Igår och idag

Min lilla söta Charlotte är sjuk! Hon var och blev vaccinerad igår och har haft feber nästan hela dagen. Mina stackars lilla Charlotte mår inte bra... Det var jag tvungen att skriva först, för det är det som har präglat dagen. Fast jag får ju börja med gårdagen först.

Gårdagen började tjugo över sju och jag hade ganska gott om tid för mig själv innan Charlotte vaknade. Julia skulle börja senare än vanligt men hade lite saker att göra så därför var jag uppe i normal tid. Charlotte vaknade runt åtta och sedan skulle hon naturligtvis gosa, det gör hon varje morgon. Först med Julia och sen med mig när Julia var tvungen att gå. Charlotte blev såklart ledsen när hon gick men det går över ganska fort. När Julia eller Milan väl har lämnat rummet gråter hon max en halvminut till och sedan är allt bra igen. Det känns bra för min egen del.

Efter morgonbestyren bar det av mot lekplatsen. Solen sken ute men det var kallt, mycket kallare än man trott att det skulle vara. Så efter att ha gått bara några steg utanför dörren så var det bara att gå in igen och sätta på sig en extra tröja. Jag behöver ju inte uppmuntra förkylningen till att bli värre. Den är förresten nästan borta idag, bara pyttelite halsont kvar. Det går inte så fort när man är ute och går med en ettåring. Korta ben är ju en anledning men den andra är att allt på marken är ju så intressant! Klart man måste stanna och titta och plocka upp allt man ser. När vi väl kom fram blev det hur som helst lite gungande och lite åkande i rutschkanan. Att åka rutschkana tycker Charlotte är toppen. En bild på världens sötaste ettåring:

När vi kom hem igen efter en lika tidskrävande promenad hem så var det sovadags för Charlotte, men innan dess fick hon prova mina solglasögon som hon tyckte var intressanta.

Hon sov i 1,5 timmar, alltså fick jag både städat och lite egen tid. När hon väl vaknade igen var det såklart matdags. Dagen var lite annorlunda i och med att Julia skulle på vidareutbildning under dagen och därför skulle komma hem senare. Därför var jag med Charlotte fram till tre, då hennes mormor kom och hämtade henne. De skulle åka och vaccinera Charlotte och sen hämtade Julia henne hos morföräldrarna. Men Charlotte och jag fick tiden att gå utan problem, vi lekte och sjöng som vi brukar och gick sen ut en sväng till. Då var det riktigt varmt ute. Under promenaden träffade vi en Justin på 12 månader med farmor. Farmorn var riktigt pratglad och vi promenerade tillsammans en stund. Naturligtvis trodde hon att jag var Charlottes mamma och det tog ett tag att förklara vem jag var, varför jag var där och så vidare. Allt det vanliga folk undrar när man berättar att man jobbar som au pair. Hon gissade först på att jag kom från USA eller Storbritannien.

Charlotte blev upphämtad och jag gick ut på stan en sväng och tog det sen ganska lugnt. Lite av förkylningen satt fortfarande i kroppen. När Julia kom hem senare och det blev middagsdags så kom vi naturligtvis in på ämnet skolan. Och jag fick reda på en intressant sak. I Tyskland har de fortfarande betyg i ordning och uppförande. Eller uppförande och flit i alla fall. Vet inte för hur många decennier det togs bort i Sverige, men länge sen är det.

Och nu åter till dagens datum. Dagen började på tok för tidigt, klockan ringde kvart över sex. Då var jag lite trött, men upp måste jag ju. Jag hade precis brett mina mackor när jag hörde att Charlotte vaknat. Det var bara att gå upp och lägga sig jämte henne och försöka få henne att somna om, vilket som tur är gick. När hon vaknade nästa gång var klockan halv åtta, vilket kändes bättre. Gosa lite och sen stiga upp. Jag märkte redan på morgonen att hon inte var riktigt som hon brukar. Hon var mycket lugnare och inte alls lika leksugen som hon brukar vara på mornarna. Istället ville hon ligga och mysa i soffan och somnade nästan. Men då kände jag inte av nåt feber så vi gav oss iväg till babysimmet ändå. Och där var hon som vanligt, plaskade och skrattade. Jag pratade en del med en av de andra mammorna där, som hade varit au pair hon med, fast i Spanien. Hon verkade väldigt trevlig.

Men Charlotte mådde inte bra. Hon frös jättemycket efter vi hade badat och när vi kom hem märkte jag tydligt att hon hade feber. Lite extra kläder och sen sova, för trött var hon verkligen. Julia kom hem ca en timme efter hon somnat och jag var i princip klar med städningen. När Charlotte vaknade en stund senare kollade vi febern och usch ja, den var uppe i 39,4 grader. Inget roligt alls. Hon fick en tablett men var på ganska gott humör ändå, trots den höga febern. Så Julia och jag bestämde oss för att åka en sväng till Hameln och shoppa lite. En tröja blev det för min del, en klänning till Charlotte och lite annat till Julia. Naturligtvis också glass, en banana split som nog egentligen var lite för stor. Jag blev riktigt mätt, men god var den!

Charlotte mådde dock bara sämre och var trött och ledsen så nån längre runda blev det inte. Resten av dagen har hon bara varit trött och sovit större delen eller vilat i Julias knä. Jag har under kvällen skrivit klart den svenska versionen av EB-artiklen som Maja (EB-ledare) nu vill skicka in till den svenska scouttidningen. Det vore kul om den kom med. Spaghetti och köttfärssås till middag och nu sitter jag här. Charlotte sover för tillfället i Julias knä i soffan. Stackars min lilla ängel! Jag har redan blivit fäst vid henne.

Det här blev ett jättelångt inlägg, säkert det längsta hitintills, men men. Jag är glad om ni orkar läsa hela. Nu är det sovadags för mig!

Bättre men inte fullt frisk

Dagen har gått ungefär i samma makliga tempo som igår. Igår kunde jag inte somna direkt, tror att det var pga febern, men när jag väl somnade sov jag som en stock. Vaknade dock ganska tidigt men låg och drog mig i mer än en timme och tog det sen ganska lugnt på mitt rum ett tag. Vid halv elva drog jag mig ner till bottenvåningen och kom lagom till frukost. Milan och Julia hade inte kommit hem förrän sent och därför denna sena frukost, som tidsmässigt passade mig utmärkt. Sedär, där har vi ännu ett tecken på att jag inte är riktigt frisk, de som känner mig väl vet att jag sällan väntar länge med att äta frukost när jag vaknat.

Jag tog det lugnt större delen av resterande dagen. Satt ganska mycket framför datorn (eller låg i sängen om man ska vara noga), löste lite japanska korsord och sov en stund. När Julia knackade på min dörr vid halv fem hade jag totalt glömt bort att de bjudit in grannarna på ett glas champagne idag. Snabbt byta om, borsta håret och så samt städa upp på mitt rum för att göra det presentabelt. Det såg inte så snyggt ut innan. Men kom de sen upp och tittade på mitt rum? Icke. Städning förgäves. Jag fick i alla fall gå ner och presentera mig och umgås tills de gick vid sex-tiden. Då var jag ganska trött och kunde nog ha sovit en stund. Men lite senare var det matdags, fast inte hemlagat utan hämtat från Pallas, den grekiska restaurangen. Sen gick jag däremot upp på mitt rum och min säng igen. Och nu är det strax sovadags.

Hur mår jag idag då? Jo, betydligt bättre än igår. Igår kväll var det riktigt jobbigt och inte alls kul att vara Anna. Imorse hade jag visserligen ganska ont i halsen, men det har försvunnit en del under dagen. Snuvan är i princip borta men lite feber är nog kvar och jag märker att jag inte har så mycket ork. Förhoppningvis mår jag dock ännu bättre imorgon. Så du behöver inte oroa dig farmor! :)

En månad i Tyskland har förflutit

Japp, idag är det en månad sen jag såg Sverige och Öresundsbron senast. Och ungefär 1,5 månader tills jag ser det igen, för jag har bokat flybiljetter så att jag är hemma mellan 9/10 (kvällen) och 14/10 (eftermiddagen). Det känns både som om jag har varit här mycket längre men också som om tiden har gått fortare. När jag jämför med EB eller språkresorna jag har varit på kändes de tre veckorna betydligt längre, men när jag tänker på alla där hemma känns det som om jag har varit här mycket längre tid. Det är blandade känslor.

Och efter min första månad här så mår jag pyton, visserligen bara fysiskt men det är fullt tillräckligt. Mentalt är jag ganska tillfreds, förutom att jag är frusterad över att vara förkyld. Feber, ont i halsen och resten av kroppen med för den delen. Puh, det är inte roligt. Det är tur att det är helg i alla fall. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon.

Så idag har det inte hänt så mycket. Jag vaknade vid nio, åt frukost och gick sen och la mig igen. Såg på film, löste lite japanska korsord, sov en stund och såg sen på film igen. Hade tänkt titta på en film till men det orkar jag inte. Det blir till att somna tidigt ikväll. Det är ingen hemma förutom jag, Julia och Milan har bröllopsdag och firar den inne i Hannover. Charlotte är hemma hos Carro och Bastian. Det här var nog det kortaste inlägget hitintills, men dagen har ju varit ganska tråkig. Och FRUSTRERANDE! Jag tycker inte om att man inte kan göra annat än att vänta ut en förkylning...

Just det, det kom jag på nu. Har sett på Ronja Rövardotter på tyska idag, ganska intressant. En rolig detalj är att rumpnissarna säger "fui" istället för "vafförårå?".

Puh, vad jag avskyr att vara förkyld

Ja, som ni märker blev det inget scoutläger för min del, vaknade imorse med samma halsonda och snuva som igår. Misstänker även att jag har feber nu. Det är ju så typiskt jag att bli förkyld när det händer något speciellt som jag sett fram emot. Födelsedagar, julaftnar, diverse läger och hajker och fester; man kan nästan räkna med att jag är sjuk åtminstone en tredjedel av alla såna händelser. Okej, kanske inte riktigt så många, men betydligt mer än genomsnittspersonen. Så det blev helt enkelt till att ringa Dani och lämna återbud. Riktigt synd, men vad kan man göra. Med tanke på hur jag kände mig under dagen så hade det absolut inte varit nån god ide att sova ute två nätter. Det får bli en filmhelg i sängen/soffan istället.

Charlotte har emellertid varit så rar och go hela dagen, precis som igår. Det är på nån sätt som om hon känner på sig att jag är sjuk och är därför lugnare och snällare. Hon har lekt så bra själv hela dagen. Den enda gången hon blev lite sur var när hon ville krypa själv i trappan men inte fick det. Jag håller fast henne i minst en hand och det får hon stå ut med. Sen kan hon skrika så mycket hon vill, vilket inte brukar vara så länge. Hon testar gränser för tillfället och när hon inser att jag inte kommer att ge vika så ger hon upp ganska snart. Hon är i alla fall inte långsint.

Dagen började lite annorlunda. När jag kommer ner ungefär kvart i sju var det mörkt och tyst i köket. Ingen där. Konstigt tyckte jag men satte mig i alla fall och åt frukost. Antog att de var på mellanvåningen. Några minuter senare kommer en stressad Julia ner för trappan och slänger ihop lite mackor innan hon skyndar ut igenom dörren. Hon och Milan hade försovit sig. Charlotte vaknade tjugo i åtta, vilket var skönt för min del eftersom jag då hade fått nästan en timme själv. Hon var glad och log stort emot mig när jag kom in i sovrummet. Känslan av att ligga där och gosa med henne är fortfarande härlig. Sen kom det vanliga med påklädning, frukost och lek. Det enda positiva med att vara förkyld är när man byter blöjor. Charlotte var så lugn och lekte för sig själv innan vi gick och handlade. När vi var ute märkte jag tydligt att jag var förkyld.

Efter handlandet somnade vi båda två i dubbelsängen och vaknade inte förrän 1,5 timmar senare. Ett tydligt tecken på att jag inte är frisk. Sen var det lunchdags och Charlotte blir bara bättre på att äta med gaffel. Det är lite svårt att få på maten på gafflen, så det får jag fixa, men sen går det bra. Sked är dock lite svårare, hon har fortfarande inte lärt sig att när man vänder skeden uppochner så trillar maten av. Det där med tyngdkraft kan vara svårt. Sedan lekte Charlotte så lugnt och snäll tills Julia kom hem. Jag behövde i princip bara ligga på soffan och komma med glada tillrop lite då och då så var Charlotte nöjd. Av någon anledning var mina tår väldigt intressanta idag igen.

Julia kom hem och medan hon städade så la jag Charlotte som blivit trött igen. Det går fortfarande väldigt smidigt när jag ska lägga henne, hon skriker sällan och somnar utan problem. När Milan kom hem hade Charlotte vaknat igen och alla tre åkte till Hameln för att köpa bambu. Jag gick upp på mitt rum och somnade nästan bums. Sov säkert i 1,5-2 timmar. Lite senare kom Milans föräldrar och åt här. Jag var bara nerom och åt, drog mig sen tillbaka igen. Inte så sugen på att vara social när jag är snuvig och så. En film senare ligger jag nu här i sängen och skriver. Jag stör mig fortfarande på att jag är förkyld, men kan ju inte göra så mycket åt det. Förhoppningsvis sover jag bra och länge inattt. Sov gott alla där hemma!

Förkyld... :(

Jodå, jag har åkt på förkylningen som Charlotte fick i fredags (frisk nu) och Milan och Julia i söndags. Milan är frisk nu, men Julia och jag snörvlar ikapp.

Igår hann jag inte skriva nåt så jag får väl skriva om gårdagen nu. Den var inte särskilt speciell. Charlotte vaknade tidigt, ca 10 minuter efter jag gått ner så det var bara att låta halva frukosten vänta medan jag klädde på henne och så. Vi lekte och jag sjöng lite, precis som vanligt. Det jobbiga med gårdagen var att Charlotte håller på att få nya tänder och skrek därför nästan konstant hela förmiddagen. Det gör ju ont och det är inte så lätt att distrahera henne ifrån smärtan. Vid halv nio var det sovdags igen och då sov även jag, mer än en timme till och med. Vi var och handlade, precis som vi brukar. Vi åt middag och lekte ännu mer och sen kom Julia hem. En ganska vanlig förmiddag alltså.

På eftermiddagen tog jag först det lite lugnt, sedan bestämde jag mig för att gå ut och äta glass. Vem vet när vädret blir sämre så att det inte är lika attraktivt att göra det längre, det är ju faktiskt snart september. Hasselnötsglassen var riktigt god, även den här gången var jag på Martino och åt i solen. De börjar känna igen mig där nu. Måste prova den andra glassbaren snart också. Vid fyra gick jag hem till Dani för att hämta saker inför hajken nu i helgen och vi pratade en stund om ditt och datt. Jag skrev nästan klart en artikel om EB som jag skriver för den österrikiska scouttidningen och sen kom Milan hem, lite senare än normalt. Varken Milan eller Julia kände för att laga mat, så vi gick helt enkelt till den grekiska restaurangen bara nåt kvarter bort. Maten var inte superb den här gången heller, men helt okej. Milan var rolig hela kvällen, han hade bara ätit en snickers på hela dagen och sen druckit öl hemma hos en kompis. Det satte sig nog lite i huvudet på honom, för han var snacksaligare än vanligt. Vi diskuterade bland annat julfirande i Sverige, blodpudding och så ägnades en bra stund åt att försöka lära Julia och Milan att säga "Johan". Det är tydligen väldigt svårt för tyskarna har jag märkt. Även namn som Åsa och Per funkar inte så bra, Anna är däremot inga problem.

På det hela taget var det en mycket trevlig kväll. Idag har det dock inte varit lika trevligt, eftersom jag är förkyld. Jag vaknade med rejält halsont och under dagen har jag bara blivit snuvigare och snuvigare. Typiskt, jag som ska på hajk imorgon. Ja, är jag så här som jag är nu så blir det inget hajkande för min del, vilket hade varit riktigt synd. Vi får se hur jag mår i morgon, förhoppningsvis bättre annars blir det en filmhelg i soffan för att få bukt med förkylningen.

Charlotte var dock på bättre humör idag. Tänderna syns nu tydligare, de har kommit igenom tandköttet och därför så gör det inte lika ont på henne. Hon har varit så munter så. Hon vaknade inte förrän halv nio, vilket var skönt för min del. Och med tanke på att hon då verkligen sovit ut var hon såklart på bra humör. Vi lekte lite, eller Charlotte lekte mest själv, jag behövde inte vara så aktiv, vilket var skönt. Vi gick och handlade, med tanke på hur ofta vi är i butiken lär hela personalen snart känna igen oss. Vi köpte lite smått och gott och sedan lektes det en stund till innan det var dags att sova middag. Idag hade jag en del städning att göra, så Charlotte fick sova själv i sin egen säng. Att sjunga vaggvisa var nog det mest ansträngande under dagen med tanke på min hals. Jag hann både städa och få lite egen tid, eftersom hon sov mer än en timme. Sedan var det matdags, vilket tar lite längre tid nu när hon försöker äta själv.

Efter lite lek till kom Julia hem och jag kunde dra mig tillbaka för att bara ta det lugnt. Jag skrev lite mail, skrev klart EB-artikeln, pratade lite med mamma och såg ett avsnitt Pride and Prejudice. Kom precis på att jag ska tacka för posten också, fick brev både från mamma och från farmor och farfar. Det är alltid lika kul att få post. :)

Tjaa, så nu på kvällen har jag inte gjort så mycket heller, planerar att gå och lägga mig strax. Hoppas att alla där hemma mår bra!

Trotsfas och varmchokladväder

Ja, det lär väl inte hända så mycket mer idag så jag kan lika väl skriva blogginlägget nu som om två timmar. Dessutom har jag inget att göra, har för tillfället ganska tråkigt.

Dagen började precis som igår lite innan sju och eftersom Charlotte inte vaknade förrän vid åtta var det ganska lugnt. Det är skönt att kunna äta frukost och läsa tidningen i lugn och ro. Jag såg en annons i tidningen att den engelska versionen av Mamma Mia kommer till Hannover i slutet på februari, den hade inte varit helt fel att se. Får se om Julia är intresserad, det kostar ju lite (allt mellan 50 och 110 euro). Charlotte vaknade som sagt var vid åtta och efter morgonbestyren bar det av för att köpa bröd och sedan babysim. Det var kul som alltid och Charlotte tyckte speciellt om att leka med bollar i vattnet. Duscha tycker hon fortfarande är hemskt!

Vi var som vanligt hemma runt 11 och då var det dags för Charlotte att sova. Jag städade och passade på att äta lite. Det funkar nämligen inte att äta medan hon är vaken, för då vill hon mycket hellre ha min mat än sin egen, även om det skulle vara exakt samma. Julia kom hem lite efter tolv och var fortfarande lika förkyld som igår. Hon såg sliten ut och då var det såklart typiskt att Charlotte vaknade bara några minuter senare. För att låta Julia vila lite tog jag hand om henne en stund till. Lite senare åkte vi till Bad Nenndorf för att Julia skulle köpa lite saker till Charlotte. Under en stor del av vägen dit och i princip hela vägen hem skrek Charlotte. Hon har kommit in i en trotsfas och skriker så fort något inte passar henne, till exempel när man går ut i köket eller när hon åker bil. Hon måste lära sig att allt inte kan handla om henne, men det är ändå tufft att höra henne skrika. Dessutom framkallar det huvudvärk hos mig, vilket är lite jobbigt.

Senare på eftermiddagen tog jag en lika lång promenad som igår, fast mer i skogen idag. Det var härligt att gå där, fastän vädret inte var lika bra som igår. Nyss regnade det och hela dagen har i princip varit grå. Men det har i alla fall varit varmt.

Tjaa, så mycket mer har det inte hänt idag. Det får väl blir lite läsning med en kopp varm choklad, det är typiskt dricka-varm-choklad-och-läsa-lite-Jane-Austen-väder.

Fint väder och Lars Winnerbäck gör mig glad

"Solen lyser, himlen är blå, vad det är skönt att leva då!" Jag minns fortfarande Hästaryds avslutningvisor och denna passar bra in på min sinnesstämning just nu!

Dagen började lite innan sju och jag kom ner en stund innan Julia och Milan skulle ge sig iväg. Det visade sig att båda två var rejält förkylda, inte dunderförkylda så att de var tvungna att stanna hemma, men ändå tillräckligt för att de skulle se slitna ut. I fredags och lördags var Charlotte förkyld och nu båda dom. Jag hoppas bara att jag slipper undan! Jag läste som vanligt tidningen och det fanns två intressanta artiklar idag. Den första var om en person i nån liten by som vunnit nästan 150 000 000 Euro på Lotto, alltså 1,5 miljard kronor! Det är ju sannslöst, hur kan man dela ut en sån vinst?! Jag kan inte hjälpa det, men jag blir alltid så upprörd när jag läser om sånt. Det andra artiklen var roligare, för det var ett reportage om ett chokladmuseum som ligger en bit väster om Hannover. Det ska jag helt klart besöka nån gång under året!

Charlotte vaknade alldeles lagom i tid lite efter åtta, för tjugo i nio skulle vi bli upphämtade av Karin från "Krabbelgruppe". Idag var det frukostträff hemma hos Karin och de hade organiserat det så att jag kunde vara med. För att slippa ta bussen första gången (alla de andra bor i Bad Münder ca 1 mil härifrån) så hämtade Karin mig. Så efter morgonbestyren med Charlotte gick vi ut för att bli hämtade. Men vi väntade och det kom ingen Karin. Efter 10-15 min antog jag att Julia måste ha sagt tjugo över nio, så jag gick in i huset igen. Fast jag hade inte varit där många minuter innan en lite stressad Karin kom och ringde på. Det hade tydligen varit lite trafikproblem och det var därför hon var försenad.

Frukosten var väl sådär för min del. Det var kul att träffa de andras barn, som alla var hur söta som helst, om än lite vildare än Charlotte. De var även ganska kul att träffa mammorna, men det märks att de har känt varandra i snart två år och att jag är ny och dessutom ganska mycket yngre. Jag har inte direkt något gemensamt med dem och har egentligen inget att tillföra i deras samtal. Kanske blir det bättre när jag lärt känna dom bättre. Nadine var hur som helst trevlig. Hon skjutsade hem Charlotte och mig och var pratsam och vänlig.

Charlotte somnade naturligtvis i bilen på vägen hem, och ville alltså inte somna när jag la henne där hemma. Så hon fick vara uppe en halvtimme till innan jag märkte att hon var sömnig igen. Så vid halv tolv gick vi båda två och la oss i Milans och Julias säng, och somnade nog inom en kvart. Även jag. En timme senare vaknade jag och smög ut ur rummet för att inte väcka Charlotte. Jag hann lagom städa lite innan hon vaknade tjugo minuter efter mig. Strax därefter kom Julia hem, lika förkyld som på morgonen och men tröttare. Så efter Charlotte hade ätit, lekt lite och började verka sömnig igen gick de upp och la sig. Jag tog en tur på stan och handlade lite blandade saker, bland annat frukt.

Lagom till att Julia skulle iväg in till Hannover för att vara smakråd när väninnan från igår provade brudklänningar så kom Milan hem. Charlotte var sömnig igen så då gick Milan och la sig med henne. Att hon sover tre gånger på en dag tillhör inte vanligheterna. Jag tog det lugnt en stund och gick sen ut och tog en promenad på 1,5 timmar. Vädret var fint, jag lyssnade på Lars Winnerbäck och kände för att gå långt. Lars Winnerbäck får mig verkligen på bra humör och det fina vädret och promenaden gjorde det bara bättre. Jag gick genom hela stan och en bit upp på berget där skogen börjar. Skogen här är fantastisk, en bokskog med betydligt högre träd än där hemma. Jag måste definitivt se till att hitta några bra promenadstigar där, kände verkligen hur jag längtat efter skog. Att några träd kan göra en så lycklig...

Så en dusch och en middag senare sitter jag nu här och är på ett strålande humör, varför vet jag egentligen inte, det bara är så. Kan vara Lars Winnerbäck, kan vara skogen, kan vara nåt annat. Men glad är jag i alla fall. :)

Två dagar - ett inlägg

Det lär blir ett ganska långt inlägg, eftersom det är två dagar som det ska berättas om. Fast det har och andra sidan inte hänt så mycket idag.

Jag sov ganska länge igår morse, till tio ungefär och när jag kom ner så var resten av familjen redan på väg ut för att göra lite ärenden. På förmiddagen tog jag det ganska lugnt, skrev blogginlägget om fredagen och sov lite till. Klockan två gick jag hem till Melissa, som för övrigt bor ännu närmare mig än vad Dani gör, bara ca 1 minut promenad härifrån. Tanken var först att vi skulle åka och bada, men det blev inte så. Efter att vi hämtat hennes kompis Angie på stationen här i Springe åkte vi till Hameln istället och spenderade några timmar där. Det blev en kul eftermiddag, som inleddes med att Melissa åkte helt fel när vi kom till Hameln. Hon skulle till utkanten av centrum men kom verkligen helt fel och vi hamnade till slut i ett villaområde i utkanten av Hameln. Hon var lite envis, för Angie och jag föreslog många gånger att hon helt enkelt skulle vända och köra tillbaka samma väg som vi kom så hon skulle känna igen sig igen, men icke. Till slut kom vi i alla fall rätt, efter att ha frågat en gammal dam om vägen.

Vi åt på Subway, gick i affärer och shoppade lite och jag åt en glass på Giovanni. Den glassen är utsökt, smakar nästan lika bra som italiensk glass. Hitintills har jag smakat choklad, hallon och äppel/ananas och alla tre har varit underbara! Vi var hemma igen lite efter sex och jag gick hem för att ta det lugnt, äta lite, skriva nåt mail och göra mig i ordning inför kvällen. För några timmar senare var det dags att ta sig in till Hannover, som ligger ungefär 30 min bort med tåg. Melissa tog med mig till en tre-i-en bar/disko och där stannade vi resten av kvällen. De tre olika rummen var: tysk schlager blandat med YMCA-aktiga låtar, 80-talsmusik och ett techno-rum. Vi var mest i det första och hade kul där. Musiken var riktigt bra att dansa till (även om det var tysk schlager...) och dessutom var det roliga människor där. Under kvällen stötte vi på flera av Melissas kompisar (hon har ett enormt kontaktnät), men var mest med en av hennes kompisar vid namn Lutz (eller nåt sånt). Han var jätterolig, tyckte såklart att det var kul att jag kom från Sverige och skulle inte skaka hand när vi hälsad utan en puss på handen blev det istället.

På följande länk kan ni se en mingelbild på oss från kvällen. Från vänster är det jag, Lutz, Melissa och Lutz's kompis (som var ganska tråkig och knappt dansade nåt alls).
http://www.funtastic-party.de/a2/gallery/showPic.php?id=1370317
Ingen höjdarbild på mig, men ändå helt okej. På det stora taget en bra bild.

Det blev en riktigt rolig kväll med säkert 3-3,5 timmars konstant dansande. Det var väldigt varmt i lokalen och när man dessutom dansar så blir det ju ännu varmare. Så det var behagligt att komma ut i nattluften när vi lämnade stället lite efter halv tre. På tåget hem träffade vi ännu en av Melissas alla bekanta. Hon känner typ alla i Springe.

Eftersom gårdagen blev lite sen (slutade ju egentligen inte förrän idag om man ska vara noga) så började denna dagen ganska sent, jag steg inte upp förrän efter halv tolv och var då fortfarande ganska trött. Efter min sena frukost kom Julia, Milan och Charlotte hem. Milan och Julia var på fest hos vänner igår kväll och Charlotte hos mormor och morfar. Jag inser redan nu att jag kommer att sakna Charlotte nåt så fruktansvärt när jag lämnar Springe nästa år, blev så glad över att se henne nu i morse. Vi har i princip gått om varandra hela helgen så jag hade inte träffat Charlotte riktigt sen i fredags. Det var så härligt att krama henne igen och se att hon ville sitta i mitt knä.

Lite senare kom Julias äldsta och bästa väninna med fästman hit för att se på huset och fika. Väninnan bor numera i München så det blir inte så ofta av att Julia och hon ses, men desta mer pratat när de väl gör det. De var för övrigt ett väldigt trevligt par som jag hoppas att jag kommer att träffa nån mer gång. Senare på eftermiddagen drog jag mig upp på mitt rum igen, var ju ganska trött och är det definitivt nu också. Jag pratade en timme med Helena och ett avsnitt Pride and Prejudice senare en dryg timme med Johanna. Lite nyheter från Danmark och lite från Sverige. Det var verkligen kul och jag saknar dem. Tur att Skype finns, annars hade jag inte överlevt här nere...

Nu är det snart dags att sova, är så trött, så trött och börjar jobba sju imorgon. Jag hoppas att alla där hemma mår bra, för det gör jag om man bortser från tröttheten!

En skrattande Charlotte och en Kneipe på kvällen

Igår morse blev en ganska annorlunda morgon jämfört med dagarna innan. Jag vaknade tjugo över sex av att Charlotte skrek och när hon inte hade slutat nån minut senare antog jag att varken Milan eller Julia hade hört henne och gick ner till henne. Det senaste nätterna har hon sovit i deras säng så det var bara att krypa ner jämte henne och försöka lugna henne lite. Vatten funkar alltid bra och gud vad törstig hon var. Hon drack nästan en halv liter bara sådär. Julia kom in nån minut senare och nej, de hade inte hört henne för både rakapparaten och hårfönen hade varit igång samtidigt. Julia var väldigt glad att jag hade hört Charlotte och gått ner. Naturligtvis blev Charlotte ledsen när Julia gick och det tog ett tag för henne att lugna ner sig och sluta gråta. Det märktes att hon var trött så jag försökte få henne att somna igen och vid kvart över sju sov hon igen. Skönt för både min och hennes del. Nu fick jag tid att äta frukost i lugn och ro och vila lite innan hon vaknade igen 1,5 timmar senare.

Det börjar formas lite rutiner här nu. Efter frukosten så leker hon, jag sjunger lite och leker med henne ett tag och sen går vi ut för att göra ärenden, oftast handla mat. Så även igår. Det blev en sväng om marknaden och två matbutiker. Om det var medelhavsvärme i förrår så var det det inte i går. På torsdagkvällen drog det in moln över staden och på natten åskade och regnade det nåt fruktansvärt, till och med jag vaknade och det vet de som känner mig, jag vaknar nästan aldrig under natten, inte av någonting. Och morgonen efter var värmen till stor del försvunnen, men det var kvavt ute. Molnen låg kvar och det regnade några gånger under dagen. Fast nu skiner solen här ingen.

När vi var i den sista butiken så märkte jag att Charlotte höll på att somna. Snabbt som attan sköt jag till henne en brödbit så hon hade något att sysselsätta henne med på vägen hem. För sover hon 5-10 minuter i vagnen somnar hon nästan garanterat inte hemma. Däremot blev det raka vägen till sängen för hennes del när vi kom hem och hon somnade ganska snabbt och utan att gnälla. På nåt sätt är hon mycket villigare att sova när jag lägger henne än när Julia gjorde det, jag har inte haft problem nån enda gång. Det är skönt.

Medan hon sov så städade jag, det börjar bli lite rutiner som sagt var. Hon sov dock bara en timme. På eftermiddagen var hon störskön, hon bara skrattade hela tiden. Vad jag än gjorde, eller även när jag inte gjorde någonting, så skrattade hon. Under tiden hon åt rapade hon ganska högt, vilket hon skrattade åt i flera minuter. Hon var så gullig och det var ju inga direkt svårigheter att leka med henne fram till Julia kom hem vid tjugo över ett. Men jag hade tyckt att hon känts febrig och när vi senare kollade visade det sig att hon hade 39 graders feber. Det märktes definitivt inte på hennes humör, hon var bara väldigt varm och lite glansig i ögonen, men muntrare har hon nog aldrig varit under min tid här. Som tur var försvann febern under eftermiddagen, lika snabbt som den kommit.

Resten av familjen åkte iväg för att köpa en bil som de sett ut dagen innan, men jag tog det lugnt här hemma. Läste mycket, såg ett avsnitt av Pride and Prejudice och var och hämtade en pizza åt mig eftersom de andra inte skulle komma hem förrän senare. Under den här tiden blev jag utsatt för en spindelinvasion i huset. Jag satt och läste och först en på mitt snedtak, inte stor men ändå. Den blev nedspolad direkt. Lite senare upptäckte jag en som måste varit hans kusin eller nåt på mitt soffbord. Ner i toan den med. Jag fick nog och gick och la mig i soffan där nere med min bok istället. Men vad ser jag på fönsterrutan några minuter senare? En spindel såklart! Ner i toan med den med, och då var jag var ju inte lite frustrerad. Kan de inte lämna mig ifred?! (och nu på morgonen tog jag ännu en, på min persienn den här gången)

Julia, Milan och Charlotte dök upp igen vid halv åtta, en halvtimme innan jag skulle träffa Melissa och Dani för att gå på Weinfest. Weinfest är en vinfestival här i Springe som organiseras av ett vinföretag eller liknande och som pågår under denna helgen. Tyvärr föjde Dani inte med, eftersom hon blivit sjuk, men Melissa och jag gick dit. Fast vi stannade inte länge, var betydligt yngre än medelåldern där och dessutom så var bandet som spelade katastrofalt. Jag vill nästan säga att de var sämre än vad vår musikklass var när vi gick i sjuan. Det enda roliga var två småkillar som stod och dansade framför den lilla scenen. Så efter varsitt glas vin gick vi helt enkelt därifrån. Vi gick till en Kneipe (tysk bar/pub) istället och träffade några av Melissas kompisar, först bara fyra stycken, men de blev fler under kvällen. Jag håller på att utvidga mitt sociala nätverk här nere nu, ikväll ska vi in till Hannover och dansa och nästa helg är det scoutläger. Efter att ha tagit det ganska lugnt på den fronten de första veckorna så känner jag mig tillräckligt hemma här nere nu för att försöka skaffa lite vänner i min egen ålder. Och med Melissas och Danis hjälp ska det nog inte vara några problem.

Jag hade en trevlig kväll, även om jag tycker att de röker hemsk mycket. Vi var väl runt 9-10 personer och det var bara jag och två till som inte rökte. Puh. Men det var ett trevligt gäng och jag hade som sagt var kul och vi ska ut och dansa ikväll. Som avslutning kan jag ju jämföra Sverige med Tyskland på punkten alkohol. Om man vill kan man här få 2 cl starksprit för 49 cent. Det kan aldrig vara bra.

På en terass på Rivieran eller i norra Tyskland - svårt att avgöra

Morgonen började en timme senare jämfört med gårdagen, Julia skulle inte åka hemifrån förrän vid halv åtta. Charlotte vaknade däremot tidigt, redan tjugo i åtta, vilket innebar att jag inte fick så lång stund för mig själv. Jag hann precis bara äta frukost innan jag hörde att Charlotte hade vaknat. Hon var lika gosig idag på morgonen, om inte ännu gosigare än igår morse. Hon ligger gärna en stund väldigt nära mig och mornar sig lite.

På förmiddagen lekte vi, jag sjöng en del och vi var och handlade. Även idag var mina fötter intressanta av någon besynnerlig anledning och Charlotte tyckte dessutom att det var kul att peta mig i sidan. Min kittlighet ställs på prov. Charlotte somnade vid 10 igen och jag städade lite. Hon sov dock bara trekvart, jag var inställd på 1,5-2 timmar... Sedan var det dags för lek igen och sen mat. Hon tar mer och mer intiativ för att vilja äta själv istället för att bli matat, fast det är lite svårt att få fast maten på gaffeln. Julia kom hem redan vid 12 och då hade vi precis ätit färdigt. Jag tog hand om Charlotte en stund till medan Julia fixade med lite saker, sen gick de upp för att sova. Och sov gjorde även jag en stund, det var skönt.

Idag har det verkligen varit strålande väder här nere, fruktansvärt varmt. Vi gick till exempel ut lite innan nio för att handla och då kunde jag utan problem gå i shorts, linne och flipflop. I skuggan var det ganska behagligt då, men stod man i solen svettades man lite. Och detta var alltså klockan nio på morgonen! Det fanns inte ett moln att se på himlen. Under dagen blev hettan nästan olidlig. På mitt rum var det 32 grader som mest, och ute nog en 3-5 grader till. Det var så kopiöst varmt att man blev riktigt trött av det. På eftermiddagen åkte resten av familjen iväg för att kolla på bilar i Hildesheim, men jag valde att stanna hemma. Satt ute hela eftermiddagen och sitter fortfarande ute. För tillfället är temperaturen mycket behaglig här och jag skulle nog kunna stanna ute ett tag till. Egentligen skulle det kunna vara en balkong på ett hotell i Italien eller på Rivieran som jag sitter på nu, istället för i en trädgård i norra Tyskland, temperaturmässigt i alla fall. Har spenderat eftermiddagen/kvällen med en bok och ett glas vatten med isbitar som jag ständigt har fått fylla på. Det var så varmt även i skuggan av parasollet att jag var tvungen att ta en kall dusch efter ett tag, vilket hjälpte temporärt.

Julia, Milan och Charlotte kom hem bara för ca en halvtimme sen, men det har inte gått nån nöd på mig. Det var på det hela taget en skön dag som jag ägnade åt läsning och att njuta av att göra ingenting. Jag tar alltså igen sådan nu som har fått stå tillbaka under de senaste åren (jag har ju lite att ta igen efter IB), och det njuter jag av att göra!

En härlig dag med en glad Charlotte

Dagen började tidigare än vad jag är van vid, var tvungen att stiga upp redan tjugo över sex. Tur att jag sov som en stock hela natten, för annars hade det inte varit kul. Imorgon börjar jag jobba på ett lite humanare klockslag, Julia behöver mig inte förrän halv åtta.

Charlotte hade en bra dag idag och var extra kelig. Hon vaknade redan kvart över sju, vilket är tidigt för att vara hon, och så där rök min borsta-tänderna-och-ta-det-lugnt-stund. Men hon var som sagt var kelig ville inte stiga upp direkt utan jag fick lägga mig i sängen (hon sover ofta i Milan och Julias säng nu för tiden) och så kröp hon nära och skulle gosa. Hur mysigt som helst :) Det är sådana stunder som gör livet här nere så härligt.

Hon lekte ganska mycket själv på morgonen, vi gick omkring lite i vardagsrummet och så skulle jag sjunga lite. Hon ville sitta i knät oftare än vad hon brukar och efter en stund blev mina fötter väldigt intressanta, varför vet jag inte. Det tyckte jag inte riktigt om, de som har leukoplastat mina fötter vet precis varför. (För att förklara för er andra kan jag säga att jag är riktigt kittlig under mina fötter) Det var fint väder så jag bestämde mig för att gå till lekplatsen en sväng. På den här lekplatsen fanns det faktiskt breda-höfter-vänliga gungor. Och gunga tycker Charlotte är kul, fast åka rutschkana är nog ännu roligare. Efter ett tag gick vi vidare, hade lite att handla. Jag var lite rädd ett tag att Charlotte skulle somna och sen inte sova nåt hemma, men hon höll sig vaken. På bageriet trodde en man att jag var Charlottes mamma, och han är inte direkt den första som tror det...

När vi kom hem var Charlotte riktigt trött och den var inga problem alls att få henne att somna. Vanligtvis brukar hon skrika lite innan hon somnar, men idag var hon helt lugn. Byssan lull funkade även denna gången. Jag fick lite tid för mig själv, städade lite, tvättade en maskin tvätt och hann även läsa lite. Charlotte sov nämligen hela två timmar, vilket hon sällan gör. Det var skönt för mig. Hon var fortfarande lika gosig och satt i mitt knä och lutade huvudet mot min axel. Det är så mysigt! När hon vaknat till lite var det dags för mat. Hon är rolig ibland när hon äter, får hon inte maten tillräckligt snabbt så säger hon "aaaaa" tills hon får den. Sedan var det lekstund igen och jag skulle sjunga tyckte hon. Hon visar det genom att upprepat öppna och sluta handen, det betyder att jag ska sjunga "Blinka lilla stjärna", hennes favoritvisa. "Fader Abraham" tyckte hon var jättekul och skrattade hela tiden när jag sjöng den. Även "Tänk om jag hade en liten apa" gillar hon skarpt, så fort hon hör den börjar hon dansa. :)

När Julia kom hem lite efter ett var det riktigt varmt ute så vi bestämde oss för att äta glass. En "Frucht Becher" blev det för mig den här gången, smakade kalasbra och så kände jag mig lite nyttigare än om jag bara ätit glass. :)

På eftermiddagen tog jag det bara lugnt, satt ute under parasollet i trädgården och läste. På gräsmattan lekte Julia och Charlotte med en spann vatten och Charlotte var så söt, så söt. Hon plaskade och lekte, och sen skulle hon gosa. Just då kändes det som om mitt liv nästan inte kunde bli bättre. Det var så härligt att sitta där och se på dom, med en bok i handen och 30 grader eller mer i skuggan. Livet är härligt!

På kvällen kom Milans föräldrar hit och vi grillade. Det blev en trevlig kväll, Charlotte hade så kul med sin farmor och farfar. Hon var rar och jätteglad hela kvällen, vilket bidrog till en munter stämning bland oss andra. Vi kom in på ämnet skola och universitet och nån dag då det inte hänt så mycket ska jag skriva om det tyska skol- och universitetssystemet i jämförelse med det svenska. Men jag kan ju säga så här, jag är glad att jag är uppvuxen i Sverige. En annan sak som jag fick reda på ikväll och som är nämnvärd är att skärtorsdagen heter gröntorsdagen här i Tyskland. Mysko... Hur som helst, det var helt enkelt en toppendag idag!

Och just det, har fixat till min blogg lite. Dessutom började jag fundera på vilka det är som egentligen läser min blogg, tydligen fler än vad jag först trodde. Därav frågan till vänster. :)

Babysim och IKEA igen

Jag är ännu tröttare nu än vad jag var igår, sov nämligen ännu sämre inatt. Tror att det beror på värmen här nere, mitt rum är så kopiöst varmt, även på natten. Så jag var inte direkt pigg när klockan ringde vid sju. Charlotte sov till lite efter åtta precis som igår, men var på ett annat humör. Hon var ledsen och skrek redan när hon vaknade, och ville definitivt inte ha några byxor på sig. Men efter lite vatten och frukost blev hon på bättre humör. Men hon skulle hela tiden vara uppe i min famn. Så för tillfället är jag ganska glad över att vara bredhöftad, att kånka runt på en 10-kilosperson bara på armen hade varit lite tufft i längden.

Efter att ha plockat ihop sakerna för babysimmet bar det av mot simhallen. Charlotte tycker fortfarande inte alls om att duscha. Jag försökte flera gånger förgäves få henne att låta bli att dricka klorvattnet. Hon är ganska klängig när hon är i vattnet, vill inte släppa taget om mig ens när hon har luftkuddar på armarna. Även idag var det väldigt gulligt att vara på babysim, de är så söta allihopa.

På vägen hem somnade hon såklart i vagnen och det var bara att flytta över henne till hennes säng när vi kom hem. Sedan sov hon som en stock i nästan två timmar. Tisdagar kommer definitivt att vara de lättaste dagarna för mig, för på morgonen är det bara påklädning, matning och sen iväg till babysim och efteråt sover hon länge. Dessutom är Julia hemma redan vid tolvtiden så tisdagarna är ganska lätta att ha att göra med.

Eftermiddagen ägnade jag åt att sova en stund och gav mig sen ut på stan en sväng för att köpa några fina vykort jag hade sett innan. Det blev fem stycken med olika texter som var fina och tänkvärda. Jag lär inte använda dom som vykort, utan som bilder att ha på mitt rum. Ett passade klockrent till mig. Det hette "Was du willst" (vad du vill) och löd så här:
"Mach doch einfach, was du willst..." sagte das Gesicht im Spiegel zu mir.
Und ich antwortete: "Würde ich ja. Wenn ich wüsste, was das ist..."

För dom av er som inte är så slängda i det tyska språket kommer här en översättning:
"Gör helt enkelt det du vill göra..." sa ansiktet i spegeln till mig.
Och jag svarade: "Det skulle jag också. Om jag bara visste vad det var..."
Det passade mig perfekt tyckte jag. Alltid dessa val och alltid har jag lika mycket beslutsångest. Jag kan verkligen göra precis vad jag vill, men vad är det jag vill egentligen...

Vid fyra gick jag hem till Dani och tillsammans med hennes lillasyster och pappa åkte vi till IKEA. Hon undrade igår om jag ville följa med och naturligtvis ville jag det. Var sugen på att köpa lite kaviar, men hade inte tänkt köpa nåt annat. Men självklart gjorde jag det. Jag kan inte gå igenom ett IKEA-varuhus utan att köpa nåt. Efter ca 1,5 timme där så kom jag ut med ett doftljus och ett paket med pepparkaksformar. Jag vet, lite fel årstid, men det var en älg, en igelkott, en räv, en snigel m.m. och var bara tvungen att köpa dom. Men kaviar blev det ingen, för den var slut. :( En påse med kardemummaskorpor fick duga som ersättning. Dani skulle bara köpa en bokhylla var tanken, men även hon plockade på mer än hon tänkt sig. En skrivbordsstol, en lampa plus lite annat smått och gott. En rolig sak som jag la märke till när vi var där var att böckerna i alla bokhyllor på varuhuset var svenska. Säkert direktimporterade från Sverige bara för att. Men det kändes som lite overkill...

Det blev en lång utflykt, var inte hemma igen förrän halv åtta. Men det var lugnt, vi åt på IKEA. Dani hade aldrig smakat köttbullar så hon tog en sådan portion, fast med pommes eftersom hon var väldigt sugen på det. Hon tyckte att de smakade helt okej, men hennes pappa provade också och tyckte väl inte direkt om dom. Jag planerar att göra riktiga köttbullar åt dom inom en inte alltför lång tid, IKEAs är ju inga höjdare egentligen.

Så nu, efter samtal med både pappa och sen mamma ska jag gå och lägga mig, ska upp redan 6.15 imorgon. Och trött är bara förnamnet på vad jag är för tillfället...

Första dagen ensam med Charlotte

Dagen började med att jag var jättetrött när klockan ringde, för jag kunde inte somna igår kväll. Tror inte att jag somnade förrän klockan två eller nåt. Så när klockan ringde vid lite innan sju var jag ganska sömnig. Men en dusch gjorde susen. Charlotte vaknade inte förrän lite efter 8, vilket var skönt eftersom jag kunde äta frukost, läsa tidningen och borsta tänderna och så ifred.

När jag hörde att hon vaknade gick jag ner till henne. När jag kom in i rummet möttes jag av en mycket nyvaken men stort leende Charlotte. Hon var så söt att det inte var klokt. Det där leende kan få vem som helst att smälta och jag gör det definitivt. Frukosten gick bra, hon åt duktigt av sin fruktgröt och var på ett bra humör. Sedan var det dags för lek såklart, och ett tag sysselsatte hon sig på egen hand. Men sen var det dags att gå en sväng igen så då var det bara för mig att snällt räcka fram mitt pekfinger åt henne att hålla sig i. Och så gick vi omkring lite i vardagsrummet, hon är så nöjd även om det bara är vardagsrummet vi är i.

Framåt tiotiden gick vi ut för att göra några ärenden, handla lite och så. När de var avklarade gick jag bara omkring lite och hoppades på att hon skulle somna, vilket hon gjorde efter ett tag. Så då gick jag och satte mig på min favoritbänk i parken och bara tog det lugnt, tills hon vaknade ca 45 min senare. Då bar det av hemåt för lite lunch. Redan lite efter tolv kom Julia hem, och då blev Charlotte mammasjuk. Det gick hur bra som helst under dagen när vi var ensamma, hon var inte ledsen en enda gång, men så fort Julia kom hem skulle hon vara med henne. Julia kunde inte ens gå ut i köket utan att Charlotte blev ledsen och började skrika. Till slut tog Julia med henne upp för att sova en stund och då passade även jag på att göra det, vilket var väldigt skönt.

Idag har jag även varit och skrivit ut en del bilder. Jag kände för att göra mitt rum lite mer personligt och ville dessutom ha lite bilder på familj och vänner. När vi var på IKEA så köpte jag ramar, så nu var det bara bilderna som saknades. Så nu står mamma, Martin, pappa och Marie på fönsterkarmen ovanför datorn, katterna jämte datorn, en bild på Helena och mig på bokhyllan, en bild på Sara och mig på mitt lilla bord och Johan och jag på mitt nattygsbord. Lite mer hemtrevligt och lite mer personligt nu än innan.

Även idag var det strålande väder ute, så jag satt en ganska bra stund ute och njöt i solen. Tanken var att jag skulle tagit hand om Charlotte mellan fyra och fem, eftersom Julia skulle på möte och Milan jobbade längre, men Milan lyckades ta sig hem till redan innan fyra. Så jag fick stanna kvar i min plats i solen, vilket jag inte tackade nej till.

En lugn och skön dag

Nä, många knop blev det inte idag. Jag har lyssnat på musik i x antal timmar och läst lite, så mycket mer har jag faktiskt inte gjort. För det första var det en typisk dagen efter fest dag då jag bara tar det lugnt, för det andra var det vansinnigt varmt ute, så man orkade knappt göra nåt annat än att lata sig. Det var väldigt skönt att sitta ut i solen med en bok och ett glas isvatten. En härlig söndag helt enkelt, det var länge sen jag kunde njuta så. Det är så härligt att bara vara och veta att man kan vara det utan några läxor som pockar på uppmärksamheten. Underbar känsla.

På kvällen grillade vi det kött som blev över från gårdagen. Det blev en trevlig kväll, som slutade med att jag och Julia tittade på bilder från olika semestrar, bland annat den då Milan friade till Julia. En väldigt lugn men härlig dag.

Inflyttningsfest/födelsedagsfest avklarad

Fram till festen igår kväll tog jag det ganska lugnt. För att Milan och Julia skulle få jobba ifred i huset tog jag med Charlotte på en promenad som avslutades med glassätande. Det var strålande väder, mycket bättre kunde vi inte ha önskat oss för festen. Alltså var det ganska skönt att få komma ut och gå en sväng, och glass säger jag ju nästan aldrig nej till. Inte Charlotte heller. :)

Charlotte blev hämtad av Julias föräldrar vid 16-tiden, lite synd tyckte de flesta som var med på festen, men hade hon varit kvar hade hon aldrig kunnat somna. Så hon fick spendera kvällen med en barnvakt istället. Julias föräldrar kunde tyvärr inte vara med på kvällen, för de var bjudna på 60-årsfest hos en god vän. Men frammot sjutiden började de flesta trilla in. Det var Julias systrar med respektive, Milans föräldrar, en barndomsvän, hans kollegor och två kollegor till Julia. Totalt var vi 33 st inklusive Julia, Milan och mig. Lite trångt blev det i trädgården, men det gick. När man kommer går man ju först runt och hälsar på alla, vilket blev lite roligare för mig än för de andra. För de andra hälsade de vanligt på, lite sådär artigt som man gör, men när de kom till mig hajade de flesta till och log och sa "jaha, det är DU som är Anna". Tydligen har Milan berättat om mig på jobbet.

Det blev en trevlig kväll med grillning, Caipirinha och prat. Jag spenderade mestdels kvällen med Julias systrar och deras respektive, Carro, Annie (Anna-Lena), Bastian och Resa. De var jättetrevliga allihopa och vi hade kul. När systrarna kom in på sin fjärde/femte Caipirinha började de bli riktigt fnissiga och kul hade vi. Jag vet inte riktigt hur, men vi lyckades komma in på Stieg Larsson och hans böcker. Jag berättade att han var död och då kläcker Carro den fina kommentaren: "Det visste jag inte. Skrev han böckerna innan eller efter han dog?". Det tog ett tag för oss andra att reagera, men när vi insåg vad hon sagt brast vi ju såklart ut i gapskratt allihopa. Vi skrattade så vi nästan grät i flera minuter. Om samtalet hade varit lite stelt i början av kvällen så var det de inte då. Vi ägnade även ett tag åt att diskutera vart Carro och Bastian ska åka på bröllopsresa nästa sommar.

Ja, en trevlig kväll blev det. Vid halv ett gick Carro etc. som sista gäng och då var det bara att städa. Sen somnade jag som en stock. Lär nog inte göra så många knop idag...

Lite blandat sen igår

Ja, igår kom jag faktiskt hem ännu senare än vad jag gjorde i torsdags, för Julia och jag var på en historisk rundvandring här i Springe. Men mer om det senare...

Charlotte sov som tur var ganska länge, så att jag fick också sovit en del, vilket jag verkligen behövde. Vid halv fyra drog jag mig hem till Dani, och därifrån åkte vi tillsammans till grannbyn Völksen. En annan tjej vid namn Vanessa följde också med i bilen. Dags för scoutmöte alltså. Dani leder gruppen Fledermäuse (fladdermössen) i Völksen och Vanessa är med som ledarassistent. Barnen, som var mellan 8 och 11 år, var riktigt söta och rara. Det märktes tydligt att de tyckte att Dani var hur cool som helst och att de verkligen respekterade henne. Och Dani är verkligen cool, lite annorlunda visserligen, men cool. Hon har en liten annorlunda stil och är ganska flummig, men hon har väldigt bestämda åsikter och är snabbtänkt. Man kan inte annat än gilla henne. Hon är helt enkelt cool.

Scoutmötet var lite annorlunda än vad de är hemma. Först pratade Dani en hel del, mest om lägret om två veckor och vad hon förväntade sig av dem. Jag tror att de respekterar henne så som de gör för att hon verkligen behandlar dom bra, på ett vuxet sätt. Sen var det naturligtvis dags för lite lek, barn i den åldern kan inte sitta stilla allt för länge. Så vi lekte lite dunkgömme. Först begrep jag inte ett dugg vilken lek de menade, leknamn på tyska är inte det lättaste att förstå. Men när de väl förklarat vad det var fattade jag vilken lek det var. Tom, en av scouterna, kunde till och men säga "kurragömma", vilket de tyckte var lite svårt. Sedan pratade de lite till, t ex om vad olika tält och så heter och de olika åldersgrupperna, och sen var det dags för lite lek till. Vad jag däremot tyckte var lite konstigt var att de på slutet åt chips, godis och kex. Det händer inte så ofta på scoutmöten i Sverige, inte de som jag varit med på i alla fall (naturligtvis undantaget senior i Karlshamn....) Men där verkade det vara ganska vanligt. På slutet gjorde de däremot något som jag tyckte var mycket bra. De samlades alla i en ring och sa vad som de tyckte hade varit bra respektive dåligt med dagens möte. Det kändes väldigt bra när de flesta nämnde att de tyckte att det var kul att jag var där och att de hoppades att jag skulle komma resten av fredagarna också. :) Jag kände mig verkligen välkommen.

Därefter tog jag det ganska lugnt, fram till lite innan nio då Julia och jag gick ut på stan för att vara med på en historisk rundvandring i Springe. Det var en lite äldre man utklädd till nattväktare (om det nu heter så på svenska) som höll i det. Han berättade mycket historisk fakta om Springe, om korsvirkeshusen, Heinrich Göbel och lite historiska anekdoter m.m. Han berättade också på ett mycket bra sätt, och ställde frågor till oss där rätt svar belönades med en karamell. Det var väldigt intressant och man lärde sig mycket om Springe som man nog aldrig annars hade fått lära sig. Det var tur att det var en fin kväll, för rundvandringen varade nästan två timmar. Men intressant var det.

Och tjaa, nu på morgonen har det inte hänt något av intressant värde alls, men klockan är ju inte så mycket än. Ikväll är det dags för inflyttnings/födelsedagsfest, så jag borde nog städa lite innan dess...

Det har inte hänt så mycket...

Nä, igår hände det egentligen inte så mycket. Det blev lite sent, var ute på restaurang, så därför blev det inte nåt skrivit igår kväll. Nu sover Charlotte, så jag kan passa på att skriva lite.

Igår var som sagt en ganska händelselös dag, åtminstone fram till kvällen. Jag gick en promenad med Charlotte igen och hon somnade redan efter 15-20 min. Hon ä verkligen inte svår att ta hand om. När vi kom tillbaka vaknade hon såklart direkt när vi kom fram till dörren och sen var det dags för lite mat och lek tills Julia kom hem. Det har blivit lite av en vana att jag drar mig tillbaka upp på mitt rum ett tag då. Senare gav jag mig ut på en cykelrunda, samma tur som förra gången. Den är ganska lagom, tar 50-55 min. Tyvärr så kommer den att stängas av om nån vecka och i en månad framöver pga nåt vägarbete. Lite typiskt.

Vad som var kul under dagen var att jag och Milan tränade ganska mycket på att gå med Charlotte. Hon blir bara bättre och bättre. När vi övade gick hon en 10-15 steg själv, men när Julia kom hem och vi övade lite till gick hon hela 25 steg på en gång! Visserligen vågar hon inte gå helt själv utan det måste alltid finnas armar runt omkring henne att ta tag i ifall hon skulle vilja det. Men känslan av att se henne, som knappt kunde stå själv när jag kom hit, gå över hela vardagsrummet går inte att beskriva. Det är otroligt. Känslan är så härlig, och jag kan knappt föreställa mig hur det känns för Julia och Milan.

På kvällen bar det av på restaurang för Julia och mig. Vi träffade de andra mammorna från Charlottes "Krabbelgruppe" (krabbeln=krypa), på något som skulle vara en typisk tysk restaurang. Den låg en bit upp på ett berg och utsikten var härlig. God mat hade de också, det blev en tomat- och vitlökspasta för mig. Det blev en trevlig kväll, även om jag inte hade så mycket att prata med de andra om. Jag lyssnade mest. Men jag kommer att träffa dem fler gånger, så då lär jag ju lära känna dem bättre.

Jag borde försöka sova en stund, det blev som sagt var sent igår och imorse vaknade jag lite efter sju av att Charlotte skrek och skrek. Milan var tydligen i köket och hon i vardagsrummet, vilket hon inte tycker om. Helst ska alla vara med henne i vardagsrummet och leka med henne, då är det bäst. Vi lekte lite, trots att jag var jättetrött. Men hon är som sagt var inte så ansträngande att ta hand om, jag behövde i princip bara ligga på soffan och ta emot en kloss då och då så var hon nöjd. Vi övade på att gå och lekte lite till. Jag hade henne på armen och släppte henne en bit och fångade henne igen, vilket hon tyckte var vansinnigt kul. Hon skrattade så mycket så att hon fick hicka, det var gulligt. :) Sen gick jag och nattade henne, hon behövde sova. Byssan lull funkade utmärkt som vaggvisa för henne. Och nu borde jag sova ett tag.

En blanddag med Mamma Mu

Charlotte sov ganska länge även idag, ända till halv nio. När hon och Milan kom ner hade jag redan hunnit läsa tidningen, vilket har blivit lite av en vana på morgonen. Vi lekte lite, men eftersom Milan hade lite saker att göra i huset och han bäst gör det ensam, så tog jag med Charlotte på en promenad. Vi gick omkring lite varstans i Springe och efter en dryg timme tänkte jag gå hem. Men när jag kollade så hade Charlotte somnat och då var det lika bra att fortsätta gå, annars hade hon säkert vaknat när vi kom hem och sen inte somnat igen. Så det blev en timmes promenad till. Men självklart vaknade hon när vi kom hem igen. Det är något konstigt med henne, när man är ute och går och hon sover kan ingenting väcka henne, inte ens en tjutande ambulans som körde förbi idag. Men hon märker direkt när vi kommer hem och vaknar då.

Lite mat och sen lek innan Julia kom hem. Då tog hon över från mig och jag drog mig tillbaka ett tag och vilade lite och så. Lite innan fyra började det ösregna, det verkligen öste ner, vilket var typiskt eftersom jag skulle gå hem till Dani vid 16. Men jag hade tur, det slutade precis innan jag gick utanför dörren. Hos Dani gjorde vi inte så mycket, satt mest och pratade och tittade på bilder från hennes resa till Berlin och diverse scoutbilder. Jag fick dock även sätta mitt handavtryck på hennes vägg, där ca 10 st andra händer redan fanns. Hela min hand blev gulmålad och sen var det bara att sätta min signatur på väggen. En kul grej som utmärkte hennes rum. Vi pratade vidare om scouterna och på fredag ska jag följa med henne till gruppen som hon är ledare för. Kanske ska jag även följa med på deras distriktshajk som är om ca 2,5 veckor, Dani sa att hon kunde låna mig sovsäck osv. Den kan nog bli kul!

På eftermiddagen övade jag gående med Charlotte. Att gå när man bara håller fast sig med en hand är inget problem, men än så länge går hon inte många steg på egen hand. Fast det blir bättre för var gång vi övar och hon tycker att det är så kul, hon skrattar hela tiden medan hon går själv. :)
Senare på kvällen blev hon lite grinig igen, vilket ledde till att jag nu sitter här med en lätt huvudvärk. Hennes skrik är verkligen skärande. Julia tror att det är omställningen, hon har inte så mycket tid över för Charlotte längre som hon hade innan hon började jobba igen. Så Charlotte är för tillfället lite mammasjuk när Julia väl är hemma. Förhoppningsvis kommer det att bli bättre. Jag drog mig tillbaka hit tidigt, redan vid åtta och hade tänkt lägga mig tidigt, sov inte så bra inatt. Men ska nog lyssna lite till på Mamma Mu först, har redan hört en berättelse. Den är så gullig. "Tschüs" för denna gång!

Anna - nybliven ägare till 2800 år gammal grekisk vas

Idag är det Milans födelsedag, men eftersom han inte tycker att det är nåt särskilt viktigt att fira så har det inte märkts så mycket. Lite presenter och så åt vi på restaurang ikväll. Puh, jag åt lite för mycket även om jag inte äns åt två tredjedelar av huvudrätten. Så magont, here I come.

Morgonen började lite tidigare än den har gjorts de senaste dagarna eftersom Charlotte och jag skulle på babysim. Jag ställde till och med alarm så jag skulle vakna halv åtta som planerat, och vaknade gjorde jag, men gud vad trött jag var. Charlotte sov däremot som en stock, Milan var till och med tvungen att väcka henne kvart över åtta så att vi inte skulle komma för sent. Hon behöver aldrig väckas annars. Babysim alltså. Det var väldigt gulligt, tio små bebisar i 12-16 månadersåldern i vattnet med en förälder. De flesta var mammor, bara en pappa var med och så jag så klart. Det blev lite lek blandat med lärande. Mest plask och lek, och lite halvfåniga sånger. Men gulligt var det.

Charlotte var som sagt trött redan innan badet och somnade i vagnen på vägen hem, fastän det hade börjat regna. Sen sov hon som en stock i två timmar. Julia kom hem vid halv ett och då blev det födelsedagsfika. När Charlotte väl hade vaknat var det dags för presenterna. Av mig fick Milan som jag nämnde igår ett foto, som han verkade tycka om. Av Julia en skjorta och en adresstämpel och av Charlotte en resebok för Tyskland och Nordeuropa. Drottningholm Slott var t.ex. ett av resmålstipsen.
På eftermiddagen tog jag det ganska lugnt. Jag började titta igenom gamla bilder från 2003 och framåt, först mina egna men sen hittade jag även bilder från semestrar, födelsedagar och likande. Jag fastnade helt enkelt. Det var så många minnen, tänk att de kan rymmas i en liten svart låda (min externa hårddisk för dem som inte begriper). Det var så roligt att titta på bilder, på vissa ser jag och andra så små ut. Jag gick förlorad i minnen ett tag där...

Senare åkte vi in till Hannover, först för att köpa lampor till huset och sen för att äta. I en affär hittade jag en lampa som skulle passa perfekt till mitt rum hos mamma, men den kostade €60... Fin var den dock. Där efter åkte vi och åt, naturligtvis på en grekisk restaurang. Maten var god, mycket bättre än den som vi åt här i Springe. Till förrätt blev vi först bjudna på en god sallad, sen blev det tzatziki. Den var riktigt god, om än lite för stor portion. Likadant var det med varmrätten, god men helt klart för mycket. Gud, vad mätt jag är. Middagsstämningen var sådär, trots att det var Milans födelsedag. Charlotte hade en grinig kväll, och Milan och Julia missförstod varandra lite då och då vilket ledde till en stämning som inte var på topp direkt. Det hände dock en rolig sak under middagen. Helt plötsligt började chefen på stället gå och dela ut lotter till alla gäster. Det han lottade ut var en enligt honom grekisk vas från 800 f.K. Sedan fick Charlotte som enda barnet i restaurangen dra en lott och gissa vem som vann? Jag såklart! Det var verkligen kul att hon lyckades dra just mig. Vasen är väl inte jättefin, lite kantstött och så, men den har i alla fall en rolig historia bakom sig. Nu står den här och om nån frågar var den kommer ifrån har jag något roligt att berätta. Men det där om 800 f.K. tar jag nog med en nypa salt...

En blanddag med köttbullar

Charlotte var på ganska omväxlande humör idag, fast tyvärr mest grinig. Hon har börjat skrika på ett sätt som hon inte gjort innan, ett väldigt högt (hög ton alltså) skrik som skär i öronen. Så nu sitter jag här med lite lätt huvudvärk på grund av det. Det här var första dagen som det faktiskt var lite jobbigt att ta hand om henne. Dessutom var hon oförskämt pigg (fast grinig), säkert bara för att jag var tröttare än vanligt. Vaknade redan vid sju, glömmer varenda kväll att dra ner rullgardinerna.

Efter frukosten åkte Milan, jag och Charlotte till Charlottes barnläkare några byar bort. Hon hade ett utslag på ryggen som har varit där ett tag, så Julia ville få det undersökt. Det var dock inget farligt, förmodligen bara lite uttorkat. På vägen dit och hem hade jag och Milan en intressant diskussion om sjukvårdssystemet i Tyskland och sen om körkort och trafik i Tyskland respektive Sverige. Bland annat om att man inte får övningsköra med föräldrarna hemma, utan bara får köra på körskola innan man tagit körkortet och att man inte får köra det första året utan en som har haft körkort en längre tid bredvid sig i bilen (hur länge vet jag inte). Lite mysko regler måste jag säga, då tycker jag att Sveriges system är bättre.

När Julia kom hem sov Milan och Charlotte. Efter en liten pratstund med henne gick jag ut på stan en sväng för att fixa Milans födelsedagspresent. Han fyller 33 år imorgon så jag var lite sent ute, men det var för att jag inte hade nån aning om vad jag skulle ge honom. Men igår kom mamma med förslaget om en bild på honom och Charlotte. Så den gick jag och fick framkallad idag och inhandlade samtidigt en ram. Bilden som jag valde hittar ni under inlägget "En rolig dag" här på bloggen. Så nu ligger den inslagen i en svensk apotekspåse för det var det enda jag hade, och jag ville ju inte fråga Julia eftersom det ska bli en överaskning för henne med. Fint paket helt enkelt. :) I alla fall med svensk touch.

På eftermiddagen åkte vi till IKEA, eftersom Milan och Julia behövde lite småsaker till huset. Det var jättekul, och även om jag bara har varit här i knappt två veckor var det lite som att besöka Sverige. Det stod en massa saker på svenska överallt och en Schwedenshop fanns det också. Att man kan bli så glad av Kalles Kaviar, Pågens Kanelgifflar och Annas Pepparkakor hade jag ingen aning om tidigare. Det var väldigt kul att gå omkring bland den svenska maten. Inne i varuhuset gick jag och översatte namnen på vissa varor för Julia och Milan. Det blev lite av varje köpt och jag fick tre minikaktusar till mitt rum. När vi väl kom ut igen var det ganska sent och vi bestämde oss för att äta nåt i bistron utanför. Julia och Milan tog vars två varmkorvar men jag skulle såklart ha köttbullar! Till skillnad från i Sverige så sålde de "Köttbullar to go", bara 8 köttbullar sådär utan något till. Fast både mammas och farmors är ju så mycket bättre.

Vi kom hem nån gång efter sju, och efter att ha matat Charlotte var jag rejält trött så drog mig ganska snart tillbaka upp hit på rummet, och tanken är att jag ska lägga mig alldeles strax. Imorgon är det nämligen dags för babysim för första gången, vid halv tio. Det ska bli kul, men jag borde nog vara lite piggare än idag. Lite bilder från IKEA kommer här och sen säger jag gonatt för idag.

En slapparsöndag

Ja, idag har jag verkligen inte gjort många knop. Eftersom jag la mig lite senare igår vaknade jag också senare och kom ner lagom till att Julia och Milan hunnit igenom sin frukost. Sedan var jag fortfarande trött och gick helt enkelt upp på mitt rum igen och lyssnade på musik ett tag. Lite efter 11 kände jag att jag behövde ta tag i mig själv och inte bara ligga i sängen hela dagen. Det var bra väder för en cykeltur, lite kyligare men ändå inte kallt, så jag gav mig ut. Det blev en tur på 18-20 km och det var riktigt skönt att komma ut och röra på sig. Det fanns en härlig raksträcka mellan två byar som var platt och fin så där var det bara att dra på i högsta tempo. Underbart!

Eftermiddagen var också den ganska slapp. Jag skrev lite på en artikel som jag har blivit ombedd att skriva för den österrikiska scouttidningen, en artikel om Explorer Belt. När jag sedan drog mig ner till de andra tittade de på Harry Potter och de vises sten. Så nu har jag sett halva den och jag måste säga att det här med dubbade filmer inte riktigt är min grej. Dock lär jag väl ha vant mig efter det här året, verkligen allt är dubbat. Jag är så van vid att folk på film eller CIS och liknande pratar engelska och så helt plötsligt pratar de tyska istället. Känns fel. Efter Harry Potter fortsatte vi titta på film, det var helt enkelt en sån dag, en slappardag. Nu blev det Pippi Långstrump och om det var konstigt att höra Harry Potter prata tyska så var det än värre att se Pippi göra med. Känns verkligen mysko. Men som sagt var, jag lär ju vänja mig. Lite konstigt var dock att en hel del scener var borttagna, vilket jag naturligtvis la märke till. Man kan fråga sig varför.

Efter middagen blev det en film till, den här gången Pippi på de sju haven. Den filmen hade jag glömt bort att den fanns, men kom direkt ihåg ganska många scener när Julia nämnde namnet. Sen blev det även ett avsnitt CIS. Så dagen har alltså ägnats åt att vänja mig vid tysk dubbning. Inte mycket mer har gjorts, ett samtal med mamma men inte mer.

Jag kan även visa en rolig skylt från en affär här i Springe.

En lördag med nya bekantskaper

Morgonen började med en hemsk upplevelse. Jag vaknade och var så där lagom trött och ville ta en dusch. Jag gick till badrummet men ryggade snabbt tillbaka. För i min dusch satt en jättestor äcklig spindel!!! Den var nog 5-6 cm i diameter med benen inräknade. Som man i huset fick Milan rycka in och ta bort den. Aldrig att jag hade lyckats med det. Hemsk var den!

Charlotte hade en lite gnälligare dag, och inget blev riktigt bra för henne. Vi trodde alla att hon var trött, men sova skulle hon ju såklart inte. Så då tog Julia och jag med henne på några ärenden. Vi var och hämtade väldigt söta kläder till Charlotte och sen i bokhandeln för att hämta en uppsättning böcker till Julias klass. Barnklädesaffärer är farliga att gå in i. Allt är verkligen gulligt. I bokhandeln hittade jag lite roliga ljudböcker, bland annat Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn, men även Pettson och Findus och Mamma Mu. Det var nostalgi. Lite kul att sådana klassiska barnböcker även har spridits sig utanför Sverige. Men tyskarna verkar generellt vara väldigt förtjusta i svenska författare, både när det gäller deckare och när det gäller barnböcker.

Därefter åkte vi och storhandlade. Då vi glömde köpa juice på det stora köpcentrat fick vi även köra inom Pennymarkt. Men då var Charlotte så trött att hon somnade med huvudet mot min axel när jag bar henne. Det var hur sött som helst. :) Men naturligtvis ville hon inte somna när vi kom hem tio minuter senare. På eftermiddagen gjorde jag knappt någonting. Skrev lite mail, läste lite och lyssnade på musik en hel del. Slumrade lite en stund också, även om det här med den ovanliga tröttheten börjar ge med sig. Jag har nu två dagar i rad vaknat mellan 7 och 8. Jag har helt enkelt börjat vänja mig vid att bo här. Jag tog även en promenad på eftermiddagen, lite för att råda bot på hemlängtan som plötsligt slog till då. Promenaden hjälpte, men vad som var lite roligt var en skylt jag såg när jag var ute och gick.

Det är inte ofta man ser såna skyltar och definitivt inte inne i en stad.

På kvällen for resten av familjen in till Hannover, för att träffa Julias systrar på Maschseefest, men jag hade andra planer. Dani, scouten från iförrgår, och jag träffades och gick och åt på ett café här i Springe. Melissa, en av Danis vänner, hängde också med. De hade betydligt godare baguetter än hemma, och billiga var de också. Mycket trevligt ställe helt enkelt. Servitören var en rolig typ också, när Dani och Lizzy (Melissa) försökte förklara vad "Waldmeister" var hämtade han en florabok och bjöd mig på "Waldmeistersyrup", en sorts saft.

Waldmeister heter tydligen myskmadra på svenska, men det hjälper inte mig. Det är hur som helst en sorts växt som tyskarna använder till allt, från saft till glass och efterrätter. Vi hade trevligt tillsammans, och mot slutet undrade Lizzy om jag ville följa med till "Abi-party" - en fest arrangerad av nästa års studenter för att få in pengar. Efter lite funderande bestämde jag mig för att följa med, jag vill ju träffa så mycket folk som möjligt i min egen ålder.

Men till "Abi-party" kom jag aldrig, för först gick vi på förfest hemma hos en av Lizzys kompisar vid namn Dennis, en förfest som inte slutade förrän efter elva, och då var jag så trött att jag bestämde mig för att cykla hem igen. Men det var ändå en väldigt trevligt gäng som träffades där, gänget som Lizzy mest är med, även om jag stördes lite av att alla utom Dennis rökte. De var hur som helst jättetrevliga hela bunten och tyckte det var kul att jag kom från Sverige. Dem lär jag träffa fler gånger, åtminstone Lizzy som jag nog ska ta en shoppingtur i Hannover med.

Ganska händelselös men trevlig dag

Jo, dagen har varit ganska händelselös. Dock har det nästan varit som en första riktig arbetsdag, för Milan vaknade med migrän och gick och la sig igen. Så Charlotte och jag var ensamma större delen av tiden innan Julia kom hem. Inte ens på toaletten får man vara ifred då. Charlotte verkade trött så då försökte jag få henne att sova lite, men icke. Det skulle hon inte. Så jag satte henne i barnvagnen och så gick vi en sväng istället. Det blev en tur till stadsparken idag också, där finns det ju skugga för det stekande sol som råder här för tillfället. Det är nästan för varmt för att vara ute mitt på dagen. Jag har till och med blivit nästan brun, något som jag aldrig blir. Vi gick även en sväng om marknaden och där bland all liv och rörelse somnade Charlotte, precis vad hon behövde. Men när vi kom hem en kvart senare vaknade hon naturligtvis direkt. Hon och Milan sov hur som helst när Julia kom hem vid 14-tiden, så Julia och jag fick en fikastund för oss själva.

Eftermiddagen var mest händelselös. Resten av familjen åkte för att kolla på bambu på nån plantskola, men jag valde att stanna hemma. Jag tog en tur på stan och hittade en rolig butik, lite som Fyndkällaren där hemma. Det mesta kostade ca 50 cent eller 1 euro. Vansinnigt mycket prylar och skräp. Jag hittade för övrigt en till liten butik med väldigt fina presentartiklar, där lär jag nog handla nån födelsedagspresent. Sedan letade jag efter barnvisor på internet ett tag. Jag sjunger väldigt gärna för Charlotte men insåg snabbt att jag glömt de flesta låtar, utom Bä, bä vita lamm och Blinka lilla stjärna och så. Så det var bara att googla och nog hittade jag många. Det blev en nostalgisk stund. Jag insåg att jag glömt bort till och med Lilla snigel. Illa, måste jag erkänna. Jag var helt lyrisk efter ett tag, att man kan bli så lycklig av att minnas några barnvisor...

Det blev en mysig kväll med många skratt. När solen väl försvunnit runt huset är det en ganska behaglig temperatur på uteplatsen, så där sitter vi gärna. Milan var vansinnigt rolig när han härmade dialekten i Berlin och sen Bayern. Där visade han sig ha en dold talang, han var helt enkelt suverän. Jag skrattade nästan så jag kiknade. Sedan satt vi och pratade om ditt och datt en stund och Charlotte var hur gullig som helst. Jag kan ju inte påstå annat än att jag känner mig välkommen i familjen.





Även idag blir det lite diversesaker. En annan nostalgisk sak var den här bilen jag såg i second-handleksaksbutiken nör jag var ute och gick:

En annan rolig sak jag kan berätta är att jag för tillfället får annonser på tyska på Facebook och liknande sajter som har Google som annonsör. Lite kul. :)

En glad-Charlotte-dag

Idag har varit en mycket trevlig dag, främst för att Charlotte har varit på mycket bra humör, men också för att jag träffade Dani (egentligen Daniela), scouten härifrån som jag berättade tidigare om.

Även denna dag innehöll en promenad, men den här gången var Charlotte med mig. Milan behövde jobba själv hemma så Charlotte och jag gick ut. Först gick vi till lekplatsen här i närheten, och då menar jag gick, även Charlotte. Det gick lite långsamt och var lite slitsamt för henne, så de sista 30 metrarna fick jag bära henne. Att gunga tycker hon är jättekul. Men där det inte finns en barngunga måste man själv gunga och ha henne i knät. Och jag kan berätta att gungor inte är gjorda för oss som är lite bredare om höfterna. Det gör lite ont att sitta där och gunga, men vad gör man inte för att få ett stort brett leende av en sötnos...

Sen tog vi en lite längre promenad, men då satt Charlotte i vagnen. Vi gick först en sväng i stadsparken och sen lite i stan. Parken var visserligen liten, men väldigt vacker. Dessutom fanns det en bra lekplats där. Medan vi var ute och gick kom jag att tänka på hur annorlunda allt är för mig nu. Det jag för tillfället gör liknar inte nåt som jag har gjort på senare år. Det är verkligen helt annorlunda och jag lär säkert förändras en del under året... När vi kom hem försökte jag få Charlotte att somna, men det gick inte så bra. Det blev lite lek istället. När Julia kom hem vid 12-tiden sov dock Charlotte som en stock, Milan hade varit uppe och lagt henne. Jag gjorde inte så mycket mer under eftermiddagen än läste min bok. Efter en dryg vecka är den första boken utläst, så det var nog bra att jag tog med mig runt 30 stycken.

Lite innan 17 drog jag mig in mot stan och glasscafét Martino, där jag träffade Dani. Det var en trevlig tjej som jag nog kommer att umgås med en del under året. Dessutom hade hon tänkt presentera mig för sina kompisar, speciellt en vid namn Jan som tydligen var intresserad av mig, förmodligen för att jag kom från Sverige. Förhoppningvis kan jag få lite vänner i min egen ålder i det här gänget. Efter glassen gick vi en sväng och hon visade mig var jag skulle och inte skulle äta kebab tex. Jag blev även presenterad för hennes familj. Det visade sig att hon bor bara ett drygt kvarter här ifrån.

Julia och jag var ensamma med Charlotte på kvällen, för Milan var på nån fest med sina jobbarkompisar. Det blev en mysig kväll. Vi satt ute och åt vår köttfärssås och pasta, vilket för övrigt smakade utsökt. Julia kan vekligen laga mat, även om hon gör det efter recept. Vi hade det mycket trevligt och pratade om ditt och datt.

Jag kan även berätta att kläderna blir mycket fortare smutsiga än normalt här nere, vilket naturligtvis beror på att jag leker med en ettåring hela dagarna. Vad jag glömde säga igår var att jag fick smaka ouzo på den grekiska restaurangen. En anis-kryddad starksprit som smakade lakrits. Gott var det i alla fall inte, och jag drack nog inte mer än en knapp centiliter. (det blev lite diversesaker här på slutet)

Kalla mig Nanna

Det är vad Charlotte kallar mig i alla fall. :) Det är lite svårt att säga Anna, att börja ett ord med en vokal är inte det lättaste. Någon enstaka gång har hon sagt Anna, men för det mesta blir det antingen Nanna eller Nna.

Det har verkligen inte hänt mycket idag. Frukost, förmiddagslur fär Charlotte och läsning för mig och en promenad i staden började dagen med. Det var strålande väder hela dagen, säkert upp mot 30 grader. Jag har nu gått tre stycken 1,5-timmarspromenader nu och ändå nog inte sett mer än halva staden. Det finns väldigt många bostadsområden runt den lilla stadskärnan. Nästan alla hus är gjorda av tegel, antingen med eller utan puts utanpå. Kristianstads "egna hem" är finare måste jag säga. Idag var första dagen som Julia jobbade igen. Charlotte klarade det bra måste jag säga, men Milan är ju fortfarande hemma. Vi får se hur det blir när hans semester tar slut. Förhoppningsvis kommer det att gå smidigt.

Runt 16-tiden kom Julia hem igen, senare än hon kommer att göra framöver eftersom det var lärarnas första dag. Imorgon börjar det även för eleverna, tänk på det ni där hemma som klagar över att sommaren snart är slut. ;) Sen hade vi alla fyra en mysig stund i Milans och Julias säng. Charlotte skulle prompt stå upp och varje gång hon ställde sig upp drattade hon omedelbart på ändan. Något som hon tyckte var vansinnigt roligt. Hon är verkligen söt och när hon skrattar kan man inte låta bli själv. Idag hade hon en kelig dag och skulle hela tiden krama Julia och Milan.

På kvällen gick vi ut och åt på en grekisk restaurang här i närheten. Om det var för att Julia inte ville laga mat eller för att "fira" hennes första dag på jobbet igen kan man fråga sig. (Men jag kan faktiskt säga att Julia gärna lagar mat, och god är den.) Maten var väl okej men inte så att man jublade. Trevligt var det i alla fall. Det mysiga fortsatte när vi kom hem då vi satte oss på deras uteplats i den varma sommarkvällen. Det var mysigt att bara sitta där och lyssna lite på Charlotte som gick och pratade för sig själv (i " ba ba ga go ba"-stilen, och lite Nna och mamma). En mysig dag helt enkelt.

Här bor jag förresten:

Då har blöjbytandet börjat

Japp, ikväll har jag bytt blöja på Charlotte för första gången. Jag säger bara det, vuxenpoängen fullkomligt öser ner här nere i Springe och fler lär det bli under året.

Idag lyckades jag vakna väldigt tidigt, vilket var lite konstigt med tanke på att jag somnade efter tolv. Jag borde ha sovit längre, jag är ju trött, men det gick visst inte. Även idag tog jag en promenad runt i Springe när Charlotte tog sin förmiddagslur. Dock i en annan del av staden. Det lär bli några promenader till innan jag har gått omkring överallt och sen ska jag jag ju lära mig att hitta också. Men jag har ju ett helt år på mig. Det var vackert väder idag, nästan lite för soligt för att promenera. På vägen stötte jag på ett ganska roligt vägnamn, nämligen "Weg zur Kunst", det vill säga "väg till konsten". Lustigt namn tyckte jag. Tyvärr gick den ut mot vischan och dit kände jag inte för att gå. Får undersöka den nån dag då jag är ute och cyklar.

När jag gick stötte jag plötsligt på kyrkogården, inom vilken jag gick runt lite. Den var betydligt vackrare än de vi har hemma, lite lummig med träd här och där och stigar istället för anlagda gångar. En fin plats som man kan gå till när man vill vara lite för sig själv. En plats som manar till eftertanke.

Fram emot eftermiddagen gjorde vi en liten utflykt allihopa, eftersom det är Julias sista semesterdag (eller mammaledighetsdag). Imorgon börjar skolan här i regionen igen och då börjar naturligtvis även lärarna. Vi får se hur Charlotte kommer att hantera det, men Milan har i alla fall semester denna och nästa vecka, så riktigt ensam med henne kommer jag inte vara för om drygt en och en halv vecka. Vi åkte in till Hannover för att gå en sväng på Maschseefest och på vägen så somnade naturligtvis Charlotte. Vad om var lite gulligt var att hon somnade medan hon drack vatten. Hon bara satt där och drack och så helt plötsligt somnade hon. Det var sött.
Vid Maschsee (Maschsjön för er som inte pratar tyska) var det vackert. Det fina vädret gjorde att många var ute och seglade eller åkte trampbåt. Det blev en vacker vy när man tittade ut över sjön. Precis som förra gången blev det idag en crêpe. Fast denna gång med jordgubbssylt, vilket inte var så dumt. Charlotte tyckte också om det. Hon äter verkligen jämt och ständigt.
Det blev en fin kväll sen hemma, om än lite ansträngande. Jag var trött när vi kom tillbaka, men passade Charlotte medan Julia lagade mat. Och självklart skulle hon gå omkring en massa. När hon gör detta måste jag hänga på, för hon håller sig i mitt pekfinger som stöd. Så det vara bara att gå omkring helt enkelt. God mat blev det i alla fall, hitintills har allt som jag fått smakat riktigt bra. Jag som var så rädd för att få typisk tysk mat, men så har det lyckligtvis inte blivit. En magnum blev det till efterrätt, något som Charlotte ville smaka och sen bara åt mer av. Till slut åt hon nog nästan hälften av Milans magnum och jag hade stor möda med att hålla henne borta från min. Dock var hon ganska trött, så det blev tidig sänggång idag. Inte mig emot. Inatt ska jag försöka sova ut.

Till farfar: Grattis på födelsedagen!

En rolig dag

Idag har jag faktiskt gjort lite mer saker än de föregående dagarna. Det börjar bli lite rutiner nu. Först en för mig ganska sen frukost, sen lite lek med Charlotte som sen tar sin förmiddagslur. Det känns inte som om det kommer att bli något stort problem att vara ensam med henne sen, för hon sover i princip två timmar på förmiddagen. Den tiden är jag för mig själv, vilket är skönt. Jag behöver vara ensam lite då och då för att bearbeta alla nya intryck. Idag läste jag som vanligt lite och sen bestämde jag mig för att ta en promenad i Springe för att lära känna staden lite bättre. Dock hinner man inte se så mycket på en och en halv timme, vilket ungefär var den tid jag var ute. Det är en mysig liten stad, med både gamla korsvirkeshus och nybygda. De flesta hus är i tegel. En sak som jag tyckte var lite underlig var hur de hanterar soporna här när det är dags för sophämtning. De ställer helt enkelt ut påsarna med skräp på gatan, till och med de som bor på gågatan.

Jag gick och kollade in butikerna också under min promenad. Jag hittade en helt underbar presentbutik med alla möjliga fina prylar. Tyvärr står det ofta texter på tyska på dem, därför är det lite svårt att ge dem till nån där hemma... Jag hittade även en hobbybutik som verkade ha allt! Så jag lär inte vara sysslolös under året, även om jag har mer fritid än vad jag är van vid (till och med betydligt mer). En skoaffär hittade jag också. Där fann jag mina beigea eccosandaler, fast i vitt. Men med tanke på att Johan nästan började skratta när han fick veta hur många par skor jag tog med mig, så kanske mitt första inköp i Springe inte ska bli ett par skor.... (fast jag är inte säker, tror nämligen att det var 20% rea på dom). Det blev dock ett inköp senare, och jag tror ingen som läser detta blir förvånad när jag säger att det var en bok. Men Tennessee Williams "The Glass Menagerie" för bara 50 cent var jag tvungen att köpa.

På eftermiddagen blev det en tur till Hameln, en lite större stad ca 2 mil härifrån. Vi gick lite i affärer, i stadskärnan och naturligtvis köpte vi glass! Julia är en lika stor glassälskare som jag. Ananas-äppel-glassen var helt enkelt utsökt! Chokladglassen var inte så dum den heller, men där krävs det lite mer för att imponera på mig, jag har ju provat några såna kulor innan...

Det var i alla fall en trevlig utflykt, och naturligtvis höll jag på att somna i bilen på vägen hem. Jag var dödstrött...

Kvällen var ganska lugn, lite lek med Charlotte, lite läsning och sen tittade Julia och jag på en film medan Charlotte, som var ovanligt pigg, lekte med Milan. Pappa är helt klart den bästa lekkamraten.

Jag kan tipsa om att testa Googles översättningstjänst på min blogg, det gjorde jag för att se hur det tyska varianten blev. Det var riktigt roligt, många saker bli jättekonstiga!