Dagarna går...

der Hubschrauber - helikopter
Det här ordet lärde jag mig alldeles nyligen, det finns nämligen en bild på en helikopter i en av Charlottes många böcker.

Dagarna bara går, nu är det en dryg vecka kvar till Berlin. Även den här veckan är lite ur fas, det känns inte som om det är torsdag idag. Hela förra veckan kändes förskjuten på nåt sätt, eftersom Johan var här på måndagen. Nu i måndags var både Milan och Julia hemma sjuka och Milan var även hemma i tisdags. Så det känns lite konstigt. Fast den här veckan var vi åtminstone på babysim, vilket bidrog till att göra veckan lite mer normal.

I måndags var som sagt var både Milan och Julia hemma, vilket betydde att jag kunde sova en timme extra. Skönt! Sedan tog jag dock hand om Charlotte som jag brukar, för båda två spenderade större delen av dagen i sängen. Vi var och handlade som vanligt och på hemvägen somnade Charlotte i vagnen. För en gångs skull vaknade hon inte när vi kom hem igen, så jag lät henne sova där. Det gjorde hon gott och väl en timme innan hon vaknade, fast då behövde jag bara ta av henne ytterkläderna och placera henne i mitt knä, så sov hon en halvtimme till. I sådana stunder gillar jag verkligen mitt jobb. Jag satt och lyssnade på musik med en sovande 1,5-åring i knät. Mysigt!

Eftermiddagen spenderades med att sista-minuten-plugga holländska innan det bar av till Hannover. Det var en kul lektion. Vi blir dock bara färre och färre, i måndags var vi bara sex personer där. Fast jag klagar inte, en grupp på sex personer är ganska lagom när man ska lära sig språk. Jag blev även framdragen inför klassen där jag (på holländska såklart) fick berätta vad jag jobbar med och sedan fick de andra ställa frågor (vi tar en person varje gång). Läraren var riktigt intresserad av vad jag gjorde här och ställde själv en hel drös med frågor. Det var kul och jag försökte svara på holländska så gott jag kunde. Det går verkligen framåt. Jag har anmält mig till nästa kurs nu och efter den ska jag nog kunna ta mig runt i Holland som turist :)

I tisdags var vi på babysim igen för första gången på en månad. Det var kul och Charlotte gladde sig rejält. Hon trivdes verkligen med att vara tillbaka i vattnet. Lite synd att det är sista gången nästa vecka, sedan stänger badet för renovering under mer än en månad.

Igår vaknade Charlotte riktigt tidigt. Det är ljust här redan vid sex-halv sju på morgonen och då vaknar nämligen lilla madame och vill inte somna om. När jag kom ner i onsdags var hon redan vaken, likaså idag. Och idag steg jag ändå upp en halvtimme tidigare än vad jag brukar på torsdagar. Från och med nästa vecka är det nog upp senast sex som kommer att gälla för min del... Charlotte var riktigt trotsig igår, men gullig och självgående idag. Igår så tröttnade jag till slut och gick ut med henne. Vädret var strålande, solen sken på en klarblå himmel och det var relativt varmt (om man inte var i skuggan). Så vi var ute i drygt två timmar. Charlotte gick hela vägen till posten själv, en sträcka på kanske 1,5 km. Det tog tid, men det gjorde ju inget. Ett stopp på Martino blev det också. Så nu har jag ätit årets första glass sittandes utomhus! Det var gott!

Idag vaknade lilla fröken alltså riktigt tidigt, så vi fick många timmar tillsammans. Jämför med igår var hon idag extremt självgående och go. Hon lekte så lugnt för sig själv och var nöjd med det. Jag behövde bara läsa lite böcker då och då och det gör jag så gärna. Fast nu är hon på riktigt dåligt humör; jag hör henne skrika där nere. Vill förmodligen ha choklad...

Ikväll ska jag testa på Tai Chi och kanske träffa Dani en stund. Hoppas ni mår bra!