igen (förra veckan alltså). Språkkurs på kvällen och det blir roligare för varje gång. Kanske inte själva lärandet i sig, men vi känner varandra bättre, vilket gör att det är en mer avslappnad stämning nu än i början. Jag trivs med människorna där, även om läraren fortfarande är lite mysko. På tisdagen var det babysim och det var kul som vanligt. En rolig eller snarare gullig sak som hände var att Charlotte fick en puss av Janis (en av de andra) på slutet. Det var verkligen hur sött som helst. :) Den här dagen var jag även för första gången på Springes motsvarighet till Friskis och Svettis. Det var kul, även om jag hade en rejäl träningsvärk dagen efter.
På onsdagen var det språkkurs igen och den här gången fick vi lyssna på två föredrag. Det ingår i provet som man kan göra om man vill, och det här var en testomgång för två av oss. Man får tre teman att välja mellan och har sedan 30 min att förbereda ett 5-7 min långt föredrag. Det gick väl hyfsat bra för båda två. Vem vet, nästa gång kan det vara min tur, Oscar (vår lärare) kommer nämligen bara att plocka två, vilka som helst. Men jag är inte jättenervös för nåt sånt. Det har jag ju gjort förr.
På torsdagen kom sedan pappa och Marie. Julia och jag var upptagna en stund av eftermiddagen med att baka kakor och jag städade på mitt rum. Det behövdes. Vi började med att fika och visa huset. Sedan visade jag dom Springe och båda två samt Johan kan intyga att det går väldigt fort. Det finns inte mycket att se, typ en gågata och inget mer, men jag tycker om det ändå. :) På kvällen var vi allihopa och åt på Bacchus, en annan grekisk resturang. Gud, vad mätt jag blev... På fredagen jobbade jag som vanligt, men Julia kom hem tidigt, vid 10-tiden (som hon gör på fredagar nu för tiden). Därefter åkte jag och min svenska familj till Hameln. Naturligtvis blev det lite shoppat, men den delen stod Marie mest för. :) På fredagkvällen var jag med min tyska familj på Julias pappas 60-kalas. Det var en trevlig tillställning, trots att jag kände så få. Det var hippitema och vissa av Wolfgangs vänner hade spökat ut sig nåt så fruktansvärt. Det var hur kul som helst att se. Jag körde hem lite innan 11, eftersom Charlotte började bli trött då. Jag är lite stolt över att jag hittade hem från kalaset, som ligger i en by lite längre bort. :) Det kanske kan bli nåt av mitt usla lokalsinne nån gång...
På lördagen åt vi en sen och stor frukost allihopa, innan jag, Marie och pappa tog tåget in till Hannover. Det blev en heldag där, med shopping, fika och en tur i gamla stan. Jag hade jättetrevligt och det blev lite julklappar köpta till mig. :) På kvällen åt vi allihopa tillsammans här hemma och sedan försökte Milan och Julia läsa pappas serietidning (Larson). Det var riktigt roligt att lyssna på dom.
Nu hinner jag tyvärr inte skriva nåt mer, för jag ska in till Hannover strax. Kort inom H&M och sedan träffa Michael från språkkursen. Vi ska äta nåt och sitta och prata bort tiden en stund innan språkkursen börjar. Förhoppningsvis hinner jag skriva om de senaste dagarna imorgon.
Hoppas att ni mår bra där hemma, jag mår finfint! :D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)