Ganska händelselös men trevlig dag

Jo, dagen har varit ganska händelselös. Dock har det nästan varit som en första riktig arbetsdag, för Milan vaknade med migrän och gick och la sig igen. Så Charlotte och jag var ensamma större delen av tiden innan Julia kom hem. Inte ens på toaletten får man vara ifred då. Charlotte verkade trött så då försökte jag få henne att sova lite, men icke. Det skulle hon inte. Så jag satte henne i barnvagnen och så gick vi en sväng istället. Det blev en tur till stadsparken idag också, där finns det ju skugga för det stekande sol som råder här för tillfället. Det är nästan för varmt för att vara ute mitt på dagen. Jag har till och med blivit nästan brun, något som jag aldrig blir. Vi gick även en sväng om marknaden och där bland all liv och rörelse somnade Charlotte, precis vad hon behövde. Men när vi kom hem en kvart senare vaknade hon naturligtvis direkt. Hon och Milan sov hur som helst när Julia kom hem vid 14-tiden, så Julia och jag fick en fikastund för oss själva.

Eftermiddagen var mest händelselös. Resten av familjen åkte för att kolla på bambu på nån plantskola, men jag valde att stanna hemma. Jag tog en tur på stan och hittade en rolig butik, lite som Fyndkällaren där hemma. Det mesta kostade ca 50 cent eller 1 euro. Vansinnigt mycket prylar och skräp. Jag hittade för övrigt en till liten butik med väldigt fina presentartiklar, där lär jag nog handla nån födelsedagspresent. Sedan letade jag efter barnvisor på internet ett tag. Jag sjunger väldigt gärna för Charlotte men insåg snabbt att jag glömt de flesta låtar, utom Bä, bä vita lamm och Blinka lilla stjärna och så. Så det var bara att googla och nog hittade jag många. Det blev en nostalgisk stund. Jag insåg att jag glömt bort till och med Lilla snigel. Illa, måste jag erkänna. Jag var helt lyrisk efter ett tag, att man kan bli så lycklig av att minnas några barnvisor...

Det blev en mysig kväll med många skratt. När solen väl försvunnit runt huset är det en ganska behaglig temperatur på uteplatsen, så där sitter vi gärna. Milan var vansinnigt rolig när han härmade dialekten i Berlin och sen Bayern. Där visade han sig ha en dold talang, han var helt enkelt suverän. Jag skrattade nästan så jag kiknade. Sedan satt vi och pratade om ditt och datt en stund och Charlotte var hur gullig som helst. Jag kan ju inte påstå annat än att jag känner mig välkommen i familjen.





Även idag blir det lite diversesaker. En annan nostalgisk sak var den här bilen jag såg i second-handleksaksbutiken nör jag var ute och gick:

En annan rolig sak jag kan berätta är att jag för tillfället får annonser på tyska på Facebook och liknande sajter som har Google som annonsör. Lite kul. :)