Nummer två idag

Nä, jag struntade i H&M och kom fram till att jag hinner skriva lite till idag. Lika bra att skriva allt när jag för en gång skull har tid. Söndag alltså. I söndags åt vi frukost relative tidigt och sedan bar det av hemåt igen för pappa och Marie. En kort och intensiv visit, precis som alla besök här nere och mina hemma har varit och kommer att förbli. Men men, det var roliga dagar i alla fall. I söndags var jag sedan och tränade och fick om möjligt ännu mer träningsvärk än förra gången, ett vansinnigt tufft gympapass. Att resa armarna ovanför huvudet och gå uppför trappan var inget roligt. Men men, passen är hur som helst kul. Eftermiddagen spenderades med andra twilight-boken. :)

I måndags var det då dags för arbete igen och uppstigning halv sju. Dagarna här nere ser lite annorlunda ut nu jämfört med innan, även om mycket är sig likt. Charlotte sover längre på morgonarna, till åtta eller längre. Men därför sover hon heller inte förmiddag och eftermiddag längre, utan tar bara en middagslur på ca 1,5-2 timmar varje dag och oftast somnar hon först framåt ett, lagom till när Julia kommer hem. Annars är det mesta sig likt, men handling, städning, lek och så vidare. Fast Charlotte har en bokfas för tillfället. Inte läsa böcker, nej, utan bläddra i dom. Det tycker hon är riktigt kul just nu. Hon hämtar en bok, sätter sig i knän på mig och bläddrar igenom den. Sedan hämtar hon en ny bok och så går det vidare. Hon tröttnar aldrig.

I måndags kväll var det språkkurs igen och det här gången fick vi skriva diktamen. Det gick hyfsat bra, jag glömde några kommatecken och så, men godkänt för att vara första gången. Efteråt stod jag och pratade med Michael och en annan tjej på stationen. Michaels och mitt tåg går från samma perrong, det är därför vi har haft så mycket tid att lära känna varandra. Han är tydligen också scout, vilket jag blev förvånad över när jag hörde det först. Hur stor är den sannolikheten? Jag menar, så många scouter finns det ju egentligen inte... Men men, det är hur som helst kul och han är jättetrevlig och lätt att prata med. Han är här som utbytesstudent ett år, fick tydligen ett stipendium vilket betyder att det enda han behöver betala själv är fickpengar. Lite avundsjuk måste jag säga...

Igår så var det babysim igen och det var riktigt kul. Jag kommer som sagt var bra överens med dom här personerna och barnen var jätteroliga igår när de lekte med bollar. De är så gulliga. :) Hmm, har det hänt nåt annat intressant de senaste dagarna? Jag tror inte det. Charlotte är lika gullig och lätthanterlig som vanligt och det är fortfarande lika mysigt att ligga och gosa i sängen med henne. Vid halv sex bär det nu av mot Hannover, om ca en timme alltså.

Jo, förresten, en rolig sak finns det att berätta. Jag vet inte riktigt vilken dag det här var, men för ett tag sen lyckades jag låsa mig ute... Duktigt, inte sant? Vi har nämligen en dörr här nere som låses automatiskt när man stänger den, alltså behöver man ingen nyckel för att låsa när man går ut, men naturligtvis en när man ska komma in. När jag såg dörren första gången kände jag på mig att det här skulle hända nån gång. Jag glömde nyckeln inne i huset. Så det var bara att ta en långpromenad med Charlotte och vänta på att Julia skulle komma hem. För natuligtvis svarade varken hon eller Milan på mobilen. Jaja, det gick i alla fall ingen nöd på oss, vi tog en sväng om Martino och Charlotte fick glass och jag varm choklad. Men det är väl typsikt att glömma nyckeln. Förhoppningsvis lär jag inte göra om det...

Så nu är jag alltså framme vid dagens datum igen. Det blev två långa inlägg för att komma ikapp. Som sagt var, jag ska försöka bättra mig, men vi får se hur det blir. Förhoppningsvis dröjer det inte 2,5 veckor tills nästa gång. Jag tackar förresten för kortet, farmor och farfar! Det är alltid lika kul att få post. Nu ska jag göra nåt annat ett tag, innan det alltså blir Hannover och språkkurs. Ta hand om er där hemma! (eller var ni som läser detta nu är)