Det har inte hänt så mycket...

Nä, igår hände det egentligen inte så mycket. Det blev lite sent, var ute på restaurang, så därför blev det inte nåt skrivit igår kväll. Nu sover Charlotte, så jag kan passa på att skriva lite.

Igår var som sagt en ganska händelselös dag, åtminstone fram till kvällen. Jag gick en promenad med Charlotte igen och hon somnade redan efter 15-20 min. Hon ä verkligen inte svår att ta hand om. När vi kom tillbaka vaknade hon såklart direkt när vi kom fram till dörren och sen var det dags för lite mat och lek tills Julia kom hem. Det har blivit lite av en vana att jag drar mig tillbaka upp på mitt rum ett tag då. Senare gav jag mig ut på en cykelrunda, samma tur som förra gången. Den är ganska lagom, tar 50-55 min. Tyvärr så kommer den att stängas av om nån vecka och i en månad framöver pga nåt vägarbete. Lite typiskt.

Vad som var kul under dagen var att jag och Milan tränade ganska mycket på att gå med Charlotte. Hon blir bara bättre och bättre. När vi övade gick hon en 10-15 steg själv, men när Julia kom hem och vi övade lite till gick hon hela 25 steg på en gång! Visserligen vågar hon inte gå helt själv utan det måste alltid finnas armar runt omkring henne att ta tag i ifall hon skulle vilja det. Men känslan av att se henne, som knappt kunde stå själv när jag kom hit, gå över hela vardagsrummet går inte att beskriva. Det är otroligt. Känslan är så härlig, och jag kan knappt föreställa mig hur det känns för Julia och Milan.

På kvällen bar det av på restaurang för Julia och mig. Vi träffade de andra mammorna från Charlottes "Krabbelgruppe" (krabbeln=krypa), på något som skulle vara en typisk tysk restaurang. Den låg en bit upp på ett berg och utsikten var härlig. God mat hade de också, det blev en tomat- och vitlökspasta för mig. Det blev en trevlig kväll, även om jag inte hade så mycket att prata med de andra om. Jag lyssnade mest. Men jag kommer att träffa dem fler gånger, så då lär jag ju lära känna dem bättre.

Jag borde försöka sova en stund, det blev som sagt var sent igår och imorse vaknade jag lite efter sju av att Charlotte skrek och skrek. Milan var tydligen i köket och hon i vardagsrummet, vilket hon inte tycker om. Helst ska alla vara med henne i vardagsrummet och leka med henne, då är det bäst. Vi lekte lite, trots att jag var jättetrött. Men hon är som sagt var inte så ansträngande att ta hand om, jag behövde i princip bara ligga på soffan och ta emot en kloss då och då så var hon nöjd. Vi övade på att gå och lekte lite till. Jag hade henne på armen och släppte henne en bit och fångade henne igen, vilket hon tyckte var vansinnigt kul. Hon skrattade så mycket så att hon fick hicka, det var gulligt. :) Sen gick jag och nattade henne, hon behövde sova. Byssan lull funkade utmärkt som vaggvisa för henne. Och nu borde jag sova ett tag.