En firandets och en sorgens dag

Idag blir det två dagens ord, ett som präglar min dag och ett som präglar Tyskland för tillfället.

der Ball - boll
der Torwart - målvakt

Igår kväll efter att jag skrev var det mest intressanta som hände min träning, det var en normal kväll helt enkelt. Vad jag glömde skriva om igår var att det var exakt 20 år sedan Berlinmuren revs. Anledningen till det var att det inte märktes så mycket här omkring. Det har naturligtvis funnits lite artiklar och krönikor i tidningen, men så mycket mer av detta 20-årsjubleum märktes som sagt var inte här. De flesta människor som jag umgås med är ju antingen utlänningar, för unga för att ha upplevt Östtyskland eller så är de födda och uppvuxna här i väst utan nån anknytning till öst. Inga personliga kopplingar till Berlinmuren alltså och jag antar att det är därför jag märkte så lite av det. I Berlin var det däremot en stor fest vid Brandenburger Tor (som förr var en gråzon i östra Berlin, befann du dig där sköts du helt enkelt). Bland annat hade det satts upp "murbitar" i plast som dominobrickor som fälldes igen, för att symbolisera murens fall. Känner man att läsa mer finns det på DN: http://http://www.dn.se/nyheter/varlden/murens-fall-firandet-i-gang-1.991007

Om gårdagen var en firandets dag var idag en sorgens dag för Tyskland och framför allt för Hannoveranerna (människorna i Hannover kallas så). Igår kväll dog nämligen fotbollsspelaren Robert Enke, Hannover 96s 32-åriga målvakt. Han tog livet av sig genom att kasta sig framför ett tåg. Det kom helt plötsligt, ingen hade anat något och han hade tidigare under dagen varit på fotbollsträningen som vanligt. Att det var ett självmord och inte en olycka är säkert, ett avskedsbrev har hittats. Vad omvärlden inte visste var att han led av svåra depressioner. Hans liv har varit fyllt av tragedier, bland annat dog hans tvååriga dotter 2006 av ett medfött hjärtfel, men den före detta landslagsmålvakten verkade alltid komma tillbaka från kriserna. Enke var en otroligt omtyckt fotbollsspelare i Tyskland, för att inte säga en av de mest älskade. Han var en idol för alla och ansågs vara en mycket sympatisk människa. TV-program avbröts igår kväll av extrainsatta nyhetssändningar och idag har det hållits ett antal presskonferenser angående hans död. Bland annat har hans änka hållit en och jag begriper inte hur hon fixade det. Mindre än 24 timmar efter hennes man dog. Hade någon av människorna jag älskar dött hade jag aldrig kunnat göra nåt sånt så tätt inpå. Jag hade inte fixat det.

Hela Hannover är i chock och så gott som alla sörjer Robert Enkes död. Julia var lite som i en dimma i morse och ledsen hela dagen, och hon är trots allt inte speciellt fotbollsintresserad (naturligtvis intresserad, hon är ju tysk, men inte lika mycket som andra). Det är en sorgens dag här i Hannover. För den som vill läsa mer:
http://http://www.dn.se/sport/fotboll/robert-enke-lamnade-avskedsbrev-1.992235

Över till lite roligare ämnen. Charlotte kan nämligen säga "boll" nu och vet nästan precis vad en boll är. Det är i sådana här stunder mitt jobb är så otroligt givande. Jag får se den här lilla personen utvecklas och det är så härligt. Hon kan även nästan säga "Hallo", "tiger" och "Danke". Jag är så stolt över min lilla ängel. För övrigt har det inte hänt så mycket idag. Regnet fortsätter att falla och jag har lagt pussel. Om 1,5 timme bär det av till Hannover. Hoppas att ni mår bra, för stämningen här är lite nedslagen.