En lördag med nya bekantskaper

Morgonen började med en hemsk upplevelse. Jag vaknade och var så där lagom trött och ville ta en dusch. Jag gick till badrummet men ryggade snabbt tillbaka. För i min dusch satt en jättestor äcklig spindel!!! Den var nog 5-6 cm i diameter med benen inräknade. Som man i huset fick Milan rycka in och ta bort den. Aldrig att jag hade lyckats med det. Hemsk var den!

Charlotte hade en lite gnälligare dag, och inget blev riktigt bra för henne. Vi trodde alla att hon var trött, men sova skulle hon ju såklart inte. Så då tog Julia och jag med henne på några ärenden. Vi var och hämtade väldigt söta kläder till Charlotte och sen i bokhandeln för att hämta en uppsättning böcker till Julias klass. Barnklädesaffärer är farliga att gå in i. Allt är verkligen gulligt. I bokhandeln hittade jag lite roliga ljudböcker, bland annat Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn, men även Pettson och Findus och Mamma Mu. Det var nostalgi. Lite kul att sådana klassiska barnböcker även har spridits sig utanför Sverige. Men tyskarna verkar generellt vara väldigt förtjusta i svenska författare, både när det gäller deckare och när det gäller barnböcker.

Därefter åkte vi och storhandlade. Då vi glömde köpa juice på det stora köpcentrat fick vi även köra inom Pennymarkt. Men då var Charlotte så trött att hon somnade med huvudet mot min axel när jag bar henne. Det var hur sött som helst. :) Men naturligtvis ville hon inte somna när vi kom hem tio minuter senare. På eftermiddagen gjorde jag knappt någonting. Skrev lite mail, läste lite och lyssnade på musik en hel del. Slumrade lite en stund också, även om det här med den ovanliga tröttheten börjar ge med sig. Jag har nu två dagar i rad vaknat mellan 7 och 8. Jag har helt enkelt börjat vänja mig vid att bo här. Jag tog även en promenad på eftermiddagen, lite för att råda bot på hemlängtan som plötsligt slog till då. Promenaden hjälpte, men vad som var lite roligt var en skylt jag såg när jag var ute och gick.

Det är inte ofta man ser såna skyltar och definitivt inte inne i en stad.

På kvällen for resten av familjen in till Hannover, för att träffa Julias systrar på Maschseefest, men jag hade andra planer. Dani, scouten från iförrgår, och jag träffades och gick och åt på ett café här i Springe. Melissa, en av Danis vänner, hängde också med. De hade betydligt godare baguetter än hemma, och billiga var de också. Mycket trevligt ställe helt enkelt. Servitören var en rolig typ också, när Dani och Lizzy (Melissa) försökte förklara vad "Waldmeister" var hämtade han en florabok och bjöd mig på "Waldmeistersyrup", en sorts saft.

Waldmeister heter tydligen myskmadra på svenska, men det hjälper inte mig. Det är hur som helst en sorts växt som tyskarna använder till allt, från saft till glass och efterrätter. Vi hade trevligt tillsammans, och mot slutet undrade Lizzy om jag ville följa med till "Abi-party" - en fest arrangerad av nästa års studenter för att få in pengar. Efter lite funderande bestämde jag mig för att följa med, jag vill ju träffa så mycket folk som möjligt i min egen ålder.

Men till "Abi-party" kom jag aldrig, för först gick vi på förfest hemma hos en av Lizzys kompisar vid namn Dennis, en förfest som inte slutade förrän efter elva, och då var jag så trött att jag bestämde mig för att cykla hem igen. Men det var ändå en väldigt trevligt gäng som träffades där, gänget som Lizzy mest är med, även om jag stördes lite av att alla utom Dennis rökte. De var hur som helst jättetrevliga hela bunten och tyckte det var kul att jag kom från Sverige. Dem lär jag träffa fler gånger, åtminstone Lizzy som jag nog ska ta en shoppingtur i Hannover med.