Det snöar :(

unschlüssig - obeslutsam

Först ska jag ta tillbaka det där jag sa om att våren har kommit hit. Det har den inte alls. Den var här och nosade några dagar, men försvann snabbt som attans igår. När jag cyklade till träningen var det visserligen ganska molnigt och kallt, men ändå lite vårigt. När jag cyklade hem hade det börjat snöa... Och imorse när jag steg upp så låg det 15 cm nysnö ute. Inte riktigt vad jag ville ha. Våren väck, vintern tillbaka. Suck...

De senaste dagarna har å ena sidan varit ganska lugna och å andra sidan ganska jobbiga. Vädret har som sagt var varit fint och Charlotte och jag har varit på lekplatsen varje dag och lilla damen har varit på ganska bra humör. Framför allt igår var hon riktigt go och rar. På förmiddagen var vi på krabbelgruppe som vanligt, men det var bara jag och Melina där, med Charlotte och Mattis. Det var dock ganska skönt, Charlotte och Mattis lekte bra ihop och Melia och jag satt och pratade om ditt och datt. Vi har inte pratat så mycket innan, så det var kul att lära känna henne. Hon är dessutom bara fyra år äldre än jag och därför så har vi en hel del gemensamt upptäckte jag. Det känns dock lite konstigt att en 23-åring har en 1,5 år gammal son och väntar sitt andra barn i augusti, det är ju inte så vanligt nu för tiden.

Efter krabbelgruppe skulle vi gå åt samma håll en bit och Charlotte och Mattis var då jättesöta. Melina sa till dom att hålla varandra i handen och det gjorde dom. Det var urgulligt att se dom här små personerna gå och hålla handen. :) Fast efter ett tag ville inte Charlotte mer och sprang då och gömde sig bakom mina ben när Mattis sprang efter henne och ville hålla handen. Så nu har Charlotte en uppvaktare. Det börjas tidigt måste jag säga... :)

Charlotte har kommit in i en ny lära-sig-nya-ord-fas. Hon kan säga "Brei" (gröt), namnam (för mat), "Moma" (egentligen ska det vara Oma för mormor), "Popa" (Opa för morfar), Nena (Anna-Lena), Resa, Batti (Basti), Kako (för Carro), "mal" (betyder "igen") och "danke" (tack). Dessutom kan hon säga Nino och Mimmi, vilket är en kanin respektive mus i två böcker hon har. "Mar" ska betyda "Arm" (arm) när hon vill upp i famnen, och "ja" och "nein" använder hon hela tiden. (Fast mest "nein"). Det går verkligen framåt nu och även hennes tänder kommer med stormsteg. Det är riktigt kul att se henne utvecklas, det är nog något av det jag kommer att sakna mest när jag åker hem igen i sommar.

En annan sak jag kommer sakna är morgonarna när hon är på bra humör. I fredags var en sådan dag. Vi lekte i sängen, gjorde kullerbyttor (bara Charlotte, inte jag), myste och läste böcker i säkert en halvtimme innan hon ville stiga upp. I sådana stunder känner jag att mitt jobb är härligt!

Det var den lugna biten med veckan som gått. Den jobbiga biten är att jag har funderat otroligt mycket på vad jag ska göra i höst och även längre fram i framtiden. Det är inte det lättaste att komma fram till och jag brukar ha riktiga problem när jag ska ta beslut. Så också denna gång. I sådana stunder blir hemlängtan extra jobbig och det är nästan så att man kan ta på beslutsångesten som finns i mitt rum, så tydlig är den. Men men, som tur har jag otroliga människor hemma som hjälper mig att reda ut mina tankar, stöttar mig och ger mig råd. Tack till er!

Idag har jag tittat på film, varit ute och gått en sväng (solglasögon behövdes) och ikväll ska jag sova hos Dani. Det kommer säkert att bli skoj!