Charlotte kan gå!

Egentligen har detta varit en ganska lugn dag, men jag har en känsla av att inlägget kommer att bli långt ändå, de har en tendens att bli det.

Som sagt var, en väldigt lugn dag. Konstigt nog vaknade jag relativt tidigt, en hel timme tidigare än jag hade tänkt mig. Det gav tid för lite läsning. Det blev en sen lördagsfrukost och lite lek med Charlotte. Dock var hon ganska trött så det fick bli en middagslur för henne och jag passade på att vila lite jag med. Jag är verkligen onormalt sömnig nu för tiden... Eftersom det var fint väder tänkte Julia visa mig "Wisentgehege", lite som en djurpark med typiska tyska djur. Så dit åkte vi och tog Charlotte med oss. Det blev en ganska lång tur i parken, dit jag har fått ett årskort. Det var ett mysigt ställe, förutom det att det fanns ganska många getingar vid restaurangen där vi åt lunch.

När vi kom hem skulle Charlotte sova en stund, och då passade även jag på att göra det. Hur många vuxenpoäng är det egentligen på att sova middag?! (eller pensionärspoäng kanske....) Det behövde jag i vilket fall som helst. Lite läsning och flöjtspel blev det även. Med flöjten gick det väl sådär, det är en evighet sen jag spelade (festivalen räknas inte). Sedan åkte hela familjen (dit jag nog kan räknas nu) och handlade. Jag fick syn på Bestsellerlistan för pockets i Tyskland och tyckte att det var ganska kul när 5 av de 13 första böckerna var skriva av svenskar. (det kan tilläggas att det bara fanns en tysk författare där). Naturligtvis fanns Stieg Larssons tre böcker med.

På kvällen grillade vi och medan Milan fixade grillen tränade jag gående med Charlotte. Helt plötsligt kunde hon gå några steg själv! Som mest blev det sex innan hon trillade. Ni må tro att Julia och Milan blev stolta, men även jag, även om jag bara har varit här några dagar. Och hela tiden medan hon går skrattar hon, detta underbara bubblande! Hon tycker verkligen att det är vansinnigt kul att gå omkring. Jag kommer få ont i ryggen snart. Fast det kan ju kompenseras med att jag kommer få starka armar av att bära omkring på henne. Höfter är inte helt fel att ha.

Charlotte är verkligen gullig. Hon har dock värre humörsvängningar än den värsta tonåringen i världen, där ligger Marie verkligen i lä. Ena sekunden är allt toppen och i nästa storgråter hon. Och det krävs verkligen lite för att framkalla det ena eller det andra. Men hon är trots det urgullig och har redan börjat ty sig till mig. Under den senare delen av kvällen var jag inte särskilt intressant, inte förrän jag skulle gå upp på mitt rum. Då skulle hon obevekligen vara hos mig. Det känns bra att hon redan tycker om mig, det blir lättare så när Julia börjar jobba igen.

Vad var det jag sa, det blev ett långt inlägg. Och jag som skulle lägga mig tidigt...
Här kommer lite bilder också (Julia, Milan och Charlotte):